Rymdfart
_(2).jpg)
Med rymdfart avses framdrivning av människotillverkade föremål i rymden.
Rymdfart sker med rymdsonder och rymdfarkoster uppskjutna med rymdraketer och har sedan sitt eget framdrivningssystem avsett att nå rymdfarkostens beräknade mål. Mycket av dagens rymdforskning går ut på att studera jorden och dess miljö. Man genomför forskning både inom biologiska områden och inom materialforskning. Rymden ger utrymme för att skapa konstgjord mikrogravitation vilket erbjuder andra möjligheter att forska än man har på jorden med den gravitation vi människor i vardagligt liv är vana vid.
Rymdfart efter land
Rymdfart organiseras ofta av statliga eller mellanstatliga myndigheter, men det finns även mer eller mindre privat rymdfart.
Myndigheter
- NASA är rymdmyndighet i USA.
- ESA är en mellanstatlig rymdmyndighet för Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kanada, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Sverige, Schweiz, Storbritannien, Tyskland och Österrike
- Lista över rymdstyrelser
Rymdprogram
Sverige
Sverige har sedan mitten av 1900-talet varit aktiva i rymden. Sveriges ledstjärnor inom rymdfart är och har alltid varit effektivitet, samarbete och ekonomi. Detta då budgeten för svenska rymdforskningsprojekt, som bestäms av regeringen och delas ut av Rymdstyrelsen, alltid varit begränsad i relation till andra större länders och organisationers ekonomi.
Sverige var ett av de tio länderna som år 1975 grundade Europeiska rymdorganisationen (ESA) och det är i samarbete med dem som de flesta svenska rymdprojekt genomförs.[1] Samarbete sker dock även med andra organisationer, så som amerikanska NASA och ryska rymdflygstyrelsen.
Historik
Se rymdkapplöpningen, Mir, rymdfärja och Internationella rymdstationen. Rymdkapplöpningen inleddes när Sovjetunionen i oktober 1957 skickade iväg obemannade farkosten Sputnik 1.[2]
Raketer
För utforskandet av rymden finns det ett flertal slags raketer som används för olika ändamål. Samma typ av raket kan användas till flera olika sorters uppdrag. Under senare tid har man utvecklar raketer med bärraketer för att få större lyftkraft från start och på så vis få ut större nyttolaster ut i rymden. Olika varianter av raketer är rymdraketer, sondraketer, månraketer, med flera.
Rymdfarkost
Rymdfarkoster kan delas in i tre kategorier - rymdsonder, bemannade rymdfarkoster och rymdstationer.
Rymdsonder
En rymdsond är en obemannad rymdfarkost som oftast styrs från en kontrollstation på jorden. En rymdsonds uppgift är (oftast) att samla in information för forskningsändamål. Forskningsändamålet kan till exempel vara bevisning av olika teser inom ämnen som astronomi och fysik. Rymdsonder delas in i tre underkategorier - interplanetära sonder, interstellära sonder och satelliter. Vilken kategori en sond hamnar i beror på vilken typ av rymdkropp den är följeslagare till.
Interplanetära sonder
Interplanetära sonder är sonder som skickas mellan olika planeter och andra rymdobjekt inom solsystemet. Den första interplanetariska sonden var Lunik 1 som sändes upp av Sovjetunionen 2 januari 1959 med destination månen.
Lunik 1 missade dock månen med 5000 km och hamnade därefter i en bana kring solen. Den första sonden att nå månen var Lunik 2 som skickades upp 12 september 1959. Lunik 2 kraschade i trakten av Ångornas hav och kunde därför inte ge några som helst teknisk data från månen. Luna 9, också sovjetisk, som sändes upp 31 januari 1966 blev det första människoskapade föremålet som mjuklandade på månen och sände teknisk data tillbaka till Jorden. Landningen med Luna 9 skedde den 3 februari 1966.
Den första landningen på en annan planet, Venus, genomfördes med sonden Venera 7 som skjutits upp den 17 augusti 1970. Sonden genomförde den första bekräftade landningen den 15 december 1970.
NASA sände upp marssonderna Viking 1 och Viking 2 från Cape Canaveral den 20 augusti respektive den 9 september 1975 för utforskning av Mars. Sonderna gjorde varsin mjuklandning den 20 juli respektive 3 september 1976.
