Rysk-turkiska kriget (1787–1792)

Rysk-turkiska kriget (1787-1792)
Den osmanska huvudarmén vid Sofia i maj 1788

Ägde rum19 augusti 1787 – 9 januari 1792
PlatsÖsteuropa
UtfallRysk seger
ResultatFreden i Jassy:
Rysk annektering av provinsen Jedisan mellan Södra Bug och Dnestr
Stridande
Kejsardömet Ryssland Kejsardömet Ryssland
  • kosacker

Montenegro
Habsburgska monarkin Habsburgska monarkin

  • Serbiska frikåren
Osmanska riket Osmanska riket

Kungariket Alger
Tjerkessien

  • Shejk Mansurs rörelse
Befälhavare och ledare
Ryssland Katarina II
Ryssland Grigorij Potemkin
Ryssland Aleksandr Suvorov
Ryssland Pjotr Rumjantsev
Abd ül-Hamid I
(1787–1789)
Selim III
(1789–1792)
Koca Yusuf Pasha
Hasan Pasha 
Styrka
Kejsardömet Ryssland Kejsardömet Ryssland
100 000 man
Osmanska riket Osmanska riket
280 000 man
Förluster
Kejsardömet Ryssland Kejsardömet Ryssland
59-72 000 man
Osmanska riket Osmanska riket
116-130 000 man

Det rysk-turkiska kriget (1787–1792) innebar ett misslyckat angrepp från det Osmanska rikets sida på Kejsardömet Ryssland för att återta de områden som osmanerna hade förlorat i det rysk-turkiska kriget (1768–1774). Det pågick parallellt med det österrikisk-turkiska kriget (1788–1791), Gustav III:s ryska krig (1788–1790) och Teaterkriget (1788–1789).

Bakgrund

I maj och juni 1787 gjorde Katarina II av Ryssland en resa genom de nyerövrade provinserna i söder. Resan sträckte sig till Krim och i resan deltog kejsar Josef II av Österrike.[1]. Resan, Katarinas grekiska plan som gick ut på att dela det Osmanska riket mellan Österrike och Ryssland och återupprätta det Bysantinska riket[2] samt olika upplevda brott mot fredsavtalet i Kjutjuk-Kajnardzji jagade upp stämningarna i Konstantinopel medan de brittiska och franska ambassadörerna gav det osmanska krigspartiet sitt ovillkorliga stöd.

Krigets förlopp

År 1787 krävde ottomanerna att ryssarna lämnar Krim och överger sina erövringar nära Svarta havet,[3] vilket man i Ryssland såg som ”casus belli”.[3] Ryssland förklarade krig den 19 augusti 1787.[4] Det osmanska riket var illa förberett för krig och tidpunkten var olämplig eftersom Ryssland och Österrike då var allierade. Ottomanerna bådade upp trupper över hela sitt rike och Capanoğlu Süleyman Bey ledde en en armé om 4 000 man till fronten. Offensiven inleddes med ett anfall på två mindre fort i närheten av Kinburnhalvön i södra Ukraina.[5] Den ryske generalen Aleksandr Suvorov slog tillbaka angreppen från sjön och säkrade därmed Krim för Ryssland.[3][6] I Moldavien erövrade ryssarna städerna Chotyn och Jassy.[5] Otjakiv vid Dneprs mynning föll den 6 december 1788 efter en 6 månader lång belägring ledd av Suvorov och furst Grigorij Potemkin.[3][5] Nederlagen mot Ryssland kompenserade Osmanska riket i någon mån i striderna mot österrikarna under ledning av kejsar Josef II i Serbien och Transsylvanien.[7]

År 1789 hade det Ottomanska rikets trupper trängts tillbaka i Moldavien av ryska och österrikiska trupper.[8] Läget förvärrades av att den 1 augusti ryssarna under ledning av Suvorov besegrade de osmanska trupperna vid Focșani[3] och därefter den 22 september vid Rymnik samt lyckades driva bort dem från floden Râmnicul Sărat.[8] Som en följd av framgångarna upphöjdes Suvorov till greve Rymniski.[3] Ottomanerna led fler nederlag när österrikarna under ledning av general Gideon Ernst von Laudon slog tillbaka en ottomansk invasion av Kroatien och i motanfallet erövrade Belgrad.[9] En grekisk revolt försvagade ytterligare ottomanernas krigsansträngningar och ledde till ett vapenstillestånd mellan det Ottomanska riket och Österrike.[10]

