Rosthuvad gås

	Rosthuvad gås; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Andfåglar; Anseriformes
Familj	Änder; Anatidae
Släkte	Chloephaga
Art	Rosthuvad gås; C. rubidiceps
Vetenskapligt namn
	§ Chloephaga rubidiceps
Auktor	P.L. Sclater, 1861
Utbredning
Synonymer
	Rödhuvad gås

Rosthuvad gås^[2] (Chloephaga rubidiceps) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.^[3] Den förekommer framför allt i Falklandsöarna utanför Sydamerika, med små populationer även i Eldslandet och på fastlandet. IUCN kategoriserar beståndet som livskraftigt.

Utseende och läte

Rosthuvad gås är en satt, 45–50 centimeter lång andfågel med blekgrå rygg och svartbandad beigebrun undersida. Huvud och övre delen av halsen är kastanjebrun. Könen är lika, men ungfåglarna är mattare. I flykten syns svarta handpennor, medan resten av vingen är vit förutom ett brett, grönt band. Hanens läte är ett mjukt visslande, medan honan har ett hårt kackel.^[4]

Utbredning och systematik

Arten förekommer på Tierra del Fuego och på Falklandsöarna.^[3] En mycket liten population finns också på sydamerikanska fastlandet i Santa Cruz, Argentina.^[1] Efter häckning flyttar den längre norrut i södra Argentina, medan populationen på Falklandsöarna är stannfåglar.^[1] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt

Rosthuvad gås påträffas i öppet landskap i kustnära gräs- och ängsmarker, ofta i sällskap med magellangås (Chloephaga picta) och i Argentina gråhuvad gås (Chloephaga poliocephala).^[1] Den lever av gräs och säv som den betar i naturliga gräsmarker men även betesmarker och jordbrukslandskap.^[5] Fågeln häckar från slutet av september till början av november i Falklandsöarna, medan bon har hittats fram till januari på Tierra del Fuego.^[6]^[7]

Status och hot

Rosthuvad gås har en uppskattad världspopulation på 43 000–82 000 individer.^[1] Beståndet på sydamerikanska fastlandet har minskat kraftigt, med endast 312 individer funna 1998.^[1] På Tierra del Fuego var den mycket vanlig på 1950-talet, men redan 1973 hittades endast 30 fåglar under häckningssäsongen.^[5] På Falklandsöarna är den dock fortfarande ganska vanlig, med uppskattningar på 14 000-27 000 par.^[6] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.^[1]

Namn

Fågeln har på svenska har även kallats rödhuvad gås.

Referenser

^ [a b c d e f g] Birdlife International 2012 Chloephaga rubidiceps Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Madge, Steve; Burn, Hilary (1988). Waterfowl: an Identification Guide to the Ducks, Geese, and Swans of the World. Boston: Houghton Mifflin. ISBN 0-395-46727-6
^ [a b] del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ [a b] Woods, R. W.; Woods, A. 1997. Atlas of breeding birds of the Falkland Islands. Anthony Nelson, Oswestry, U.K.
^ Chebez, J.C. 1994. Los que se van: especies argentinas en peligro. Albatros, Buenos Aires.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör rosthuvad gås.
Bilder & media
Wikispecies har information om Chloephaga rubidiceps.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d e f g] Birdlife International 2012 Chloephaga rubidiceps Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[madge-4] Madge, Steve; Burn, Hilary (1988). Waterfowl: an Identification Guide to the Ducks, Geese, and Swans of the World. Boston: Houghton Mifflin. ISBN 0-395-46727-6

[hbw-5] [a b] del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[falkland-6] [a b] Woods, R. W.; Woods, A. 1997. Atlas of breeding birds of the Falkland Islands. Anthony Nelson, Oswestry, U.K.

[7] Chebez, J.C. 1994. Los que se van: especies argentinas en peligro. Albatros, Buenos Aires.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler