Ryska inbördeskriget
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Ryska inbördeskriget | ||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Medurs uppifrån: Soldater ur Donarmén 1919; en vit infanteridivision i mars 1920; soldater ur 1:a kavalleriarmén; Leo Trotskij 1918: hängda arbetare i Jekaterinoslav av tjeckiska trupper, april 1918. | ||||||||||||
| ||||||||||||
| Stridande | ||||||||||||
Prokommunistiska styrkor:  Bolsjevikpartiet (inte vid makten förrän 7 november 1917)
Vänster-socialist-revolutionärerna (1917) | Antikommunistiska styrkor
Allierad intervention (1918–1922): Lokala nationalistiska rörelser, nationalstater och decentraliserade rörelser
Vänster-socialist-revolutionärerna (1918)
| Centralmakterna (1917–1919): Österrike-Ungern Tyskland  Baltisktyska nationalkommittén Osmanska riket | ||||||||||
| Styrka | ||||||||||||
| 3 000 000[1] | 2 400 000 vita ryssar, 155 000 i den allierade interventionen. | Uppskattningsvis flera hundra tusen | ||||||||||
| Förluster | ||||||||||||
| 1 212 824 förluster Uppgifterna är ofullständiga.[1] | Minst 1 500 000 | ? | ||||||||||
Ryska inbördeskriget (1917–1922) var ett krig som utspelades efter att den ryska provisoriska regeringen genom oktoberrevolutionen upplösts och ersatts av en ny under dominans av bolsjevikpartiet. Sovjetiska styrkor tog först makten i Petrograd (Sankt Petersburg) och fick därefter kontroll över hela Ryssland.
De huvudsakliga striderna skedde mellan den bolsjevikiska Röda armén, ofta i tillfälliga allianser med andra vänsterorienterade prorevolutionära grupper och med styrkorna i Vita armén, de löst allierade antibolsjevikiska styrkorna. Många utländska arméer krigade mot Röda armén, i synnerhet de allierade styrkorna, och många frivilliga utlänningar kämpade på båda sidor av det ryska inbördeskriget. Det polsk-sovjetiska kriget ses ofta som en krigsskådeplats i konflikten. Andra nationalistiska och regionala politiska grupper deltog också i kriget, inklusive den nationalistiska ukrainska Gröna armén, anarkistiska ukrainska Svarta armén och Svarta gardet, och krigsherrar som Roman Ungern von Sternberg.
De mest intensiva striderna ägde rum 1918-1920. Större militära operationer avslutades den 25 oktober 1922 när Röda armén ockuperade Vladivostok som tidigare innehades av den provisoriska Priamurregeringen. Den sista enklaven av de vita styrkorna var distriktet Ajano-Majskij på Stillahavskusten, där general Anatolij Pepeljajev inte kapitulerade förrän den 17 juni 1923.
I sovjetisk historieskrivning har tidsperioden av inbördeskriget traditionellt definierats som 1918-1921, men krigets skärmytslingar sträckte sig faktiskt från 1917 till 1923.[2]
I perioder
Första perioden
Den första perioden varade från revolutionen fram till vapenstilleståndet. Konflikten inleddes med att många grupper och partier redan från början inte erkände den nya regeringen och det uppstod lokala maktcentra - exempelvis tog general Aleksej Kaledin statsmakten i kosackernas länder runt Don. Freden i Brest-Litovsk ledde till att den västerländska alliansen invaderade Ryssland, och att militärer sattes in mot bolsjevikregeringen.
Större delen av stridigheterna under den första perioden var sporadiska strider, och involverade då enbart mindre grupper, vilket innebar många snabba skiften av stridsplats och strategi. Bland antagonisterna var tjeckerna, kända som tjeckiska legionen eller de vita tjeckerna (Белочехи, Belotjechi), polacker och de probolsjevikiska lettiska skyttarna.
Lenin förvånades över krigsutbrottet och underskattade till en början sina motståndares vidd och styrka.
Andra perioden
Den andra perioden av kriget var dess nyckeltidpunkt, och varade mellan januari och november 1919. Till en början avancerade de vita arméerna från söder (under Denikin), från öster (under Koltjak) och från nordväst (under Judenitj), och mötte framgång, de lyckades trycka tillbaka den röda armén på alla fronter. Lev Trotskij reformerade sedan den röda armén, som tryckte tillbaka Koltjaks trupper i juni och Denikins och Judenitjs i oktober. Stridsstyrkan hos de vita arméerna var nästan helt borta i mitten av november. Vad som också spelade de röda i händerna, var att de vita styrkornas ledare inte var helt eniga vare sig i hur kriget skulle föras eller beträffande vilka mål kriget hade.
Tredje perioden
Den sista perioden av kriget var belägringen av de sista vita trupperna i Krim. Wrangel hade samlat resterna av Denikins arméer och de hade befäst sig på Krim. De höll dessa positioner tills den röda armén återvände från Polen, där de hade utkämpat polsk-sovjetiska kriget från 1919 eller tidigare. När den röda arméns fulla styrka riktades mot de vita blev de snart överväldigade, och de sista trupperna evakuerades till Konstantinopel i november 1920.
Kommunisterna stod således slutligen som segrare i Ryssland, men även om de förutom det egentliga Ryssland och Sibirien även lyckades återta kontrollen över såväl Centralasien, Ukraina som Transkaukasus, så tvingades de acceptera att Rysslands gränser hade flyttats tillbaka jämfört med tsarens välde: Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen hade blivit självständiga och Rumänien hade vunnit en del tidigare ryskt territorium. Den nya sovjetstaten stod också länge isolerad i den internationella politiken.
