Rostkronad snårsparv

	Rostkronad snårsparv; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Snårsparvar; Atlapetes
Art	Rostkronad snårsparv; A. pileatus
Vetenskapligt namn
	§ Atlapetes pileatus
Auktor	Wagler, 1831
Utbredning

Rostkronad snårsparv^[2] (Atlapetes pileatus) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.^[3] Den är endemisk för bergstrakter i Mexiko. Arten minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.

Kännetecken

Utseende

Rostkronad snårsparv är en 14,5–16,5 cm lång sparv, inom sitt utbredningsområde distinkt med olivgrön ovansida, en huvudsakligen gul undersida (mot flankerna sotad) och en rostbrun hjässa som kontrasterar med mörka örontäckare. Ungfågeln liknar den adulta men saknar rostbrun hjässa, har ljusa vingband och är även ljusare under. Underarten dilutus är ljusare och större än nominatformen.^[4]

Läte

Sången består av en till två tunna toner som följs av fyra tjippande, ibland utdraget till en drill. Lätet återges i engelsk litteratur som ett upprört "chik" eller "chi-chi-chi-chi".^[4]

Utbredning och systematik

Rostkronad snårsparv är endemisk för höglänta områden i norra och centrala Mexiko på mellan 900 och 3500 meters höjd. Den delas in i två underarter med följande utbredning:^[4]

A. p. dilutus – förekommer på norra mexikanska platån i sydvästra Chihuahua, Durango, sydöstra Coahuila, Nuevo León, sydvästra Tamaulipas och San Luis Potosí.
A. p. pileatus – förekommer på södra mexikanska platån och södra bergstrakter från Sinaloa söderut till Michoacán, Guanajuato, Hidalgo och Veracruz samt i Guerrero, Oaxaca och Puebla

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[5]^[6]^[7]^[8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[8]

Levnadssätt

Rostkronad snårsparv hittas i buskområden eller undervegetation i fuktiga eller halvtorra höglänta ek- och tallskogar. Den ses i par eller i smågrupper, antagligen familjevis. Den livnär sig av olika sorters frön och insekter som den tar på eller nära marken, ibland i buskage. På marken ses den hoppa fram och vända blad på jakt efter föda. Ibland följer den myrsvärmar.^[4]

Häckning

Arten häckar mellan april och augusti. Den bygger ett skålformat bo, huvudsakligen av gräs, som placeras nära marken i tät vegeation. Däri lägger den två ägg.^[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.^[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).^[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.^[9]

Taxonomi och namn

Rostkronad snårsparv beskrevs som art av Johann Georg Wagler 1831. Det vetenskapliga artnamnet pileatus betyder "med hätta".^[10]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2020 Atlapetes pileatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.
^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ [a b c d e] Rising, J. D. (2020). Rufous-capped Brushfinch (Atlapetes pileatus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.rcbfin1.01
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.
^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör rostkronad snårsparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Atlapetes pileatus.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2020 Atlapetes pileatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 1 februari 2021.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[BOW-4] [a b c d e] Rising, J. D. (2020). Rufous-capped Brushfinch (Atlapetes pileatus), version 1.0. I Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana, red.). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.rcbfin1.01

[5] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[6] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[7] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-8] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[9] Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

[10] James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Navigation

Navigering

Temaportaler