Rymdbas
En rymdbas eller rymdhamn (engelska: spaceport) eller kosmodrom (ryska: kosmodroma), är en plats där rymdfarkoster och raketer sänds ut i rymden. Den svenska nomenklaturen på området är svävande. Ordet rymdhamn används främst om uppsändningsplatser för bemannade rymdfärder, medan ordet rymdbas är bredare och inbegriper ofta även raketskjutfält för sondraketer och obemannade satellituppsändningar. Ordet rymdbas används också om framtida baser på främmande himlakroppar.
Rymdbaser byggs ofta på betryggande avstånd från bebyggelse för att minska risken för större olyckor om en raket exploderar. Av samma skäl är faciliteterna inom en rymdbas ofta väl åtskilda. Montering av bärraketen sker på en plats, satelliten dockas till bärraketen på en annan, och uppsändningsplattan är på ett tredje ställe, osv. Ekipaget transporteras mellan dessa olika anläggningar på ett specialbyggt fordon, som rullar på många järnvägshjul eller går på många larvfötter.
Baser för uppsändning till omloppsbana förläggs företrädesvis på östkuster, så att bärraketen snabbt kommer ut över öppet vatten. Rymdbaser nära ekvatorn har en fördel eftersom jordrotationen då ger en utgångsfart österut på cirka 460 m/s. Detta kan utnyttjas maximalt för uppsändning till ekvatoriell omloppsbana, till exempel kommunikationssatelliter till geostationär omloppsbana, men saknar betydelse för uppsändning till polär omloppsbana.
Historik
De första raketerna med förmåga att nå ut i rymden sköts upp av nazisterna från Peenemünde under Andra världskriget. V2-raketerna kunde nå över 200 kilometers höjd om de sköts upp vertikalt, men majoriteten gick på betydligt lägre höjd för militära ändamål.
Den första rymdbasen med kapacitet för uppsändning till omloppsbana var Kosmodromen i Bajkonur i dåvarande Sovjetunionen. Kosmodromen började byggas 1955, men dess existens och plats var till en början en militär hemlighet. Namnet var ägnat att förvirra (gruvstaden Baikonur låg 32 mil bort), och omvärlden identifierade basen först då ett amerikanskt U2-plan hittade den genom att följa järnvägsspåren i Kazakstan. Från Bajkonur sändes den första satelliten Sputnik 1 upp i omloppsbana i oktober 1957. Den första bemannade rymdfärden, med Jurij Gagarin i Vostok 1, startade från Bajkonur i april 1961.
USA:s främsta rymdbas är Kennedy Space Center (även känd som Cape Canaveral), som hela tiden varit bas för det amerikanska civila rymdprogrammet. Basens höjdpunkt var onekligen den första månfärden (Apollo 11) från startplatta 39A i juli 1969. Även rymdfärjorna startar från Kennedy Space Center.
Sverige
De första svenska rymdskotten 1961-1964 skedde på uppsändningsplatsen Kronogård i Lappland. År 1964 flyttade verksamheten till Esrange under ledning av den Europeiska rymdforskningsorganisationen ESRO (föregångare till ESA), och sedan 1972 under svenska Rymdbolaget och första uppskjutningen från Esrange gjordes 1966.[1]
Exempel på rymdbaser
- Kosmodromen i Bajkonur, Kazakstan (tidigare Sovjetunionen), där den första satelliten och den första människan sköts upp.
- Centre Spatial Guyanais, ESA:s rymdbas vid Kourou, Franska Guyana, 5 grader norr om ekvatorn.
- Esrange, Kiruna, Sverige, bas för sondraketer och ballonger.
- Kennedy Space Center, Cape Canaveral, Florida, USA, varifrån bl.a. månfärderna och rymdfärjorna startat.
- Plesetsk, Arkhangelskregionen, Ryssland
- Tanegashima Space Center, Japan
- Vandenberg Air Force Base, Kalifornien, USA
- Xichang Satellite Launch Center, Kina
- Mojave Space Port, USA (första privata rymdhamnen och bas för Scaled Composites).
Källor
Fotnoter
- ^ Cecilia Jacobsson (6 oktober 2007). ”Rymdturism nästa steg för raketbasen Esrange”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/ekonomi/rymdturism-nasta-steg-for-raketbasen-esrange/. Läst 19 mars 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rymdbas.
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
.svg){kind=link}
The Soyuz TMA-5 spacecraft blasts off from the Baikonur Cosmodrome in Kazakhstan October 14, 2004, carrying astronaut Leroy Chiao, Expedition 10 commander and NASA International Space Station (ISS) science officer, cosmonaut Salizhan S. Sharipov, Russia's Federal Space Agency flight engineer and Soyuz commander, and Russian Space Forces cosmonaut Yuri Shargin to the ISS. The crew will dock to the Station on October 16, and Chiao and Sharipov will replace the current Station crewmembers, cosmonaut Gennady I. Padalka, Expedition 9 commander, and astronaut Edward M. (Mike) Fincke, NASA ISS science officer and flight engineer, who will return to Earth October 24 with Shargin.