Rostsparv

	Rostsparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Rostsparv, adult hane
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Fältsparvar; Emberizidae
Släkte	Emberiza
Art	Rostsparv; E. caesia
Vetenskapligt namn
	§ Emberiza caesia
Auktor	Cretzschmar, 1827
Utbredning
	Häckningsområde och övervintringsområde.

Rostsparv^[2] (Emberiza caesia) är en fågel som tillhör familjen fältsparvar.^[3] Fågeln häckar utmed kustområden i östra Medelhavet och övervintrar huvudsakligen i Sudan i Afrika. Tillfälligt ses den norr om utbredningsområdet, med bland annat tre fynd i Sverige. Rostsparven är mycket lik och nära släkt med ortolansparven och arten bergortolan. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Kännetecken

Utseende

Fågeln mäter 14–15,5 centimeter och är något mindre än ortolansparven, som den i övrigt liknar till form och fjäderdräkt. Den häckande hanen skiljer sig från ortolansparvens med sitt grå huvud, ej olivfärgat, och orangefärgad mustasch och strupe istället för gulfärgade.^[4] Den tydliga ögonringen är vit, inte gul. Övergumpen är ostreckat rödbrun, till skillnad från ortolansparvens streckade grå övergump. Honan är lik hanen men mattare färgad.

Läten

Rostsparvens läten är mycket lika ortolansparven. Sången är snarlik sydeuropeiska ortolansparvar med samma uppbyggnad av två till tre korta toner som avslutas med en lång utdragen. Rostsparvens saknar dock alltid ortolansparvens ringande ton.

Utbredning och systematik

Rostsparven häckar utmed kustområden längs Medelhavets östra del, närmare bestämt i sydvästra Albanien, större delen av Grekland, Kreta, det mesta av kustnära västra och södra Turkiet, Cypern, västra Syrien, Libanon, västra Jordanien, norra Israel, Palestina och möjligen även nordvästra Irak. Vintertid flyttar den till Sudan, både på kusten och utmed Nildalen. Åtminstone förr sågs den även i Eritrea. Vissa har också rapporterats från södra Egypten samt nordvästra och sydvästra Saudiarabien.^[5]

Uppträdande utanför utbredningsområdet

Rostsparven uppträder mycket sällsynt i Västeuropa.^[6] I Sverige har den påträffats tre gånger: på Öland 29–30 maj 1967, i juni 2014 på Haparanda-Sandskär och i Skutskär runt juletid 2018.^[7]

Släktskap

Rostsparven är mycket nära släkt med ortolansparven (Emberiza hortulana). Tillsammans står de gulgrå sparv (Emberiza cineracea) närmast, och dessa tre utgör systergrupp till arten bergortolan (Emberiza buchanani).^[8]^[9]

Ekologi

Rostsparven häckar på soliga sluttningar där det finns buskar. Den lever främst utmed kusten eller på öar, och häckar oftast på lägre höjd än den närbesläktade ortolansparven. Fågeln lägger fyra till sex ägg i ett bo placerat på marken. Den är en insektsätare om sommaren och lever av frön resten av året.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en relativt stor population med stabil utveckling.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet i Europa uppskattas till 115 000-225 000 par.^[10] Extrapolerat på hela utbredningsområdet kan det globala beståndet uppskattas till 244 000–600 000 vuxna individer.^[1]

Taxonomi och namn

Rostsparven beskrevs taxonomiskt 1827 av den tyske läkaren och naturforskaren Philipp Jakob Cretzschmar, vilket gett upphov till artens namn på engelska, Cretzschmar's Bunting. Det vetenskapliga artnamnet caesia betyder "blågrå" eller "gråögd".^[11]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

^ [a b c d] BirdLife International 2019 Emberiza caesia . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 396. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Madge, S. (2020). Cretzschmar's Bunting (Emberiza caesia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61872 20 april 2020).
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6
^ Rostsparv, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
^ Päckert, M., Sun, Y.-H., Strutzenberger, P., Valchuk, O., Tietze, D.T. and Martens, J. (2015). Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau. Vert. Zool. 65(1): 135–150.
^ Päckert, M., A. Favre, J. Schnitzler, J. Martens, Y.-H. Sun, D.T. Tietze, F. Hailer, I. Michalak, and P. Strutzenberger (2020b), Into and Out of the Qinghai-Tibet Plateau and the Himalayas: Centers of origin and diversification across five clades of Eurasian montane and alpine passerine birds, Ecology and Evolution 10, 9283-9300.
^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikispecies har information om rostsparv.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör rostsparv.
Bilder & media
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] BirdLife International 2019 Emberiza caesia . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 6 januari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[Fågelguiden-4] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 396. ISBN 978-91-7424-039-9

[hbw-5] Madge, S. (2020). Cretzschmar's Bunting (Emberiza caesia). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61872 20 april 2020).

[Mitchell-6] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. ISBN 978-84-941892-9-6

[7] Rostsparv, BirdLife Sveriges raritetskatalog.

[8] Päckert, M., Sun, Y.-H., Strutzenberger, P., Valchuk, O., Tietze, D.T. and Martens, J. (2015). Phylogenetic relationships of endemic bunting species (Aves, Passeriformes, Emberizidae, Emberiza) from the eastern Qinghai-Tibet Plateau. Vert. Zool. 65(1): 135–150.

[9] Päckert, M., A. Favre, J. Schnitzler, J. Martens, Y.-H. Sun, D.T. Tietze, F. Hailer, I. Michalak, and P. Strutzenberger (2020b), Into and Out of the Qinghai-Tibet Plateau and the Himalayas: Centers of origin and diversification across five clades of Eurasian montane and alpine passerine birds, Ecology and Evolution 10, 9283-9300.

[10] BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

[11] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler