Rudolf Bahro

Rudolf Bahro
Född18 november 1935[1][2][3]
Świeradów-Zdrój, Polen
Död5 december 1997[1][3] (62 år)
Berlin
BegravdDorotheenstädtischer Friedhof
Medborgare iTyskland och Östtyskland
Utbildad vidHumboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningPolitiker[4], författare, filosof[4], journalist
Noterbara verkunknown value och unknown value
Politiskt parti
Tysklands socialistiska enhetsparti
De gröna
Utmärkelser
Carl von Ossietzky-medaljen (1978)
Deutscher Memorial Prize (1978)
Redigera Wikidata
(c) Bundesarchiv, Bild 183-1989-1216-014 / Senft, Gabriele / CC-BY-SA 3.0
Rudolf Bahro i december 1989

Rudolf Bahro, född 18 november 1935 i Bad Flinsberg, Niederschlesien, död 5 december 1997 i Berlin, var en tysk filosof och politiker, mest känd som östtysk dissident och som förespråkare för ekosocialism.

Bahro häktades i DDR den 23 augusti 1977 och dömdes till åtta års fängelse. Men efter internationella påtryckningar fick han lämna DDR för Förbundsrepubliken (Västtyskland) i samband med DDR:s 30-årsjubileum i oktober 1979. I Västtyskland engagerade han sig i miljöpartiet Die Grünen.[5]

Bahro kom 1983 i kontakt med den indiske gurun Bhagwan Shree Rajneesh – senare kallad Osho. Efter Berlinmurens fall 1989 – men före Tysklands återförening – återgick Bahro till att bli medborgare i DDR.[6]

Bahro gjorde sig känd för att kalla samhällssystemet i Östeuropa för den reellt existerande socialismen. Undertiteln till Bahros huvudverk Alternativet är på svenska Till kritiken av den reellt existerande socialismen. Denna alluderar dels på Karl Marx bok Till kritiken av den politiska ekonomin, dels på Karl Marx och Friedrich Engels trebandsverk Kapitalet, vars undertitel på svenska är Kritik av den politiska ekonomin.

Bahro var också expert på tonsättaren Ludwig van Beethoven. Hans bok Tidens stora fuga: exemplet Beethoven och sju dikter från 1979 utkom 1980 i svensk översättning av Horace Engdahl.

Bahro dog av en ovanlig cancerform. När myndigheterna fann en strålningsmaskin i en av cellerna började Myndigheten för Stasiarkivet undersöka om det var möjligt om radioaktiv strålning använts mot dissidenter. Man fann att Stasi använt radioaktiv strålning för att märka personer och saker de ville spåra. De använde bestrålade nålar de kunde fästa vid kläder, radioaktiva magneter vid bilar, radioaktiva sprayer mot personer i en folksamling eller över ett golv så att de gick att spåra etc. Rudolf Bahros manuskript var bestrålade så att de kunde spåras till sina mottagare.[7]

Böcker på svenska

  • Oppositionell kommunist i DDR (översättning Anders Johansson och Christina Oredsson, Bokförlaget Röda Rummet, 1978) (Rudolf Bahro. Eine Dokumentation, 1977)
  • Alternativet: till kritiken av den reellt existerande socialismen (översättning Margaretha Andrée, Bokomotiv, 1979) (Die Alternative. Zur Kritik des real existierenden Sozialismus, 1977)
  • Tidens stora fuga: exemplet Beethoven och sju dikter (översättning av Horace Engdahl, Bokomotiv, 1980) (Die nicht mit den Wölfen heulen. Das Beispiel Beethoven und sieben Gedichte 1979)

Tidskriftsartiklar på svenska i urval

  • Min väg till de gröna i Ord & Bild nr 1 1980 (Ursprungligen ett föredrag vid Tyska institutionen i Stockholm).

Böcker om Rudolf Bahro i urval

  • Antworten auf Bahros Herausforderung des 'realen Sozialismus'. Herausgegeben von Ulf Wolter. Verlag Olle & Wolter, Westberlin, 1978.

Övriga verk i urval

  • From red to green: interview with New Left Review ISBN 0-86091-060-1 (inb) London : Verso, 1984
  • Building the Green Movement ISBN 0-946097-17-8 (GMP (hft) London : GMP ; cop. 1986 (Original:Pfeiler am anderen Ufer)

Externa länkar

Källor

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Proleksis enciklopedija, Proleksis lexikon ämne: 51776, omnämnd som: Rudolf Bahro.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000015163, omnämnd som: Rudolf Bahro, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 2 april 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ Andersson, Ingemar: Arbetsdelning, subalternitet och alienation i den reellt existerande socialismen: Rudolf Bahro och det marxistiska alienationsbegreppet. B-uppsats i statskunskap vid Högskolan i Örebro september 1983.
  6. ^ Helmfrid, Hillevi: Två gröna ideologier: Arne Naess och Rudolf Bahro, en jämförelse. Uppsats i kursen Miljö och naturresurser i samhällsplaneringen, Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet 1990
  7. ^ Funder, Anna (2018). Stasiland. sid. 198 
  • Lewis, Derek; Zitzlsperger Ulrike (2016) (på engelska). Historical dictionary of contemporary Germany. Historical dictionaries of Europe (2nd ed.). Lanham, Md.: Rowman & Littlefield. Libris 19960113. ISBN 9781442269569 

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Bundesarchiv Bild 183-1989-1216-014, Berlin, SED-Sonderparteitag, Bahro.jpg
(c) Bundesarchiv, Bild 183-1989-1216-014 / Senft, Gabriele / CC-BY-SA 3.0
Det tyska riksarkivet (Bundesarchiv) använder ofta originalbeskrivningen på sina bilder. Det kan förekomma att dessa texter är felaktiga, tendentiösa, föråldrade eller politiskt extrema.
ADN-ZB Senft 16.12.89 Berlin: SED-Parteitag
Der außerordentliche Parteitag der SED hat in der Dynamohalle seine am vergangenen Wochenende unterbrochene Beratung fortgesetzt. Im Auditorium als Gast auch der wieder eingebürgerte Philosoph Rudolf Bahro.
Rudolf Bahro (1935-1997).jpg
Författare/Upphovsman: Claude Lebus, Licens: CC BY-SA 3.0
Deutscher Philosoph Rudolf Bahro