Rostryggig oropendola
| Rostryggig oropendola | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Trupialer Icteridae |
| Släkte | Oropendolor Psarocolius |
| Art | Rostryggig oropendola P. angustifrons |
| Vetenskapligt namn | |
| § Psarocolius angustifrons | |
| Auktor | (Spix, 1824) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Svartnäbbad oropendola | |
Rostryggig oropendola[1] (Psarocolius angustifrons) är en fågel i familjen trupialer inom ordningen tättingar.[2]
Utseende
Rostryggig oropendola är en medelstor oropendola. Fjäderdräkten är generellt olivgrön med varmare roströda toner på rygg och övergump. Näbbfärgen varierar, från mörkt svartaktig i Amazonområdet till gulaktig i Anderna. Liksom andra oropendolor har den gula yttre stjärtpennor.[3]
Utbredning och systematik
Rostryggig oropendola delas in i sju underarter med följande utbredning:[2]
- P. a. oleagineus – kustnära bergsområden i norra Venezuela och inre bergsområden (Aragua)
- angustifrons-gruppen
- P. a. salmoni – västra och centrala Anderna i Colombia
- P. a. atrocastaneus – subtropiska västra Ecuador
- P. a. sincipitalis – östra Andernas västsluttning i Colombia och övre Magdalena Valley
- P. a. neglectus - östra Andernas östsluttning i Colombia och nordvästra Venezuela
- P. a. angustifrons – tropiska sydöstra Colombia till nordöstra Peru och angränsande västra Amazonas Brasilien
- P. a. alfredi – sydöstra Ecuador till östra Peru och nordvästra Bolivia (västra Santa Cruz)
Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN oleagineus som den egna arten "grönnäbbad oropendola".
Levnadssätt
Rostryggig oropendola hittas i skogar i låglänta områden, men även mer fåtalig i bergsskogar, upp till 2500 meters höjd. Den ses vanligen i flockar som födosöker i trädtaket, ibland i artblandade grupper med andra oropendolor eller kasiker.[3]
Status
IUCN bedömer hotstatus för underartsgrupperna (eller arterna) var för sig, båda som livskraftiga.[4][5]
Bilder
Noter
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Fraga, R., J. del Hoyo, G. M. Kirwan, and N. Collar (2020). Russet-backed Oropendola (Psarocolius angustifrons), version 1.0. In Birds of the World (S. M. Billerman, B. K. Keeney, P. G. Rodewald, and T. S. Schulenberg, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.ruboro1.01
- ^ Birdlife International 2016 Psarocolius angustifrons Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 11 december 2016.
- ^ Birdlife International 2016 Psarocolius oleagineus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör rostryggig oropendola.
Wikispecies har information om Psarocolius angustifrons.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Joao Quental, Licens: CC BY 2.0
Psarocolius angustifrons, Russet-backed Oropendola
Ostinops salmoni = Psarocolius angustifrons salmoni
Ostinops oleagineus = Psarocolius angustifrons oleagineus
Cassicus alfredi O. des Murs = Psarocolius angustifrons alfredi (Des Murs, 1856) (top)
Cassicus alfredi O. des Murs = Psarocolius angustifrons alfredi (Des Murs, 1856)
Författare/Upphovsman: Cristóbal Alvarado Minic, Licens: CC BY 2.0
Russet-backed Oropendolas at Rancho Grande Biological Station, Henri Pittier National Park, Aragua State, Venezuela.
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Distribution map of Russet-backed Oropendola. Adapted from: Jaramillo, Alvaro and Peter Burke, New World Blackbirds, Christopher Helm, London, 1999, 431 p. (ISBN 0713643331) (OCLC 40798493)