Alla planeter i Solsystemet har besökts av rymdsonder. Även Pluto, i augusti 2006 omklassificerad till dvärgplanet av IAU,[3] besöktes i juli 2015 av amerikanska rymdsonden New Horizons.[4]
Interstellära sonder
Interstellära sonder är sonder som skickas ut i den interstellära rymden, det vill säga utanför vårt eget solsystem. Till dags dato är det endast 4 existerande sonder som har skickats ut från vårt solsystem, nämligen Pioneer 10 och Pioneer 11 som sändes ut i rymden 3 mars 1972 respektive 6 april 1973 samt Voyager 1 och Voyager 2 som sändes ut i rymden under 1977. Voyager-sonderna har sedan år 2000 sänt tillbaka värdefull information om heliopausen vilket är den yttersta gränsen för hur långt ut i rymden solen har en märkbar påverkan.
Satelliter
Det som vi i dag är mest bekanta med när det gäller rymdsonder är de satelliter som ligger i bana runt Jorden. Satelliter runt jorden kallas allmänt för Jordsatelliter. Ordet satellit betyder följeslagare. Det ryska ordet för följeslagare är Sputnik. Jordsatelliterna har många olika användningsområden. Dessa satelliter kallas jordresurssatelliter, fjärranalyssatelliter, navigeringssatelliter, spionsatelliter, teleskopsatelliter, kommunikationssatelliter, vädersatelliter, etc.
Bemannade rymdfarkoster
I en bemannad rymdfarkost färdas levande varelser, i huvudsak människor. De första rymdfarkosterna med mänsklig bemanning var enmansfarkoster som Vostok och Mercury. Farkosten har som uppdrag att föra en person från en plats till en annan för olika uppdrag. Fram till runt år 2020 kommer det huvudsakligen att röra sig om transporter av astronauter och forskare till den internationella rymdstationen ISS. Från 2020 finns det också planer på att skicka människor till Mars.
Rymdstationer
En rymdstation är ett objekt i rymden i vilken människor bor och jobbar, ofta under en längre tidsperiod. Dessa personer är människor som forskar i laboratoriemiljö, gör undersökningar av närmiljön eller bedriver annat forskningsarbete. Hitintills har alla rymdstationer även varit jordsatelliter, men det finns inget teoretiskt hinder för andra typer av rymdstationer. De första rymdstationerna var Saljut och Skylab, vars uppföljare är Mir och ISS.
Rymdfärder
Rymdfärder är de färder och transporter som görs av rymdfarkoster uppskjutna till rymden. En rymdfärd räknas från det rymdfarkosten lämnat startplattan till dess att den antingen landar, upphör att existera eller upphör att fungera.
Kastbanefärder sker i en ballistisk bana och varar ofta inte mer än 15-25 minuter. Det är dock tillräckligt länge för att man ska hinna genomföra experiment i mikrogravitation i någon eller några minuter. Alla uppskjutningar från Esrange i norra Sverige är kastbanefärder.
Omloppsbanefärder kallas de färder med rymdfarkoster som går i omloppsbana runt jorden. Detta är de färderna som man oftast menar med rymdfärd.
Månfärder är färder som görs från jorden till månen. Människan har genomfört nio bemannade månfärder, varav sex har resulterat i landningar. 1959 skickade människan den första fjärrstyrda rymdsonden till månen, medan 1969 som människor första gången landsteg på månen
En interplanetarisk färd är en färd som sker mellan jorden och andra planeter i solsystemet och dess system med satelliter. Ingen människa har ännu genomfört en sådan rymdfärd. Tekniken går dock fort fram och år 2020 är inte ett helt orealistiskt datum för en resa till exempelvis Mars.
Interstellära färder är färder som går från solsystemet ut till den interstellära rymden. I dag finns ingen rimlig möjlighet att skicka ut människor på sådana färder, eftersom det dels skulle ta lång tid dels äventyra besättningens liv långt innan framkomsten.
Intergalaktiska färder är turer som sker ut från Vintergatan till andra galaxer. Precis som interstellära färder är de i dag omöjliga, då de skulle ta för lång tid och är för tekniskt krävande. I science fiction-berättelser är däremot dessa rymdfärder vanligt förekommande med mer eller mindre rimliga anordningar. Om man bortser från de mest fantasifulla, inses att dessa turer kräver både någon fortlöpande avtappningsbar energikälla och/eller någon metod att tryggt låta besättningen gå i ide under färden. Men man kommer att få skäl att begrunda tvillingparadoxen.
