Rostbandad rall
| Rostbandad rall Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Rallar Rallidae |
| Släkte | Hypotaenidia |
| Art | Rostbandad rall H. philippensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hypotaenidia philippensis | |
| Auktor | (Linnaeus, 1766) |
| Synonymer | |
| |
Rostbandad rall[2] (Hypotaenidia philippensis) är en vida spridd fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.[3]
Utseende och läte
Rostbandad rall är en relativt liten rall med en kroppslängd på 25–33 cm och en förhållandevis lång stjärt. Karakteristiskt är rödaktigt huvud med ett kraftigt ljust ögonbrynsstreck, vit strupe och tätt tvärbandad undersida med ett diffust orangebeige band som gett arten dess namn. Näbben är skär och benen skärgrå. Lätena är högljudda och gnissliga, men även mörkare morrande ljud kan höras, liksom dämpade upprepade stön.[4]
Utbredning och systematik
Rostbandad rall har en mycket vid utbredning i sydöstra Asiens och australiska regionens övärld, från Filippinerna och Mikronesien söderut via Sulawesi och Nya Guinea till Australien och Nya Zeeland och österut ända till Samoa. Den delas in i hela 20 underarter med följande utbredning:[3]
- Hypotaenidia philippensis andrewsi – förekommer på Cocosöarna i nordöstra Indiska oceanen
- Hypotaenidia philippensis xerophila – Gunungapi Wetar i Bandasjön
- Hypotaenidia philippensis wilkinsoni – Flores (Små Sundaöarna)
- Hypotaenidia philippensis philippensis – Filippinerna, Sulawesi, Taliabu i Sulaöarna, Buru i Moluckerna och i Små Sundaöarna (Sumba, Alor, Sawu, Roti och Timor)
- Hypotaenidia philippensis pelewensis – Palau (västra Karolinerna)
- Hypotaenidia philippensis anachoretae – Kanietöarna
- Hypotaenidia philippensis admiralitatis – förekommer på Amiralitetsöarna
- Hypotaenidia philippensis praedo – Skokiön (Amiralitetsöarna)
- Hypotaenidia philippensis lesouefi – Bismarckarkipelagen (Lavongai, New Ireland, Tabaröarna och Tangaöarna)
- Hypotaenidia philippensis meyeri – Bismarckarkipelagen (Vituöarna och Niu Briten)
- Hypotaenidia philippensis christophori – Salomonöarna
- Hypotaenidia philippensis sethsmithi – Fiji och Vanuatu
- Hypotaenidia philippensis swindellsi – Nya Kaledonien och Loyautéöarna
- Hypotaenidia philippensis goodsoni – Samoa och Niue
- Hypotaenidia philippensis ecaudata – Tonga
- Hypotaenidia philippensis assimilis – Nya Zeeland
- Hypotaenidia philippensis macquariensis – förekom på Macquarieön, numera utdöd
- Hypotaenidia philippensis lacustris – nordvästra, nordöstra, östra och centrala Nya Guinea samt Long Island.[5]
- Hypotaenidia philippensis tounelieri – småöar i Korallhavet (från sydöstra Nya Guinea till norra Nya Kaledonien)
- Hypotaenidia philippensis melodi – södra Nya Guinea, Australien och Norfolkön
Vissa urskiljer även underarten reductus, med utbredning på nordöstra Nya Guinea och Long Island.[5]
Arten har även etablerat sig på Borneo, där den expanderar sitt utbredningsområde. Tillfälligt har den påträffats på Tasmanien och Mauritius i Indiska Oceanen.[4]
Släktskap
Arten placeras traditionellt i Gallirallus. Genetiska studier visar dock att det är polyfyletiskt, med udda arter som halmaherarall (Habroptila wallacii) och rödbukig rall (Eulabeornis castaneoventris) inbäddade.[6] Olika taxonomiska auktoriteter implementerar dessa resultat på skilda vis. International Ornithological Congress (IOC), som följs här, delar upp Gallirallus i flera mindre släkten, varvid merparten flyttas till Hypotaenidia.[3] Andra, som Clements et al[5] expanderar istället Gallirallus.
Ett stort antal av de numera utdöda, ofta flygoförmögna rallarter som tidigare förekom på öar i Stilla havet, som wakerallen, tros härstamma från rostbandad rall.[7]
Levnadssätt
Rostbandad rall hittas i en lång rad våtmarkstyper som träsk, sjökanter, saliner, översvämmade områden, reningsdammar, mangroveträsk och tidvattensslätter. Den kan också ses på stränder, sandbanker och korallrev, liksom i torrare områden som på hedar, i gräs- och buskmarker, i jordbruksbygd, på golfbanor och flygfält. Arten håller sig mestadels dold i vegetationen och kan vara svår att få syn på, men kan på vissa öar uppträda mycket oskyggt.[4]
Föda
Rostbandad rall är en allätare som äter både andra djur och växter. Födan består av maskar, mollusker, kräftdjur som krabbor, insekter, spindlar, småfisk, ägg från fåglar och sköldpaddor, fågelungar (sottärna) och till och med as från trafikskadade djur. Den tar också frukt, frön, säd och annat vegetabiliskt material. Fågeln födosöker alla tider på dygnet, men är mest aktiv i skymning och gryning.[4]
Häckning
Fågeln bygger ett skålformat bo av torrt gräs som placeras på eller ovan mark i högt gräs, vass eller i sädesfält. Bo har också påträffats under buskar, träd och bananblad, i hål i marken, på sand och till och med uppe i ett träd eller en buske. Däri lägger den fyra till åtta ägg som ruvas i 18–19 dagar av båda föräldrar. I Australien har den noterats lägga upp till tre kullar per år, i Samoa hela fem kullar, troligen ett svar på hög predation från katter.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
Fågeln har på svenska även kallats bandad rall.
Referenser
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Hypotaenidia philippensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
- ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.2). doi : 10.14344/IOC.ML.10.2.
- ^ [a b c d e] Taylor, B. and A. Motis (2020). Buff-banded Rail (Gallirallus philippensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bubrai1.01
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
- ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.
- ^ Hume, J. P. (2017). Extinct Birds. Bloomsbury Natural History. ISBN 1-4081-5725-X
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör rostbandad rall.
Wikispecies har information om rostbandad rall.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: , Licens: CC BY-SA 4.0
Eggs of buff-banded rail Three specimens of the same spawn ; collection of Jacques Perrin de Brichambaut.
Författare/Upphovsman: Duncan Wright, Licens: CC BY-SA 3.0
Buff-banded Rail, Gallirallus philippensis ecaudata, Fafa island, Tonga
Författare/Upphovsman: Aviceda, Licens: CC BY-SA 3.0
Buff-banded Rail (Gallirallus philippensis) Lady Elliot Island, SE Queensland, Australia