Rymdstyrelsen
| Rymdstyrelsen | |
 | |
| Departement | Utbildningsdepartementet |
|---|---|
| Organisationstyp | Statlig förvaltningsmyndighet |
| Ledning | Styrelse |
| Organisationsnr | 202100-2585 |
| Föregångare | Statens delegation för rymdverksamhet |
| Generaldirektör | Anna Rathsman |
| Antal anställda | 25 personer |
| Instruktion | SFS 2007:1115 (lagen.nu) |
| Webbplats | rymdstyrelsen.se |
Rymdstyrelsen, före 1991 Statens delegation för rymdverksamhet,[1] bildad 1972, är en svensk förvaltningsmyndighet som ligger under Utbildningsdepartementet. Rymdstyrelsen ansvarar för all statligt finansierad rymdverksamhet i Sverige, nationell som internationell. Rymdstyrelsens huvuduppgift är att tillse utvecklingen av svensk forskning och utveckling (FoU) inom rymd- och fjärranalysverksamhet. Övriga uppgifter är att vara kontaktorgan för internationellt samarbete, samt att utöva kontroll av rymdverksamheten i Sverige. Vidare har Rymdstyrelsen rådgivande kommittéer inom områdena forskning, fjärranalys och industriell rymdverksamhet.
Rymdstyrelsen finansieras med anslag från Utbildningsdepartementet. Rymdstyrelsens personal består av 25 personer. Kansliet är beläget i Solna.[2]
Historik
Den svenska rymdverksamheten har sin upprinnelse i raketuppskjutningarna i Nausta och senare Kronogård utanför Jokkmokk. Den första raketen sköts upp 14 augusti 1961, den sista 17 augusti 1964. Då hade i maj 1962 regeringen utsett en Rymdkommitté, som skulle utreda, vilken form ledningen av den svenska rymdverksamheten borde ha. Rymdkommittén upphörde i juli 1964 och samtidigt bildades Forskningsrådens rymdnämnd med syfte för att främja svensk rymdforskning. I juli 1964 fattades även det formella beslutet om att anlägga rymdbasen Esrange, som invigdes hösten 1966.
Den ingenjörsgrupp som drev Kronogård 1964 innehöll också en kärna av heltidsanställda ledda av Lars Rey och Lennart Lübeck (sedermera styrelseordförande i Rymdbolaget). Denna kärna fortsatte rymdverksamheten i olika organisatoriska former. En av dessa var Rymdtekniska gruppen, som 1972 var en av de två komponenterna i det som då blev Rymdbolaget. Den andra delen var Esrange, som Sverige 1972 tog över, efter att den hade varit en europeisk bas.
Riksdagen skapade 1972 Statens Delegation för Rymdverksamhet, det som nu är Rymdstyrelsen. Samtidigt skapades Svenska Rymdaktiebolaget (Rymdbolaget) som verkställande organ för Delegationen. Den var en enmannamyndighet som till stora delar representerades av Rymdbolaget.
Under 1990-talet skapades en allt tydligare ansvarsfördelning mellan de två delarna. Att ha både beställare och utförare i samma organisation visade sig inte helt lyckat. Det visade sig heller inte alltid lämpligt att Sverige i internationella sammanhang representerades av anställda på ett bolag.
Myndighetsdelen fokuserade därför allt mer på myndighetsrollen och utökades i takt med detta med fler anställda. Bolaget å sin sida fick en allt mer tydlig kommersiell roll. Från omkring 2000 är Rymdstyrelsen och Rymdbolaget två fristående enheter.
Det europeiska rymdsamarbetet har alltid haft en central plats i svensk rymdverksamhet. Sverige var en av grundarna av den nuvarande europeiska rymdorganisationen ESA (European Space Agency) liksom av dessa föregångare den europeiska rymdforskningsorganisationen ESRO (European Space Research Organisation).
Styrning av svensk rymdverksamhet
I en utredning som offentliggjordes den 14 februari 2013 kritiserade Riksrevisionen den svenska rymdverksamhetens styrning[3]. "Riksrevisionens övergripande slutsats är att svensk rymdverksamhet som den genomförs idag inte utnyttjas som en strategisk tillgång". Utredningen illustrerar (sid 24) att över 20 svenska myndigheter berörs av rymdverksamheten och att dessa lyder under åtta olika departement. Riksrevisionens (utredningen sid 15-16) rekommenderar en bred förankrad process med syfte att knyta ihop rymdverksamhetens olika delar. Vidare bör regeringen se över styrningen av Svenska rymdaktiebolaget och dess avkastningsmål. Slutligen bör regeringen och ansvariga myndigheter utvärdera rymdverksamheten systematiskt.
