Rosettnebulosan
| Rosettnebulosan | |
 | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Emissionsnebulosa |
| Stjärnbild | Enhörningen |
| Rektascension | 06t 33m 45s |
| Deklination | +04° 59′ 54″ |
| Avstånd | 5200 ljusår |
| Skenbar storlek | 80'x60 |
| Andra beteckningar | |
| NGC 2237, Sh 2-275, CTB 21, Caldwell 49 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
Rosettnebulosan (katalogiserad som NGC 2237 och Caldwell 49) är en stor cirkelfomad H II-region som ligger nära ena änden av ett jättestort molekylärt moln i Enhörningens[1] område av Vintergatan. Den öppna stjärnhopen NGC 2244 (Caldwell 50) ligger i nära anslutning till nebulositeten, eftersom stjärnhopens stjärnor har bildats av nebulosans materia.
Komplexet har följande NGC-beteckningar:
- NGC 2237 - En del av den dunkla regionen (kan även syfta på hela nebulosan)
- NGC 2238 - En del av den dunkla regionen
- NGC 2239 - En del av den dunkla regionen (Upptäckt av John Herschel)
- NGC 2244 - Den öppna stjärnhopen inom nebulosan (Upptäckt år 1690 av John Flamsteed)
- NGC 2246 - En del av den dunkla regionen
Stjärnhopen och nebulosan ligger på ett avstånd av cirka 5 200 ljusår från jorden (uppskattningar av avståndet varierar kraftigt, ända ner till 4 900 ljusår.) Diametern är omkring 130 ljusår. Strålningen från de unga stjärnorna exciterar atomerna i nebulosan. Atomer avger då själva strålning och skapar den emissionsnebulosa som vi kan se. Nebulosans massa uppskattas ligga på runt 10 000 solmassor.
Man tror att stjärnvindar från stjärnor av spektraltyperna O och B utövar tryck på interstellära moln och orsakar kompression, följt av stjärnbildning i nebulosan. Denna stjärnbildning pågår fortfarande.
En undersökning av nebulosan med Chandra-teleskopet 2001 har påvisat förekomsten av unga, mycket heta stjärnor i Rosettnebulosans kärna. Dessa stjärnor har upphettat den omgivande gasen till en temperatur av omkring 6 miljoner Kelvin och fått dem att avge stora mängder röntgenstrålar.
Att observera Rosettnebulosan
Stjärnhopen är synlig i kikare och syns ganska bra i mindre teleskop. Själva nebulosan är svårare att upptäcka visuellt och kräver ett teleskop med låg förstoring. En mörk plats är ett måste för att kunna se den. Rosettnebulosan är lättare att registrera fotografiskt och det enda sättet att registrera den röda färg som inte syns för blotta ögat.
Andra bilder
En närbild av Rosettnebulosan
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 6 april 2012.
Noter
- ^ ”Rosettnebulosan - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/rosettnebulosan. Läst 25 april 2022.
Externa länkar
- Rosette Nebula (SEDS)
- Chandra Observatory study of the Rosette Nebula
- NOAO; "Fitful Young Star Sputters to Maturity in the Rosette Nebula"
- NightSkyInfo.com – Rosette Nebula
- Dust Sculptures in the Rosette Nebula
- Dust Sculptures in the Rosette Nebula
- Field of Rosette
- Rosette Nebula from the Netherlands
- Deep image of the Rosette Nebula
Media som används på denna webbplats
A close up view of the Rosette Nebula. The red color comes from Hydrogen.
Författare/Upphovsman: Oliver Stein, Licens: CC BY-SA 3.0
The Rosette Nebula (also known as NGC 2237) is a large, circular H II region located near one end of a giant molecular cloud in the Monoceros constellation. Photographed at La Palma, Roque de los Muchachos (Degollada de los Franceses). Photo taken the following equipement:
- Camera/Telecope: Pentax SDHF 500 6.7/500 on GP/DX, tracing ST4 at 600mm (Sonnar 4/300 with 2x tele converter)
- Exposure: 45 min
- Film: Kodak E200 35mm (Push to 600 ASA)
- Scanner: Scan service
- Processing: Removed vignetting, colour and contrast correction.
- additional remark: faintest object visible at 6.5 mag
Rosette nebula. Original text: (from en.wikipedia) These images are released into the public domain for private use or for use in the promotion of the IPHAS survey. If any image or images are redisplayed or reproduced, please accompany the image or images with the following acknowledgement: "Image based on data obtained as part of the INT Photometric H-Alpha Survey of the Northern Galactic Plane, prepared by Nick Wright, University College London, on behalf of the IPHAS Collaboration".
Description: This image of the Rosette Nebula (NGC 2237) is thought to be the most-detailed ever produced. Compiled from data taken from IPHAS, the Isaac Newton Telescope Photometric Hydrogen-Alpha Survey of the Northern Galactic Plane, the image spans four square degrees, about twenty times the size of the full moon. Resolution is 1 arcsecond per pixel, and North is up, east is left.
Technical information: Telescope: 2.5-m Isaac Newton Telescope.
Instrument: Wide Field Camera.
Detector: EEV.
Photo of Rosette Nebula
The complex has the following NGC designations:
- NGC 2237 – Part of the nebulous region (Also used to denote whole nebula)
- NGC 2238 – Part of the nebulous region
- NGC 2239 – Part of the nebulous region (Discovered by John Herschel)
- NGC 2244 – The open cluster within the nebula (Discovered by John Flamsteed in 1690)
- NGC 2246 – Part of the nebulous region