Rymdfarkost
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
En rymdfarkost eller ett rymdskepp är en bemannad eller obemannad farkost som färdas i rymden, mellan eller i omloppsbana kring himlakroppar, eller mellan rymdstationer och andra rymdfarkoster. De flesta rymdfarkoster har varit rymdkapslar som passivt faller ner genom atmosfären, medan rymdfärjorna landar som ett flygplan. Det finns också planer på rymdfarkoster som ska använda propulsiv landning, alltså att motorer används för att landsätta farkosten på marken. Än så länge har detta dock endast gjorts med det första steget av farkostens bärraket.
Rymdfarkosternas utveckling
Den första konstgjorda satelliten i omloppsbana runt jorden var Sputnik 1, som sköts ut av Sovjet den 4 oktober 1957, och låg kvar i bana i flera månader.[1] En månad senare sköt Sovjet iväg Sputnik 2, med hunden Lajka inuti.
Sedan de bemannade rymdfärderna tog fart i början av 1960-talet har farkosterna utvecklats i den takt erövrandet av rymden krävt. I början var det enkla farkoster med små möjligheter att utföra avancerade uppdrag i rymden. En bidragande orsak till utvecklingen var den så kallade rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen som pågick ungefär 1957 till 1975.
Första generationens rymdfarkoster
Den första generationens rymdfarkoster var inriktade enbart på att föra en människa i omloppsbana runt jorden. Dessa farkoster utgjordes av Mercury från USA och Vostok från Sovjetunionen. Det första lyckade försöket att få en människa i omloppsbana var då ryssen Jurij Gagarin i Vostok 1 den 12 april 1961 genomförde ett varv runt jorden. Bara en knapp månad senare, den 5 maj samma år, lyckades även USA få upp en människa i rymden, dock inte i omloppsbana, då Mercury 3 tillbringade drygt 15 minuter där. I takt med att rymdfärderna inkluderade fler avancerade göromål i rymden så utvecklades även rymdfarkosterna.
Andra generationens rymdfarkoster
Andra generationens farkoster var avsedd för multibesättning samt kunna genomföra rymdmöten och som dessutom erbjöd möjlighet att genomföra rymdpromenader. Den andra generationens rymdfarkoster utgjordes av Gemini (USA) och Voschod (Sovjetunionen).
Tredje generationens rymdfarkoster
Tredje generationens rymdfarkoster utvecklades för att liksom andra generationen även inkludera dockningar med andra rymdfarkoster, mestadels rymdstationer. Denna generations farkoster utgjordes av Apollo (USA) och Sojuz (Sovjetunionen).
För Apolloprogrammet var det av vikt att man kunde docka med annan rymdfarkost för att kunna genomföra månlandningarna.
Den kinesiska Shenzhou anses vara av tredje generationens rymdfarkost även om det inte har bekräftats fullt ut av Kina. Den är utvecklade utifrån den sovjetiskbyggda Sojuz-farkosten.
Fjärde generationens rymdfarkoster
Den fjärde generationens rymdfarkoster är rymdfärjorna som utvecklades både i USA och Sovjetunionen. ESA utvecklade en fjärde generations rymdfarkost under namnet Hermes som nu har avvecklats. Fjärde generationens rymdfarkoster skulle inte bara göra det som den tredje generationen kunde utan även återanvändas för att göra rymdflygningar billigare.
Science fiction
I verkligheten används oftast termen rymdfarkost. Inom science fiction används även termerna rymdskepp och stjärnfarkost, eller poetiskt goldonder.
Se även
Källor
Fotnoter
- ^ F.J. Krieger (5 oktober 1957). ”"Announcement of the First Satellite," from Pravada”. NASA. http://history.nasa.gov/sputnik/14.html.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Rymdfarkost.
| ||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.
Författare/Upphovsman: The original uploader was HPH på tyska Wikipedia., Licens: CC BY-SA 3.0
Model of Vostok spacecraft, photo taken and edited by de:Benutzer:HPH on "Russia in Space" exhibition (Airport of Frankfurt, Germany, 2002)
.svg){kind=link}