Rymdfördraget
| Rymdfördraget Fördrag om principer för staternas utforskande och nyttjande av yttre rymden, inklusive månen och andra himlakroppar | |
 Deltagande i rymdfördraget. Har signerat och ratificerat fördraget Har endast signerat fördraget | |
| Typ | Multilateralt avtal |
|---|---|
| Innehåll | Reglerar staters rättigheter och skyldigheter i rymden och på andra himlakroppar. |
| Signerades | fr.o.m. 27 januari 1967 |
| Plats | Washington, London, Moskva |
| Trädde i kraft | 10 oktober 1967 |
| Parter | 126 |
| Ratificerat av | 100 |
| Signerat av | 26 |
 Wikisource | Outer Space Treaty |
Rymdfördraget (en. Outer Space Treaty, fr. Traité de l'espace) är ett internationellt avtal från 1967 som reglerar rättsliga frågor kring rymden och främmande himlakroppar.
Ursprungligt innehåll
Fördraget tillkom under rymdkapplöpningen mellan USA och Sovjetunionen på amerikanskt initiativ efter landsättningen av den obemannade sovjetiska sonden Luna IX på månen 1966, och kan ses som en fortsättning på det avtal om förbud mot kärnvapenprov i rymden, atmosfären och haven som USA, Storbritannien och Sovjetunionen undertecknade i augusti 1963 samt tre FN-resolutioner om yttre rymden (nr 1721, 1884 och 1962).[1] I fördraget slås fast att utforskningen av yttre rymden ska ske "för hela mänskligheten" och att ingen stat kan göra territoriella anspråk eller förhindra en annan stats tillträde till rymden eller himlakroppar (inklusive månen). Fördragsparterna är överens om att inte upprätta militära baser på månen eller andra himlakroppar, samt att inte utplacera kärnvapenbärare eller andra massförstörelsevapen i omloppsbana runt jorden eller på himlakroppar. De undertecknande staterna är vidare ansvariga för skador som uppkommer vid rymdverksamhet, även privat sådan, och lovar att hålla alla stationer och alla rymdfarkoster på månen och övriga himlakroppar öppna för representanter från andra fördragsslutande stater.[2]
Kompletteringar
Fördraget har senare kompletterats ytterligare avtal som gäller verksamhet i yttre rymden. Den 22 april 1968 undertecknades Räddningsavtalet (om undsättning och återsändande av rymdfarare samt om återlämnande av föremål som sänts ut i yttre rymden) som trädde i kraft den 3 december samma år. Rymdfördragets artiklar 6 och 7, som beskriver fördragsstaternas skadeansvar, kompletterades och preciserades i konventionen den 29 mars 1972 om internationellt ansvar för skada som orsakas av rymdföremål, Ansvarskonventionen. I Registreringskonventionen den 14 januari 1975 specificeras hur stater enligt fördragets art. 8 ska lämna redogörelser för uppskjutna föremål till FN:s rymdkommitté i och för registrering i ett offentligt register.[3] Månfördraget från 1979 om verksamhet på månen och andra himlakroppar har undertecknats av 13 stater, dock inga av de större rymdfararnationerna.
Sverige
Sverige är sedan ratificeringen 25 maj 1967 en av de omkring 90 parterna i fördraget (publicerat i SÖ 1967:7)[2], och Sveriges åtaganden enligt fördraget är implementerade genom den svenska rymdlagstiftningens två författningar: lag (1982:963) om rymdverksamhet och förordning (1982:1069) om rymdverksamhet, tillstånd för icke-statlig rymdverksamhet, skadeståndsansvar, tillsyn över rymdverksamhet samt registrering av föremål för vilka Sverige är att anse som utsändande stat.[4] Sverige har även undertecknat de kompletterande avtalen, med undantag för avtalet om aktivitet på månen från 1978.[5]
Källor
- Anna-Karin Bergman (2002). ”Trender inom rymdrätten”. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1556168&fileOId=1563899. Läst 17 augusti 2010.
- Nationalencyklopedin, band 16 s. 112, uppslagsordet Rymdrätt
Noter
- ^ Bergman 2002, s. 19.
- ^ [a b] ”Proposition 1981/82:226 om lag om rymdverksamhet”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=G503226. Läst 17 augusti 2010.
- ^ ”Proposition 1975/76:104 om godkännande av konventionerna den 29 mars 1972 om internationellt ansvar för skada som orsakas av rymdföremål”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=37&doktyp=prop&dok_id=FZ03104&rm=1975/76&bet=104. Läst 17 augusti 2010.
- ^ ”Bilaga till EU-nämndens sammanträde”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=10&doktyp=eunbil&rm=2008/09&bet=21B1C8&dok_id=GW0N21B1C8. Läst 17 augusti 2010.
- ^ Bergman 2002, s. 28.
Externa länkar
- Fördragstexten på svenska i regeringens proposition 1981/82:226 om lag om rymdverksamhet.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
bendera Indonesia
Flag of Iran. The tricolor flag was introduced in 1906, but after the Islamic Revolution of 1979 the Arabic words 'Allahu akbar' ('God is great'), written in the Kufic script of the Qur'an and repeated 22 times, were added to the red and green strips where they border the white central strip and in the middle is the emblem of Iran (which is a stylized Persian alphabet of the Arabic word Allah ("God")).
The official ISIRI standard (translation at FotW) gives two slightly different methods of construction for the flag: a compass-and-straightedge construction used for File:Flag of Iran (official).svg, and a "simplified" construction sheet with rational numbers used for this file.
Flag of Israel. Shows a Magen David (“Shield of David”) between two stripes. The Shield of David is a traditional Jewish symbol. The stripes symbolize a Jewish prayer shawl (tallit).
.svg)
.svg){kind=link}
Författare/Upphovsman: en:User:Alinor, Licens: CC-BY-SA-3.0
Outer Space Treaty
MAVEN at Mars, Artist's Concept. This artist's concept depicts NASA's Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN (MAVEN) spacecraft near Mars. MAVEN is in development for launch in 2013 and will be the first mission devoted to understanding the Martian upper atmosphere. The mission's principal investigator is Bruce Jakosky from the Laboratory for Atmospheric and Space Physics at the University of Colorado.
The goal of MAVEN is to determine the role that loss of atmospheric gas to space played in changing the Martian climate through time. MAVEN will determine how much of the Martian atmosphere has been lost over time by measuring the current rate of escape to space and gathering enough information about the relevant processes to allow extrapolation backward in time.
NASA Goddard Space Flight Center in Greenbelt, Md. manages the project and will also build some of the instruments for the mission. In addition to the principal investigator coming from CU-LASP, the university will provide science operations, build instruments, and lead education/public outreach. Lockheed Martin of Littleton, Colo., is building the spacecraft and will perform mission operations. The University of California-Berkeley Space Sciences Laboratory is also building instruments for the mission. NASA's Jet Propulsion Laboratory, Pasadena, Calif., will provide navigation support, the Deep Space Network, and the Electra telecommunications relay hardware and operations.
For more information about MAVEN, visit www.nasa.gov/maven.