Se även
- Ryska revolutionen
- Sovjetunionen
- Krigskommunism
- Lettlands röda skyttar
- Kronstadtupproret
- Tambovupproret
- Finska inbördeskriget
- Vi bygger landet
- Sotjikonflikten
Referenser
- ^ [a b] Krivosheev, G.F. (1997) (på engelska). Soviet Casualties and Combat Losses in the Twentieth Century. Greenhill Books. sid. 7-38. ISBN 9781853672804
- ^ ”Civil War and military intervention in Russia 1918-20” (på ryska). Big Soviet Encyclopedia. 1969-1978. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525092513/http://slovari.yandex.ru/~%D0%BA%D0%BD%D0%B8%D0%B3%D0%B8/%D0%91%D0%A1%D0%AD/%D0%93%D1%80%D0%B0%D0%B6%D0%B4%D0%B0%D0%BD%D1%81%D0%BA%D0%B0%D1%8F%20%D0%B2%D0%BE%D0%B9%D0%BD%D0%B0%20%D0%B8%20%D0%B2%D0%BE%D0%B5%D0%BD%D0%BD%D0%B0%D1%8F%20%D0%B8%D0%BD%D1%82%D0%B5%D1%80%D0%B2%D0%B5%D0%BD%D1%86%D0%B8%D1%8F%201918-20/.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ryska inbördeskriget.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
_crowned.svg)
Författare/Upphovsman: F l a n k e r, Licens: CC BY-SA 2.5
Det är enkelt att lägga till en ram runt den här bilden
.svg)
Författare/Upphovsman: Guilherme Paula, Licens: CC BY-SA 3.0
State flag of Serbia (1882-1918)
.svg)
.svg)
US Flag with 48 stars. In use for 47 years from July 4, 1912, to July 3, 1959.
.svg)
Författare/Upphovsman: Den här vektoriserade bilden innehåller hämtade eller omarbetade delar av den här filen:, Licens: CC BY-SA 3.0
Civil Ensign of Austria-Hungary between 1869 and 1918.
 | The image contains one or several undisputed inaccuracies.
It should not be used to illustrate or provide information about the subject, but may be kept in order to provide the basis for a corrected image. If you disagree that it may be useful for this purpose feel free to request deletion. Reason:
This reconstruction is overdetailed and incorrectly proportionnated compared to actual historical specimens. |
.svg)
Flag of the Germans(1866-1871)
Flag of the Germans(1866-1871)
.svg)
The Ottoman flag and Turkey Republic Flag of 1844–1935. Late Ottoman flag which was made based on the historical documents listed in the Source section. Note that a five-pointed star was rarely used in the crescent-and-star symbol before the 19th century.
The Ottoman flag and Turkey Republic Flag of 1844–1935. Late Ottoman flag which was made based on the historical documents listed in the Source section. Note that a five-pointed star was rarely used in the crescent-and-star symbol before the 19th century.
.svg)
Flag of Belarus in 1991—1995
The Star of India Red Ensign
.svg)
Flag of the Khanate of Mongolia from 1911 to 1921
.svg)
.svg)
Vexillum Ucrainae
.svg)
.svg)
Flag variant of Georgia from 1918 to 1921, with slightly different proportions than the 1990 flag. Originally designed by Iakob Nikoladze. The official flag had a ratio of 4:5.
.svg)
Variant version of a flag of Japan, used between January 27, 1870 and August 13, 1999 (aspect ratio 7:10).
.svg)
Flagga av Konungariket Grekiska (1863-1924; 1935-1973).
Författare/Upphovsman: Walden69, Licens: CC BY-SA 2.5
Flag of the Mountainous Republic of the Northern Caucasus
.svg)
.svg)
Författare/Upphovsman: Guilherme Paula, Licens: CC BY-SA 3.0
State flag of Serbia (1882-1918)
.svg)
Flag of the Ukrainian SSR (1950–1991) and of Ukraine briefly in 1991.
.svg)
The red flag – international symbol of the working class. (3:5 ratio)
Flag of Kuban People's Republic (1918-1920) - colours and dimensions (format: 2:3) Eget arbete baserat på: Flag of Kuban.PNG och Flag of Kuban.PNG
Flag of the Baltic Germans according to the book The German Freikorps, 1918-23 by Carlos Caballero Jurado & Ramiro Bujeiro
Författare/Upphovsman: Hoodinski, Licens: CC BY 3.0
Russian civil war in the west 1918-1920
This Black flag has been the flag of various Afghan rulers: Flag of Zengid dynasty and Flag of Afghanistan (pre-1901) and the flag of the Black Guards. This flag has also been the flag of the Sadozai Sudhan rulers of Sidhnuti
This can be used to represent the Abbasid Caliphate, since while the concept of rectangular national flags did not exist during Abbasid times, black was the dynastic color of the Abbasids and the "black banner" of the Abbasids is famous in Islamic history. It was also used by many Islamic dynasties in different regions of the world till the late 19th century. It is also used by anarchist groups and pirates.
Darker version of the green anarchism flag. Dimensions: 2:3 Colours: #1F833C and #000000.
Clockwise from top: Soldiers of the Don Army in 1919; a White Russian infantry division in March 1920; soldiers of the 1st Cavalry Army; Leon Trotsky in 1918; hanging of workers in Yekaterinoslav by Austro-Hungarian troops, April 1918.