Rune Olson
Rune Olson | |
Födelsedatum | 27 november 1921 |
---|---|
Födelseort | Fässbergs församling, Göteborgs och Bohus län |
Dödsdatum | 25 september 1997 (75 år) |
Dödsort | Vasa församling, Göteborgs och Bohus län |
Genre | opera |
Roll | tenor |
År som aktiv | 1944–1997 |
Rune John Evald Olson, född 27 november 1921 i Fässbergs församling i Göteborgs och Bohus län, död 25 september 1997 i Vasa församling i Göteborg,[1] var en svensk operasångare (tenor) och skådespelare.
Biografi
Olson fick sin skolning huvudsakligen vid legendariska Guildhall School of Music and Drama i London och var verksam vid Stora Teatern i Göteborg från 1944 till början av 1980-talet. Han sjöng närmare 100 olika roller, bland annat Agitatorn i Aulis Sallinens opera Det röda strecket, Jack O'Brien i Kurt Weills Aufstieg und Fall der Stadt Mahagonny[2] och kejsaren i Puccinis Turandot (bland annat i den berömda uppsättningen på Scandinavium i Göteborg 1974, där titelrollen spelades av Birgit Nilsson).
Han gjorde sig även känd som dramatiker och musikalartist.[2] Han spelade Herr Schultz i musikalen Cabaret i fem skilda uppsättningar på olika håll i landet och blev också särskilt uppmärksammad för sin tolkning av överste Pickering i My Fair Lady i Göteborg 1992. Han var verksam fram till sin död 1997. Olson är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg.
Vid sidan av operan och teatern hade Olson ett stort intresse för konst och antikviteter. Han drev flera konstgallerier i Göteborg, bland annat Galleri Lorensberg på Lorensbergsgatan. Olson var far till debattören och skribenten Henrik RS Olsson.
Teater
Roller
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1954 | Oh, mein Papa (Das Feuerwerk) Paul Burkhard | Lars Barringer | Stora Teatern[3] |
Källor
- Rune Olson på Svensk Filmdatabas
- Olsson, Rune John Evald på SvenskaGravar.se
Noter
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Olsson, Rune John Evald
- ^ [a b] Sørensen, Inger, Operalexikonet. Stockholm: Forum, 1993, sidan 408. ISBN 91-37-10380-6.
- ^ S-m (11 december 1954). ”Göteborgs Iduna”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1954-12-11/336/18. Läst 29 januari 2022.