Robert von Lieben
Robert von Lieben, född 5 september 1878 i Wien, död 20 februari 1913 i Wien, var en österrikisk fysiker och uppfinnare.[1] Han uppfann Liebenröret, det första elektronröret med förstärkning. Detta gjorde det möjligt att bygga upp det tyska fjärrtelefonnätet från 1912 och blev även grunden för många fortsatta uppfinningar som byggde på förstärkning av elektriska signaler.
Efter att en tid ha varit gäståhörare vid Wiens universitet studerade von Lieben i ett år hos institutet för fysikalisk kemi vid Göttingens universitet, där Walther Nernst var verksam. Han tog dock ingen examen. Åter i Wien inrättade han ett laboratorium. 1906 ansökte han om sitt första patent, ett "katodstrålerelä för strömvågor" som för första gången möjliggjorde förstärkning av en signal. Detta kom senare att kallas Liebenrör, Liebens förstärkarrör eller Lieben-Reiszrör. Samma år ansökte den amerikanske uppfinnaren Lee de Forest om patent för en liknande uppfinning vid namn "Audion-röret", senare känt som trioden.
1913 dog von Lieben vid 34 års ålder efter svår sjukdom.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
- ^ Lieben, Robert i Österreichisches Biographisches Lexikon 1815–1950, band 5, Verlag der Österreichischen Akademie der Wissenschaften, Wien 1972, s. 193. (tyska)
|
Media som används på denna webbplats
A picture of Robert von Lieben, the Austrian physicist. This picture came from a scanned Austrian stamp.
comment: It's not from an Austrian stamp. The 1936 stamp, designed by Dachauer and Lorber, looks quite different, cf. [1]
A "Lieben-Reisz tube" (or "Lieben-Reisz-Strauss relay"), an early experimental amplifying vacuum tube developed by Austrian engineers Robert von Lieben and Eugen Reisz beginning in 1906 and a competitor to the Audion (triode) invented by Lee De Forest for the earliest amplifying vacuum tube. About 16 in (41 cm) tall and 4 in (10 cm) wide.
It consisted of a partially evacuated glass envelope containing 3 electrodes: a heated platinum filament wire (bottom) coated with barium or calcium oxides which released electrons which were attracted to the positively charged anode wire (top), passing through a "grid" made of a perforated metal plate (center). As in the Audion, a small voltage on the grid could control a larger anode current, so the tube could amplify. The inventors claimed a voltage gain of 33. The tube had a small amount of mercury vapor in it, released by the pellet of mercury amalgam in the small U shaped tube on the lower left side, to reduce the high anode voltage of 220 V required when the tube was evacuated.