Pierre de Ronsard
| Pierre de Ronsard | |
 | |
| Född | 11 september 1524[1] La Possonnière slott, Frankrike |
|---|---|
| Död | 27 december 1585[1][2][3] (61 år) La Riche, Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | Universitetet i Paris |
| Sysselsättning | Poet, författare[4] |
| Föräldrar | Louis de Ronsard |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Pierre de Ronsard, född 11 september 1524, död 27 december 1585, var en fransk poet under renässansen. Han tillhörde en diktarskola som kallade sig Plejaden. Något enskilt verk av honom finns inte på svenska (2014).
Verksamhet
Ronsard bidrog dels till utvecklingen av ett normativiserat franskt skriftspråk, men särskilt till utvidgandet av den franska vokabulären. Under Ronsards livstid blev han en mycket välkänd diktare, men glömdes fort bort efter sin död. Intresset för Ronsards diktning återupptogs under romantiken.
Ronsard inspirerades av en grekisk diktare som Pindaros, vars odödlighetsmotiv ständigt återkommer i hans dikter. Han lät sig också inspireras av Horatius oden. Men mest inspirerades han nog av italienaren Petrarca. Dennes "lauramotiv" återfinner man också i Ronsards sonetter. De riktar sig däremot inte enbart till en kvinna utan till tre: den italienska Cassandra, bondflickan Marie och hovdamen Hélène. Dikterna till Marie klassas som herdedikter.
För övrigt skrev han chansons, elegier, epigram och epistlar.
Eftermäle
Den svenske barockdiktaren Skogekär Bergbo hänvisar inte bara till Petrarca utan även till Ronsard i det korta förordet till sin sonettsamling Wenerid (1680). Ronsard övertog nämligen inte bara den italienska sonetten som den var utan gav den också en fransk prägel genom att foga det äldre franska versmåttet alexandrin till den givna sonettformen. Denna blandform gjorde så svensken Skogekär Bergbo bruk av senare, liksom många andra, till exempel den tyskspråkige Andreas Gryphius.
Ronsard finns representerad i Breitholtz: Litteraturens klassiker 7, om renässansens litteratur.
Asteroiden 10139 Ronsard är uppkallad efter honom.[6]
Verk
- Les Odes (1550–54)
- Les Amours de Cassandre (1552)
- Les Livret des folâtries (1553)
- Les Bocages (1554)
- Mélanges (1554)
- Les Amours de Marie (1555-56)
- Les Hymnes (1555-56)
- Églogues (1560–67)
- La Franciade (1572)
- La Mort de Marie (1578)
- Sonnets pour Hélène (1578)
Fotnoter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Pierre de Ronsard, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Internet Speculative Fiction Database, Pierre de Ronsard, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Uppgifter om väggdikten A son âme i Leiden. Arkiverad 13 december 2011 hämtat från the Wayback Machine. muurgedichten.nl
- ^ ”Minor Planet Center 10139 Ronsard” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=10139. Läst 5 juni 2023.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pierre de Ronsard.- Böcker av och om Pierre de Ronsard på svenska bibliotek. Libris
- 56 dikter av Pierre de Ronsard på originalspråk. poetica.fr (franska)
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Signatur Pierre_de_Ronsard
Författare/Upphovsman: Tubantia, Licens: CC BY-SA 3.0
The poem A son âme of the French poet Pierre de Ronsard on the wall of the building at the corner between the Oude Singel and the Klokpoort in Leiden, The Netherlands. This poem was originally part of the Leiden wall poems project of TEGEN-BEELD and painted on a wall at the Oostdwarsgracht 12, approximately hundred metres to the northwest, but was removed there.