Robert Walpole
- För andra betydelser, se Robert Walpole (olika betydelser).
| The Right Honourable Robert Walpole KG PC | |
 Porträtt av Jean-Baptiste van Loo från 1740 | |
| Tid i befattningen 3 april 1721–11 februari 1742 | |
| Monark | Georg I (till 1727) Georg II (från 1727) |
|---|---|
| Företrädare | Ingen, första ämbetshavare |
| Efterträdare | Spencer Compton |
| Tid i befattningen 3 april 1721–12 februari 1742 | |
| Företrädare | John Pratt |
| Efterträdare | Samuel Sandys |
| Tid i befattningen 12 oktober 1715–15 april 1717 | |
| Företrädare | Richard Onslow |
| Efterträdare | James Stanhope |
| Född | 26 augusti 1676 Houghton, Norfolk, England |
| Död | 18 mars 1745 (68 år) London, England |
| Gravplats | St Martin at Tours' Church, Houghton[1] |
| Politiskt parti | Whigs |
| Alma mater | King's College i Cambridge |
| Yrke | Politiker, affärsman |
| Ministär | Regeringen Walpole |
| Maka | Catherine Shorter (gift 1700; död 1737) Maria Skerret (gift 1738; död 1738) |
| Relationer | Familjen Walpole |
| Barn | 6; inkluderat Robert, Edward och Horace |
| Föräldrar | Robert Walpole Mary Burwell |
| Namnteckning |  |
Robert Walpole, 1:e earl av Orford, född 26 augusti 1676 i Houghton i Norfolk, död 18 mars 1745 i London, var en engelsk statsman, medlem av underhuset (whig) från 1701 och skattkammarlord från 1721. Robert Walpole räknas som Storbritanniens förste premiärminister, även om titeln för samtiden var ett skällsord och betecknade otillbörlig maktlystnad. Han hade ett så stort inflytande inom kabinettet att han de facto fungerade som regeringschef.
Karriär
Walpole var en framstående talare och skicklig partipolitiker. Som skattkammarlord lyckades han hindra att Söderkompaniets fall fick alltför svåra ekonomiska följder. Från 1724 var han whigpartiets ledande man, och under hans tid vid makten (till 1742) fick parlamentarismen sitt definitiva genombrott. Han skapade en partiorganisation som gav honom en fast majoritet i parlamentet och grundade därmed parlamentarism som sedan dess kännetecknar det politiska livet i England. Grundvalen för Walpoles makt var det starka stöd han vann hos godsägarna och lågadeln på landsbygden, the gentry, som tilltalades av hans sparsamhet, låga skatter och fredliga utrikespolitik. Hans fredliga utrikespolitik och stora skattesänkningar medförde ekonomiskt välstånd samt snabb utveckling av handel och industri.
Tid som premiärminister
Walpoles tid som premiärminister brukar dateras från 1721, när han fick posten som förste skattkammarlord, men kan alternativ dateras från 1730, då han, sedan lord Townshend hade avgått, blev den ende oomtvistade ledaren för kabinettet.
Som förste skattkammarlord fick han hela ledningen av de brittiska finanserna. Han började med att förbättra landets kredit genom uppgörelser med fordringsägarna. Walpole ansåg att Storbritanniens storhet huvudsakligen berodde på handeln; på detta område kom man enligt honom längst genom att exportera industrivaror, importera råämnen och driva upp skeppsbyggeriet med virke från egna, amerikanska kolonier. Parlamentet delade dessa åsikter och avskaffade tullen på en mängd varor.[2] Allt politiskt och kyrkligt gräl som tidigare verkat splittrande försökte Walpole begrava genom att rikta allas uppmärksamhet på det enda målet, att göra nationen rik och mäktig, och genom att försöka skapa en verklig nationalanda.[2]
Att han i över tjugo år lyckades med sin uppgift som regeringsledare berodde på att han visste hur underhuset skulle skötas och att han kunde hantera kungarna. Han var verksam under Georg I:s och Georg II:s regeringstider. Georg I:s förtroende vann Walpole när han lyckades rädda kungen undan skandal i samband med söderhavsbubblan, där kungen var komprometterad. Walpole fortsatte styra ända tills han avgick 1742.
Robert Walpole var far till författaren Horace Walpole.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- William MC Elwee. England. Kulturländernas historia
- Bra böckers lexikon 24 (1982). Sid. 159
Noter
- ^ Find a Grave, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”257 (Världshistoria / Nya tiden 1650-1815)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/5/0279.html. Läst 27 januari 2022.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Robert Walpole.
| ||||||||||
|
Media som används på denna webbplats
Signature of Robert Walpole.
_(St_Edwards_Crown).svg)
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 3.0
Royal Coat of Arms of the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland in the style used by the Government of Queen Elizabeth II from 1952 to 2022 (as used in all places except Scotland).
| “ | Quarterly, First and Fourth Gules three lions passant guardant in pale Or armed and langued Azure (for England), Second quarter Or a lion rampant within a double tressure flory counter-flory Gules (for Scotland), Third quarter Azure a harp Or stringed Argent (for Ireland), the whole surrounded by the Garter; for a Crest, the imperial crown Proper; for Supporters, dexter a lion rampant guardant Or crowned as the Crest, sinister a unicorn Argent armed, crined and unguled Proper, gorged with a coronet Or composed of crosses patée and fleurs de lys a chain affixed thereto passing between the forelegs and reflexed over the back also Or; Motto 'Dieu et mon Droit’ ('God and my Right') below the shield. | ” |
- PINCHES, J.H & R.V., The Royal Heraldry of England, 1974, Heraldry Today.