Rombiska nätet
| Rombiska nätet | |
 | |
| Lista över stjärnor i Rombiska nätet | |
| Latinskt namn | Reticulum |
|---|---|
| Förkortning | Ret |
| Rektascension | 4[1] h |
| Deklination | -60[1]° |
| Area | 114 grad² (82) |
| Huvudstjärnor | 4 |
| Bayer/Flamsteedstjärnor | 11 |
| Stjärnor med exoplaneter | 7 |
| Stjärnor med skenbar magnitud < 3 | 0 |
| Stjärnor närmare än 50 ljusår | 0 |
| Ljusaste stjärnan | Alfa Reticuli (3,33m) |
| Närmaste stjärnan | Zeta 2 Reticuli (39,40 lå) |
| Messierobjekt | 0 |
| Meteorregn | Inga |
| Närliggande stjärnbilder | Pendeluret, Svärdfisken, Lilla vattenormen |
| Synlig vid latituder mellan +23° och −-90° Bäst synlig klockan 21:00 under januari. | |
Rombiska nätet (Reticulum på latin) är en liten, svag stjärnbild på södra stjärnhimlen.[2][3] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[4]
Historik
Stjärnbilden fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.
En stjärnbild i området introducerades först av den tyske professorn Isaac Habrecht II 1621 och kallades då Rhombus.[5]
Den ersattes av en något förändrad konstellation på 1700-talet av den franske astronomen Nicolas Louis de Lacaille. Han kallade den le Réticule Rhomboide, vilket anspelade på hårkorset till sökaren på hans teleskop.[2] Namnet latiniserades senare till Reticulum i Lacailles stjärnkatalog Coelum Australe Stelliferum.
1810 lät William Croswell stjärnorna bilda konstellationen Marmor Sculptile, efter en byst av Christofer Columbus, men den förändringen accepterades aldrig bland astronomerna.[6]
Stjärnor
Rombiska nätet är en stjärnbild som bara har två stjärnor som är ljusstarkare än magnitud 4.[4]
- α - Alfa Reticuli är ljusstarkast med magnitud 3,32, en jättestjärna av spektraltyp G8 II-III. Den har en följeslagare av magnitud 12 som heter CCDM J04144-6228B[7]
- β - Beta Reticuli är en trippelstjärna med magnitud 3,84. Primärstjärnan är en orange jätte av spektraltyp K0IV SB.
- ε - Epsilon Reticuli är en dubbelstjärna av magnitud 4,44. En exoplanet med 1,17 Jupitermassor upptäcktes 2000, med en omloppstid av 418 dygn runt Epsilon Reticuli A.[8]
- γ - Gamma Reticuli är en röd jätte av spektraltyp M4III och magnitud 4,48.
- δ - Delta Reticuli är också en röd jätte, av spektraltyp M2 III och magnitud 4,56.
- R Reticuli är en Miravariabel som varierar i ljusstyrka 6,35 - 14,2.[9]
Djuprymdsobjekt
Stjärnbilden innehåller inga Messierobjekt.[10][4]
Galaxer
- NGC 1313 är en stavgalax på 15 miljoner ljusårs avstånd från Vintergatan.
- NGC 1559 är en annan stavgalax av magnitud 11. Här observerades supernovan SN 2005df [11]
Referenser
- ^ [a b] Reticulum, constellation boundary. International Astronomical Union. http://www.iau.org/public/constellations/#ret. Läst 14 april 2014.
- ^ [a b] Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 12 april 2014.
- ^ [a b c] ”Reticulum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/Reticulum-constellation/. Läst 14 april 2014.
- ^ ”Jacob Bartsch ― Usus Astronomicus Planisphaerii Stellati Argentoratum (Strasburgo) 1624”. AtlasCoelestis.com. http://www.atlascoelestis.com/Bartsch.htm. Läst 14 april 2014.
- ^ Nick Kanas (2007). Star maps: history, artistry, and cartography. Springer. sid. 130. ISBN 0-387-71668-8
- ^ ”Basic data : alf Ret -- Star in double system”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Alpha+Reticuli. Läst 14 april 2014.
- ^ Chauvin, G.; Lagrange, A.-M.; Udry, S.; Mayor, M. (november 2007). ”Characterization of the long-period companions of the exoplanet host stars: HD 196885, HD 1237 and HD 27442. VLT/NACO and SINFONI near-infrared, follow-up imaging and spectroscopy”. Astronomy and Astrophysics 475 (2): sid. 723–727. doi:.
- ^ ”R Ret”. The International Variable Star Index. AAVSO - Amercian Association for Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=27299. Läst 15 april 2014.
- ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 440-441. ISBN 978-3-8331-4371-7
- ^ ”Basic data : NGC 1559 -- Galaxy in Group of Galaxies”. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=NGC+1559&submit=SIMBAD+search. Läst 15 april 2014.
Externa länkar
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Reticulum chart
Författare/Upphovsman: ESO, Licens: CC BY 4.0
Colour-composite image of the spiral galaxy NGC 1559 in the Reticulum constellation, obtained with the multi-mode FORS1 instrument on ESO's 8.2m VLT. The supernova, SN 2005df, is visible as the bright star just above the galaxy. Many background galaxies can also be seen in this image.
ID: phot-26-05
Press Photo: ESO 26/05
Object: SN2005dh
Telescope: UT2/Kueyen
Instrument: FORS1
Credit: ESO