Under tiden fortsatte den ryska framryckningen och Suvorov lyckades i december 1790 inta den ”ointagliga” fästningen Izmajil vid Donaus mynning.[10] Ett slutgiltigt ottomanskt nederlag vid Măcin[3][11] den 9 juli 1791 tillsammans med rysk oro för Preussens inträde i kriget[12] ledde till ett vapenstillestånd den 31 juli 1791.[11] Efter fästningens intagande marscherade Suvorov mot Konstantinopel, där ryssarna hoppades kunna ett inrätta ett kristet rike.[3] Träffningarna under kampanjen försatte Suvorov i vanrykte och det antyddes att han hade varit berusad vid belägringen av Otjakiv. Ryktesspridningen var omfattande och resulterade i att han 1791 överfördes till den ryska fronten i Finland.[3]

Krigets följder

Freden i Jassy slöts den 9 januari 1792 och det Osmanska riket erkände det ryska övertagandet av Krimkhanatet från år 1783. Ryssland fick överta provinsen Jedisan (Odessa och Otjakiv).[10] Floden Dnestr erkändes som rysk gräns i Europa medan den ryska gränsen mot Asien förblev vid floden Kuban[11]Ottomanernas krigsmål, att återta Krim, hade inte uppnåtts och deras rike fick ett slags uppskov i de ryska fientligheterna genom den franska revolutionen.[11]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Russo-Turkish War (1787–1792), tidigare version.

Noter

  1. ^ Stone, B: The Genesis of the French Revolution: A Global Historical Interpretation, Cambridge University Press 1994, s. 134
  2. ^ Russia at War 2015, s. 744
  3. ^ [a b c d e f g h i] Russia at War I 2014 s. 841
  4. ^ Cunningham, A. i Anglo-Ottoman Encounters in the Age of Revolution: Collected Essays, Ingram, Edward utg.), Frank Cass & Co. Ltd 1993, s. 2
  5. ^ [a b c] Tucker 2011 s. 959
  6. ^ Tucker 2011 s. 863
  7. ^ Tucker 2011 s. 259-260
  8. ^ [a b] Tucker 2011 s. 963
  9. ^ Tucker 2011 s. 964
  10. ^ [a b c] Tucker 2011 s. 965
  11. ^ [a b c d] Sicker 2001 s. 82
  12. ^ Tucker 2011 s. 966

Allmänna källor

  • Sicker, M: The Islamic World in Decline: From the Treaty of Karlowitz to the Disintegration of the Ottoman Empire, Praeger Publishers 2001
  • Mitev, P: Empires and Peninsulas: Southeastern Europe between Karlowitz and the Peace of Adrianople, 1699–1829, LIT Verlag 2010
  • Tucker, Spencer C: A Global Chronology Of Conflict, ABC-CLIO 2011
  • Russia at War: From the Mongol Conquest to Afghanistan, Chechnya, and Beyond, I, Dowling, Timothy C. (utg.), ABC-CLIO 2014
  • Russia at War: From the Mongol Conquest to Afghanistan, Chechnya, and Beyond, II, Dowling, Timothy C. (utg.), ABC-CLIO 2015

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Flag of Serbia (1792).svg
Författare/Upphovsman: Samhanin, Licens: CC0
Flag of Serbia as designed during the coronation of Leopold II, Holy Roman Emperor (1790). Reproduced by Sámuel Decsy in 1792.
Banner of the Holy Roman Emperor without haloes (1400-1806).svg
Författare/Upphovsman: David Liuzzo, eagle by N3MO (re-uploaded by Dragovit), Licens: CC BY-SA 3.0
Banner of the Holy Roman Empire, double headed eagle without haloes (1400-1806)
Flag of the Ottoman Empire (Thicker Crescent).svg
Ottoman, Turkish flag from 1844 until 1936 (before then the star was not 5-pointed, but usually 8-pointed)).
Flag of the Prince-Bishopric of Montenegro.svg
Flag of the Prince-Bishopric of Montenegro
Прапор В.З..png
Författare/Upphovsman: Artemis Dread (Shilin V.), Licens: CC BY-SA 3.0
Fana för zaporizjzjakosackerna i Zaporogiska Sitj
Sheikh Mansur flag.svg
Sheikh Mansur flag
TurkischeHauptArmeeHochenleitterBGHistory (randlos).jpg
"Vorstellung der Türkischen Haupt Armee mit 80 000 Mann in Anmarsche bei Sophia in Bulgarien 1788, in Monat Maÿ."
Circassian flag.svg
Författare/Upphovsman: Octane, Licens: CC BY-SA 3.0
Circassian flag, made from File:Circass.gif.
Alex K Chornomorske Kozacke Viysko-01.svg
Flags of Black Sea Cossack Host