Rover P6

Rover P6
Grundinformation
MärkeRover
Tillverkning1963-1977
Även kalladRover 2000/2200/3500
DesignerDavid Bache
Konstruktion
Karosseri4-d sedan
LiknandeFord Zephyr
Mercedes-Benz W114
Triumph 2000/2500
Drivlina
Motor4-cylindrig radmotor
8-cylindrig V-motor
DrivningBakhjulsdrift
Växellåda4/5-vxl manuell
3-stegs automat
Dimensioner
Hjulbas263 cm
Längd457 cm
Bredd168 cm
Höjd142 cm
Kronologi
FöregångareRover P4
EfterträdareRover SD1
Den sista tillverkade Rover P6 från 1977.

Rover P6 är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Rover mellan 1963 och 1977.

Bakgrund

Rover hade gjort sig kända för att bygga rejäla, men lite tråkiga bilar, baserade på väl utprovad teknik, men när man tog fram efterträdaren till P4-serien gjorde man sitt bästa för att förändra den bilden.[1]

Rover hade varit engagerade i utvecklingen av jetmotorn under andra världskriget och under femtiotalet lade man ner mycket tid och resurser på att anpassa gasturbinen som drivkälla för bilar. Vid utvecklingen av P6:an räknade man fortfarande med att kunna få fram en gasturbin att installera under motorhuven. Av dessa planer blev det till slut ingenting och istället fick P6:an en modern fyrcylindrig motor med överliggande kamaxel. Bilen hade en självbärande monocoque som sedan kläddes med karossplåtar, en lösning som inspirerats av Citroën DS. Framhjulsupphängningen liknade ingenting man använt tidigare. Varje hjul hade dubbla tvärlänkar och en horisontellt liggande skruvfjäder som var infäst i torpedväggen. Fjäderns andra ände var fäst i en roterande mellanlänk som överförde fjädringsrörelsen till den övre tvärlänken. Den här typen av hjulupphängning används idag på många tävlingsbilar och exotiska sportbilar, såsom Porsche Carrera GT. Fördelen är, då som nu, en mycket utrymmeseffektiv fjädring och Rover eftersträvade ett rymligt motorutrymme för att få plats med sin gasturbin. Även bakvagnen var mycket avancerad för en brittisk familjebil från sextiotalet. Här använde man en De Dion-axel med skruvfjädrar. Tvärtemot framvagnsfjädringen tog bakaxeln upp mycket plats, vilket främst gick ut över bagageutrymmet. Bromsarna bestod av skivor runt om, där de bakre placerats inne vid differentialväxeln för att minska den ofjädrade vikten. Modellen hade en för tiden välutvecklad krocksäkerhet med säkerhetsbälten på alla platser. På vissa varianter fanns dessutom en så kallad Icelert; en sensor som varnade för halt väglag.

2000 (1963-73)

Produktionen av P6:an startade i Solihull 1963. Bilen såldes under namnet Rover 2000. Ett knappt år efter introduktionen erhöll modellen utmärkelsen Årets bil 1964, mycket på grund av sina avancerade tekniska lösningar.

P6:ans viktigaste konkurrent på hemmamarknaden var Triumph 2000. Som ett svar på ”Trajans” främsta företräde, dess sexcylindriga motor, introducerades Rover 2000TC våren 1966, med en starkare tvåförgasarmotor.

För att komma tillrätta med bilens andra svaghet, det trånga bagageutrymmet, tog Rover fram ett fäste för reservdäcket utanpå bakluckan. Genom att flytta ut reserven på karossens utsida fick man visserligen plats för mer bagage, men detta fick vägas mot risken att få reservhjulet stulet.

Rover tillverkade endast sedan-karosser, medan Triumph även erbjöd kunderna en kombi-modell. Detta öppnade för den fristående karosstillverkaren Crayford, som konverterade ett litet antal P6:or till kombibilar.[2]

1970 introducerades en Mk II-version, med bland annat nya bakljus och en ny kylargrill i svart plast enligt tidens mode. På insidan infördes en ny instrumentbräda.

