Rymdkolonisering

 Rymdkolonisering

Rymdkolonisering är en tänkt process som ännu inte har ägt rum någonstans. Processen skulle innebära att människor bosätter sig på andra himlakroppar än jorden.

Planeter

Merkurius

Merkurius nordpol

Merkurius har föreslagits som ett möjligt mål för mänsklig kolonisation i det inre solsystemet, tillsammans med Mars, Venus och månen och asteroidbältet. Vid upprättandet av permanenta baser på Merkurius skulle de med största sannolikhet ligga vid polregionerna på grund av den extrema dagstemperaturen på den övriga ytan. Utfärder till andra platser på Merkurius skulle dock vara möjliga. I synnerhet färder inom terminatorn då denna rör sig mycket sakta. I det området skulle det råda polarklimat.

Venus

Venus har självklara likheter till jorden, vilket kanske gör en kolonisation enklare än på många andra himlakroppar. Dessa likheter, och dess närhet, har gjort att man kallar den vår "systerplanet".[1]

Venus är lik Jorden i både storlek och massa vilket resulterar i att Venus och Jorden nästan har samma gravitation (Venus har 90,4 % av Jordens gravitation). De flesta av de andra målen som har föreslagits till kolonisation skulle skada människan efter en långtidsvistelse. Människor som däremot fötts på Venus skulle kunna anpassa sig till jordens gravitation utan problem.

I Venus övre atmosfär, på en höjd av ungefär 50 km, skulle trycket och temperaturen vara jordlik (1 bar och 0-50 °C). Denna region är även rik på solenergi. Det bildas 2 610 watt per kvadratmeter i toppen av Venus atmosfär; det är 1,9 gånger mer än jorden. Venus är också den närmsta större himlakroppen till jorden efter månen. Detta gör transporter och kommunikation enklare än för de flesta andra platser i solsystemet.

Mars

Vid sidan av Jorden är Mars den lämpligaste planeten för människor att bo på, bland annat eftersom den har atmosfär och förutsägbara årstider. Inom Constellationprogrammet finns konkreta planer för både resorna dit och arbetet på plats, bland annat övervägs gruvdrift på månarna Phobos och Deimos.

Saturnus

Forskaren Robert Zubrin identifierar Saturnus, Uranus och Neptunus som solsystemets Persiska vik, eftersom denna del av solsystemet innehåller tillräckligt mycket deuterium och helium-3 för att kunna starta avvaktande kärnfusion ekonomin.[2] I teorin identifierar Zubrin Saturnus som den viktigaste av de tre, detta på grund av dess låga strålningsvärden och det stora antalet månar.

De yttre planeterna och Pluto

De yttre planeterna har föreslagits som ett möjligt mål för mänsklig kolonisation. Detta ligger dock inte inom en snar framtid. Det finns flera anledningar till att människan inte åker dit: vi vet ännu för lite om planeterna trots att Voyager 2 år 1986 passerade Uranus och år 1989 Neptunus. Pluto passerades 2015 av rymdsonden New Horizons. Pluto ligger väldigt långt bort och det skulle ta tid om vi inte uppfinner snabbare framdrivningssystem. Vi har inget att hämta upp från dessa planeter för alla dess råvaror finns på planeter närmare oss.[3]

Månar

Titan så pågår samma biologiska process som pågick på jorden för 4 miljarder år sedan. Därför kan man klassa detta som ett oplanerat projekt.[källa behövs]

Månen

Europa

Artemisprojektet har designat en plan för att kolonisera Europa.[4][5] Forskare bor då i igloos och borrar ner i Europas ismantel, för att undersöka det möjliga underjordiska havet. Man har också diskuterat användandet av luftfickor för människor. Baserna på Europa kommer troligtvis att vara uppblåsbara. Utforskningen av Europas hav kommer troligtvis att ske med hjälp av U-båtar.[6]

Titan

Titan skulle kanske vara en gästvänlig plats för människan att leva på.

Studier indikerar att det troligaste steget i koloniseringen av det yttre solsystemet är koloniseringen av Titan.[2] I teorin identifierar Zubrin Saturnus, som den viktiga av de yttre planeterna, på grund av dess låga strålningsvärden samt dess stora antal månar. Han anser även Titan vara överlägset mycket viktigare att upprätta en bas på än de andra månarna.[2]

Småplaneters kolonisation

Se även

Referenser

  1. ^ Giles Sparrow (2003). Venus, s 34. Hong Kong: Cassell Illustrated. ISBN 1-84403-404-6
  2. ^ [a b c] Robert Zubrin (1999). Entering Space: Creating a Spacefaring Civilization, kapitel: The Persian Gulf of the solar system, ss 161-163, Tarcher/Putnam. ISBN 1-58542-036-0
  3. ^ Giles Sparrow (2003). Uranus, Neptunus och Pluto, s 36. Hong Kong: Cassell Illustrated. ISBN 91-27-61314-3
  4. ^ Artemis Society International. http://www.asi.org/ Arkiverad 20 augusti 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Peter Kokh et al. (1997). Europa II Workshop Report - Moon Miner's Manifesto #110
  6. ^ Space.com (2001). Humans on Europa: A Plan for Colonies on the Icy Moon. http://www.space.com/missionlaunches/missions/europa_colonies_010606-1.html, hämtad 2006-03-10

Media som används på denna webbplats

Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Flag of Indonesia.svg
bendera Indonesia
Flag of Iran.svg
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel.svg
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
MAVENnMars.jpg
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.

The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.

NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.

For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
Titan01-hi-1-.jpg
An artist's imagination of hydrocarbon pools, icy and rocky terrain on the surface of Saturn's largest moon Titan.
Merc fig2sm.jpg
Arecibo Observatory S-band radar image of the north polar region of Mercury by J. Harmon, P. Perrilat and M. Slade. The resolution is 1.5 km (about 1 mile) and the image measures 450 km on a side. The bright features are thought to be ice deposits on permanently shadowed crater floors. Acquired 25-26 July 1999.