Som respons på Riksrevisionens rapport beslutade regeringen den 10 april 2014 att tillsätta en särskild utredare som ska föreslå en sammanhållen nationell strategi för svensk rymdverksamhet. Utredningen skall kartlägga svenska styrkor och svagheter i ett internationellt perspektiv, samt se över hur svensk offentlig rymdverksamhet organiseras och om nödvändigt föreslå förändringar. Utredare blev Ingemar Skogö och han redovisade sitt betänkande den 2 september 2015. Utredaren finner det särskilt angeläget med bättre synergier mellan civil och militär rymdverksamhet, mer fokus på brett internationellt samarbete, samt bättre samverkan mellan forskningsfinansiärerna. Rymdstyrelsen bör enligt betänkandet få en utökad och tydligare roll som sammanhållande och koordinerande expertmyndighet. [4][5][6]
Den 9 maj 2018 överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen innehållande förslag på en nationell strategi för svensk rymdverksamhet (Skr. 2017/18:259).[7] Den 21 november 2018 debatterade riksdagen innehållet i strategin och biföll utbildningsutskottets förslag.[8]
Rymdkanalen
Rymdkanalen var en webbplats och blogg som publicerar nyheter och händelser inom rymdvärlden. Rymdkanalen startade 2009[9][10] men är sedan 2018 en del av Rymdstyrelsens webbplats[11].
Generaldirektörer (tidigare överdirektörer, verkställande ledamot)
| Chefsperiod | Namn |
|---|---|
| 1972–1979 | Hans Håkansson (verkställande ledamot i Statens delegation för rymdverksamhet)[12] |
| 1979–1989 | Jan Stiernstedt (överdirektör för Statens delegation för rymdverksamhet)[13] |
| 1989–1998 | Kerstin Fredga (generaldirektör) |
| 1998–2009 | Per Tegnér (generaldirektör)[12] |
| 2009–2018 | Olle Norberg (generaldirektör) |
| 2018– | Anna Rathsman (generaldirektör) [14][15] |
Se även
- Rymdbolaget (SSC)
- Institutet för rymdfysik (IRF)
- Europeiska rymdorganisationen (ESA)
Noter och referenser
- ^ "Rymdstyrelsen", Nationalencyklopedin, länk, läst 2017-08-04.
- ^ ”Rymdstyrelsens personal - Rymdstyrelsen”. www.rymdstyrelsen.se. https://www.rymdstyrelsen.se/om-rymdstyrelsen/personal/. Läst 12 juni 2018.
- ^ ”Statliga rymdinvesteringar får inte full effekt”. Riksrevisionen. 14 februari 2013. Arkiverad från originalet den 18 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130218153640/http://www.riksrevisionen.se/sv/OM-RIKSREVISIONEN/Pressrum1/Nyheter1/2013/Statliga-rymdinvesteringar-far-inte-full-effekt/. Läst 27 februari 2013.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 december 2014. https://web.archive.org/web/20141217164948/http://www.regeringen.se/sb/d/18276/a/238671. Läst 17 december 2014. Utbildningsdepartementets pressmeddelande
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 17 december 2014. https://web.archive.org/web/20141217162345/http://www.regeringen.se/content/1/c6/23/86/66/195f1c7c.pdf. Läst 17 december 2014. Regeringsbeslut
- ^ http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2015/09/rymdutredningen-foreslar-en-nationell-rymdstrategi/
- ^ https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/skrivelse/2018/05/skr.-201718259/
- ^ https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/en-strategi-for-svensk-rymdverksamhet_H601UbU3
- ^ Webbplatsen www.rymdkanalen.se
- ^ Rymdstyrelsens information om Rymdkanalen Arkiverad 9 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ ”Rymdkanalen flyttar in till Rymdstyrelsen - Rymdstyrelsen”. www.rymdstyrelsen.se. https://www.rymdstyrelsen.se/upptack-rymden/bloggen/2018/05/rymdkanalen-flyttar-in-till-rymdstyrelsen/. Läst 12 juni 2018.
- ^ [a b] ESA: A Short History of Swedish Space Activities. Nina Wormbs and Gustav Källstrand. December 2007
- ^ Minnesord över Jan Stiernstedt Arkiverad 20 november 2014 hämtat från the Wayback Machine. Sydsvenskan 28 januari 2008
- ^ http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2018/04/ny-generaldirektor-for-rymdstyrelsen/
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 3 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180503000314/http://www.snsb.se/sv/Nyheter/Anna-Rathsman-ny-generaldirektor-for-Rymdstyrelsen/. Läst 19 april 2018.
Externa länkar
| ||||||||
| ||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
.svg){kind=link}
Författare/Upphovsman: Björn Falkevik, Licens: CC BY 2.0
Satelliter i rymdstyrelsens lobby.
Rymdstyrelsens logotyp från 2018