Rosttimalia
Rosttimalia Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Marktimalior Pellorneidae |
Släkte | Pellorneum |
Art | Rosttimalia P. bicolor |
Vetenskapligt namn | |
§ Pellorneum bicolor | |
Auktor | (Lesson, 1839) |
Synonymer | |
Rosttrasttimalia Trichastoma bicolor |
Rosttimalia[2] (Pellorneum bicolor) är en fågel i familjen marktimalior inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i Sydostasien på Malackahalvön, Sumatra och Borneo. IUCN listar populationen som livskraftig.
Utseende
Rosttimalian är en rätt liten (16,5–18 cm) och oansenligt tecknad medlem av familjen marktimalior med relativt lång, krokförsedd näbb. På huvudet syns ljust roströd hjässa, gråbeige tygel, ett svagt ögonbrynsstreck och beigebruna örontäckare. Ovansidan är rostbrun, med mer bjärt roströd stjärt. Undersidan är beige- eller gräddvit, på bröstet med något mörkare anstrykning.
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer i låglänta områden på Malackahalvön, Sumatra, Bangka och Borneo.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Rosttimalian hittas i låglänt städsegrön dipterokarpskog. Den hittas även i varsamt avverkad skog, gamla plantage och lokalt även i mangroveskogar. Den förekommer upp till 200 meters höjd i kontinentala Sydostasien, 600 meter på Sumatra och 920 meter på Borneo. Fågeln ses vanligen i par eller i smågrupper om fyra till fem fåglar födosökande bland lövverken på låg eller medelhög höjd. Födan består av myror och andra insekter.
Häckning
Rosttimalian häckar från februari till september på Borneo, på kontinenten april–juli. Boet är en liten och rätt slarvigt byggd boskål av död bambu och andra löv. Det placeras 0,2–0,75 meter ovan mark i en rotting eller liknande, eller i en fördjupning i en jordbank. Däri lägger den två ägg.
Status
Arten har ett rätt stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Beståndet har inte uppskattats, men arten beskrivs som ganska vanlig till vanlig.
Referenser
Tryckta källor
- Del Hoyo, J, A Elliott, and D Christie, eds. 2007. Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-8496553422
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2016 Pellorneum bicolor . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-3. Läst 11 december 2021.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
Externa länkar
- Wikispecies har information om Pellorneum bicolor.
- Wikimedia Commons har media som rör Pellorneum bicolor.
- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Francesco Veronesi from Italy, Licens: CC BY-SA 2.0
Ferruginous Babbler - Thailand_S4E1809