Rymdbaser
Rymdbaser är rymdstationer som placeras på andra himlakroppar som till exempel månen eller Mars.
Månbaser
Under Apolloprogrammets utvecklingsfas planerades det att man skulle bygga en bas på månen med en permanent besättning på åtta (8) man. Utvecklingen kom dock inte längre än till utvecklingsfasen. I början av 2000-talet visade dock USA nytt intresse.
Planetbaser
Den enda bas som är rimligt att förlägga till en annan planet är en bas på Mars. Många studier har gjorts med tanke på en sådan bas men inga konkreta planer har kunnat göras.
Rymdfarare
Se även Lista över rymdfarare
Genom decennierna har flertalet personer åkt upp i rymden. Den första var Jurij Gagarin som år 1961 blev den första människan i rymden. 1963 blev Valentina Teresjkova den första kvinnan i rymden. Den första svensken i rymden blev Christer Fuglesang som i NASA:s regi åkte upp till Internationella rymdstationen, ISS år 2006. Fler personer som gjort resor utanför vår atmosfär kan ses i "Lista över rymdfarare".
Statistik
Se eller redigera rådata.
Se även
Referenser
- Spacecraft Systems Engineering. ISBN 0-471-95220-6
- Illustrerad vetenskap nr 4/2007
- Eugen Semitjov (1983). Rymdtecknaren. Stockholm: Askild & Kärnekull. ISBN 91-582-0484-9 alt. ISBN 91-582-0486-5
Noter
- ^ ”History of Europe in space” (på engelska). www.esa.int. https://www.esa.int/About_Us/ESA_history/History_of_Europe_in_space. Läst 9 juli 2024.
- ^ ”Ett litet steg för rymdfarten”. Svenska dagbladet. 19 juli 2009. http://www.svd.se/ett-litet-steg-for-rymdfarten. Läst 14 mars 2016.
- ^ Joanna Rose (1 oktober 2006). ”Dvärgplanet är Plutos nya identitet”. Forskning och framsteg. http://fof.se/tidning/2006/7/dvargplanet-ar-plutos-nya-identitet. Läst 14 mars 2016.
- ^ Hasse Burström, Petter Sundsten (14 juli 2015). ”Jubel på Nasa efter historiska Pluto-resan”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/rymdsond-sveper-forbi-pluto-i-eftermiddag. Läst 14 mars 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rymdfart.- Astrowebb.com
| ||||||||||||||||||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
.svg){kind=link}
(c) European Space Agency, CC BY 4.0
This image shows the NASA/ESA Hubble Space Telescope in its high orbit 600 kilometres above Earth.
- Short description: Astronaut Buzz Aldrin on the moon
- Full description: Astronaut Buzz Aldrin, lunar module pilot, walks on the surface of the Moon near the leg of the Lunar Module (LM) "Eagle" during the Apollo 11 extravehicular activity (EVA). Astronaut Neil A. Armstrong, commander, took this photograph with a 70mm lunar surface camera. While astronauts Armstrong and Aldrin descended in the Lunar Module (LM) "Eagle" to explore the Sea of Tranquility region of the Moon, astronaut Michael Collins, command module pilot, remained with the Command and Service Modules (CSM) "Columbia" in lunar orbit.
- Variations: The upper black band is an addition to the original photo, carried out for "reasons of balance". Seeing original photo and explanation of the trucaje in the Link. In the version expanded of the photography is possible to see a horizontal white line in the left upper part (right of the person that contemplates the photography) of the helmet. Is the base of the antenna, that was cut in the original setting of the photography.
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.(c) RIA Novosti archive, image #612748 / Alexander Mokletsov / CC-BY-SA 3.0
“Valentina Tereshkova”. Valentina Tereshkova, pilot-cosmonaut, first female cosmonaut, Hero of the USSR. Pictured as a Major of the Soviet Air Forces.
Sputnik Rocket
Sojourner Rover Near The Dice
A replica of Sputnik 1, the first artificial satellite in the world to be put into outer space: the replica is stored in the National Air and Space Museum.
Yuri Gagarin boarding a SAS Scandinavian Airlines Convair 440 for a flight to Göteborg
A view of the Space Shuttle Atlantis departing the Mir Russian Space Station. This image was taken during the STS-71 mission by cosmonauts aboard their Soyuz TM transport vehicle. The scene is backdropped by the Earth's limb.