Rostgumpad sumphöna

	Rostgumpad sumphöna; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tran- och rallfåglar; Gruiformes
Familj	Rallar; Rallidae
Släkte	Aenigmatolimnas
Art	Rostgumpad sumphöna; A. marginalis
Vetenskapligt namn
	§ Aenigmatolimnas marginalis
Auktor	(Hartlaub, 1857)
Synonymer
	Porzana marginalis; Amaurornis marginalis;

Rostgumpad sumphöna^[2] (Aenigmatolimnas marginalis) är en afrikansk fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Rostgumpad sumphöna är en 18–21 centimeter lång rall med diagnostiska kanelfärgade undre stjärttäckare och nedre flanker, synbart i flykten och på båda könen. Distinkt är också den vitstrimmiga ovansidan, den korta och djupa gröna näbben samt väldigt långa tår. Hanen är beigebrun till kanelbrun på huvud, hals och bröst medan honan är grå.^[4]

Läte

Den rostgumpade sumphönans läte är ett snabbt "tik-tik-tik-tik..." som kan upprepas i en minut eller längre.^[5]

Utbredning och systematik

Fågeln återfinns i Afrika söder om Sahara.^[6] Den förekommer fläckvist från norra Elfenbenskusten österut till Kamerun och söderut till Republiken Kongo. Mer kontinuerligt förekommer den från östra Demokratiska republiken Kongo till Kenya, i söder och väster till Zimbabwe, sydostligaste Angola, nordöstra Namibia och Botswana. Arten häckar möjligen år med rik nederbörd även i nordöstra och östra Afrika.

Den är en mycket sällsynt gäst i södra Europa, med fynd från Spanien, Italien och Malta.^[7]

Släktestillhörighet

Arten har tidigare placerats i Porzana, men genetiska studier från 2014 visar att den står närmare släktet Amaurornis,^[8] varefter flera auktoriteter flyttade arten dit. Enligt resultat från senare studier (2020) tillhör den samma klad, men utgör en egen utvecklingslinje där även tupprallen (Gallicrex cinerea) ingår.^[9] Den förs därför till ett eget släkte, Aenigmatolimnas.

Ekologi

Rostgumpad sumphöna undviker hög och tät växtlighet kring permanenta våtmarker och trivs hellre på lite mer höglänt mark med högst 20–30 centimeter djupa pölar och upp till en meter högt gräs. Den födosöker dagtid, men mest aktivt sen eftermiddag och kväll, efter daggmask, småsniglar, spindlar, insekter, småfisk och grodyngel. Arten häckar polyandriskt under regnperioden. Boet är en grund skål eller plattform, oftast 10–25 centimeter ovanför vatten i en grästuva. Den kan bygga falska bon som den aldrig avslutar.^[10]^[11]^[12]

Status och hot

Arten är relativt fåtalig med en uppskattad världspopulation på endast mellan 1.000 och 25.000 individer.^[1] Den minskar dessutom i antal, men har ett stort utbredningsområde. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1]

Noter

^ [a b c] Birdlife International 2012 Amaurornis marginalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
^ Taylor, B. (2018). Striped Crake (Amaurornis marginalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53670 3 januari 2018).
^ Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235
^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
^ Fynd av rostgumpad sumphöna i Västpalearktis på Tarsiger.com
^ García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.
^ Garcia-R, J.C., Lemmon, E.M., Lemmon, A.R. och French, N. 2020. Phylogenomic reconstruction sheds light on new relationships and timescale of rails (Aves: Rallidae) evolution. Diversity 12:70:1–10.
^ del Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
^ Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.
^ Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.

Externa länkar

Wikispecies har information om Amaurornis marginalis.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Amaurornis marginalis.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Amaurornis marginalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[IOC-3] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.

[hbw-4] Taylor, B. (2018). Striped Crake (Amaurornis marginalis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53670 3 januari 2018).

[sinclair-5] Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2010). Birds of Africa south of the Sahara (2nd). Cape Town: Struik Nature. ISBN 9781770076235

[CC-6] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11

[tarsiger-7] Fynd av rostgumpad sumphöna i Västpalearktis på Tarsiger.com

[Garcia-8] García-R, J.C., G.C. Gibb, and S.A. Trewick (2014), Deep global evolutionary radiation in birds: Diversification and trait evolution in the cosmopolitan bird family Rallidae, Mol. Phylogenet. Evol. 81, 96-108.

[9] Garcia-R, J.C., Lemmon, E.M., Lemmon, A.R. och French, N. 2020. Phylogenomic reconstruction sheds light on new relationships and timescale of rails (Aves: Rallidae) evolution. Diversity 12:70:1–10.

[10] Hoyo, J., Elliott, A., and Sargatal, J. 1996. Handbook of the Birds of the World, vol. 3: Hoatzin to Auks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

[11] Taylor, B.; van Perlo, B. 1998. Rails: a guide to the rails, crakes, gallinules and coots of the world. Pica Press, Robertsbridge, UK.

[12] Urban, E.K., Fry, C.H. and Keith, S. 1986. The Birds of Africa, Volume II. Academic Press, London.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

Navigation

Navigering

Temaportaler