3500 (1968-77)

Triumphs övertag på motorsidan uppvägdes när Rover köpte tillverkningsrätten till Buicks aluminium-V8 i mitten av sextiotalet. Motorn introducerades först i den stora P5-modellen, men från 1968 blev den tillgänglig även i P6:an i modellen Rover 3500. V8-motorn fick plats utan problem i bilens rymliga motorrum.

Även 3500:an uppdaterades till Mk II-standard 1970.

De första åren såldes 3500:an bara med automatlåda, eftersom Rovers manuella växellåda inte höll för V8:ans kraftiga vridmoment. Först 1971 hade man fått fram en manuell låda till modellen Rover 3500S, som även hade en lite starkare motor.

2200 (1973-77)

1973 förstorades den fyrcylindriga motor och bilen bytte namn till Rover 2200SC, med enkel förgasare och Rover 2200TC, med Två förgasar-motor. Produktionen fortsatte sedan fram till våren 1977, då 322 302 enheter hade tillverkats. P6:an kom att ersättas av den enklare, mer konventionellt uppbyggda SD1-modellen.

Motor

ModellMotorCylindervolymEffektBränslesystem
20004-cyl radmotor SOHC1978 cm³90 hkEnkel förgasare
2000TC4-cyl radmotor SOHC1978 cm³110 hkDubbla förgasare
2200SC4-cyl radmotor SOHC2205 cm³98 hkEnkel förgasare
2200TC4-cyl radmotor SOHC2205 cm³115 hkDubbla förgasare
35008-cyl V-motor ohv3528 cm³144-152 hkDubbla förgasare

Tillverkning [3]

ModellAntal
2000208 875
220032 370
350081 057

Referenser

  1. ^ Austin Rover Online, hämtad 2009-02-05
  2. ^ Austin Rover Online, hämtad 2009-02-05
  3. ^ ”www.motorbase.com, hämtad 2009-02-05”. Arkiverad från originalet den 4 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090104132838/http://www.motorbase.com/manufacturer/by-id/96. Läst 5 februari 2009. 

Externa länkar


Rover
Divisioner
Cyklar (1904–1925) · Motorcyklar (1904–1925) · Bilar (1905–2005)
Ägare
Rover Company (1904–1967) · Leyland Motor Corporation (1967–1968) · British Leyland Motor Corporation (1968–1975) · British Leyland (1975–1978) · BL Ltd/plc (1978–1986) · Rover Group (1986–1988) · British Aerospace (1988–1994) · BMW (1994–2006) · Licens för användning av MG Rover Group (2000–2005) · Ford Motor Company (2006–2008) · Tata Motors (2008–present)

Media som används på denna webbplats

Rover P6 front 20070831.jpg
Författare/Upphovsman: Rudolf Stricker, Licens: CC BY-SA 3.0
Rover 2000 Series I (P6) in Germany
Last of line.JPG
Författare/Upphovsman: User Roverp6man on en.wikipedia, Licens: CC BY 2.5

The Last of Line Rover P6 VVC 700S, the last Rover P6 off the production line, with a build date of 19th March 1977. The Rover Archives show this as the 'Last of Line'. This car was first sent to the Leyland Historic Vehicle collection, then at Donington Park until 1980, when it was moved to Syon Park along with the rest of the collection. It remained an exhibit at Syon until 1990, when the collection moved to Studley Castle (then owned by Rover) and storage until 1993. In 1993, the collection then moved to its new home, the British Industry Heritage Trust site at Gaydon, now known as the en:Heritage Motor Centre. VVC 700S was on display until 2003 when it sold at the Bonhams sale of Rover owned items. The car is seen here in 2006 when it revisited Gaydon for the first time since the sale and is still in original condition having never been restored. The car came out of the collection having only ever covered 12,300 miles.

roverp6man who took the photo also owns VVC 700S now.

External links: