Rivaliteten mellan Millwall FC och West Ham United FC

Rivaliteten mellan Millwall FC och West Ham United FC
Millwall April 07.jpg
Millwalls hemmaplan The New Den.
BMStand.JPG
West Hams hemmaplan mellan 1904 och 2016 Boleyn Ground, även kallad Upton Park.
Lokala namnDockersderbyt
SportFotboll
LandEngland England
RegionEast End
Rivaler
KlubbarMillwall FC
West Ham United FC
ArenorThe New Den (Millwall)
Londons Olympiastadion (West Ham)
Statistik
Möten99
Första möte9 december 1899
Senaste möte4 februari 2012

Rivaliteten mellan Millwall och West Ham United är en av de längsta och mest bittra i engelsk fotboll. De två lagen, då kända som Millwall Athletic och Thames Ironworks, hade båda sitt ursprung i Londons East End, och låg mindre än fem kilometer från varandra. Lagen möttes för första gången i FA-cupen 1899–1900. Matchen var historiskt känd som Dockersderbyt, eftersom båda lagens supportrar främst var hamnarbetare (engelska: dockers) vid varven på vardera sidan av Themsen. Följaktligen arbetade varje lags supportrar för konkurrerande företag, vilket förstärkte spänningen mellan lagen. 1910 flyttade Millwall söder om Themsen till New Cross, vilket gjorde att lagen inte längre var grannar i östra London. Båda lagen har sedan dess flyttat, men ligger fortfarande knappt sex kilometer från varandra. Millwall flyttade 1993 till The Den i Bermondsey medan West Ham år 2016 flyttade till Londons Olympiastadion i Stratford.

Millwall och West Ham har mötts ett hundratal gånger, med över tid tämligen jämna resultat. Före första världskriget möttes lagen 60 gånger på bara 16 år, mest i Southern och Western Football League. De har mötts totalt 39 gånger i liga- och cuptävlingar sedan 1916. Lagen har vanligtvis tävlat i olika divisioner och endast spelat 12 säsonger i samma liga i Football League. Trots detta har derbymötena behållit sin passion och båda klubbarnas supportrar anser fortfarande den andra klubben som sin främsta rival. Lagen mötte varandra senast i Championship 2011–12. Från och med säsongen 2019–20 spelar West Ham i Premier League och Millwall spelar i Championship, nivån under.

Rivaliteten mellan lagen är djupt inbäddad i brittisk fotbollshuliganism och kultur, och har återspeglats i filmer som specifikt fokuserats på fientligheten mellan klubbarnas två firmor, Inter City Firm och Millwall Bushwackers. Våld har skett sporadiskt mellan fansen, vilket resulterat i en Millwallsupporters död 1976 och mordet på en West Hamsupporter 1986. Senast under upploppet vid Upton Park 2009 ledde stor oordning mellan lagens supportrar, både på och runt West Hams hemmaarena Upton Park, till ett flertal skador och en Millwallsupporter blev knivhuggen innan matchen startade. Under de två sista matcherna mellan lagen under säsongen 2011–2012 genomförde Metropolitan Police operationer i hela London för att säkerställa att matcherna var problemfria.

Rivalitetens historia

Klubbarnas grundande: 1885–98

Millwall Rovers fotbollsklubb bildades 1885 av plåtslagare på JT Mortons konserveringsfabrik på Isle of Dogs i East End of London.[1] Tio år senare bildades Thames Ironworks Football Club av Dave Taylor, en förman på Thames Ironworks and Shipbuilding Company, Londons sista stora varvsföretag. Företagets ägare Arnold Hills bestämde sig för att bilda ett fotbollslag för att förbättra moralen i hans arbetskraft.[2] De två klubbarna låg under 3 miles (4,8 km) från varandra.[3] Då varje uppställning av spelare och supportrar arbetade för motsatta företag och tävlade om samma kontrakt utvecklades rivaliteter.[4] [5] [6] De första mötena mellan klubbarna var reservspel: de första slutade i en 6–0-hemmaseger för Millwall Athletic Reserves [nb 1] den 14 december 1895 över de nybildade Thames Ironworks. [7] Den 23 september 1897 spelade de två lagen sin första vänskapsmatch på Millwalls Athletic Grounds, Millwall Athletic vann 2–0 framför en publik på 1 200 åskådare.[8][9]

Sextio möten på sexton år: 1899–1915

Den 9 december 1899 möttes lagen för första gången, i femte omgången av kvalet till FA-cupen. Millwall Athletic vann med 2–1 på Thames Ironworks hemmaplan Memorial Grounds. Målskyttarna var Hugh Goldie och Bert Banks. Det året nådde Millwall semifinal där de förlorade med 3–0 mot Southampton, men fick smeknamnet The Lions från en tidningsrubrik som beskrev de som "The Lions of the South" för deras framgångar i cupen.[10] Lagens andra möte var i en Southern League match som sträckte sig över två århundraden. Matchen spelades på Memorial Grounds den 23 december 1899, men tvingades avbrytas på grund av dimma efter 69 minuter, då Millwall ledde med 2–0. Istället för att spela om matchen, spelades de återstående 21 minuter av matchen fyra månader senare, den 28 april 1900. Efter att Ironworks vunnit med 1–0, tog spelarna en kort paus, och spelade därefter resten av den avbrutna matchen. Inga fler mål gjordes och Millwall vann matchen med 2–0.[11]

A programme cover from the first game between Thames Ironworks and Millwall Athletic
Ett programblad från den första matchen som spelades mellan lagen, då kända som Thames Ironworks och Millwall Athletic, 9 december 1899.[12]

Thames Ironworks upplöstes i juni 1900 på grund av dispyter inom klubben. Följande månad startades den på nytt, då som West Ham United.[13] Klubbens smeknamn blev The Hammers, på grund av deras ursprung som Ironworks.[14] Under säsongerna 1901–02 och 1902–03, tävlade både Millwall och West Ham i Southern League, London League, Western League och Southern Professional Charity Cup. Lagen möttes då hela sju gånger under varje säsong, det högsta antalet möten mellan lagen under en säsong.[15][16] Under denna period var Millwall obesegrade i 12 raka matcher mot West Ham, med nio segrar och tre oavgjorda matcher över två år.[17] Detta inkluderade en 7–1-seger i semifinalen i Southern Professional Charity Cup den 2 april 1903, den högsta segermarginalen mellan lagen.[16] Ben Hulse gjorde fyra av målen på Memorial Grounds.[18] Millwall förlorade mot West Ham den 1 september 1904. West Ham segrade med 3–0, i den första matchen på nya hemmaplanen Upton Park, med två mål från Billy Bridgeman och ett av Jack Flynn.[19]

Den 17 september 1906, i en match i Western League, tacklades Millwallspelaren Alf Dean mot en reklamskylt i metall av West Hamspelaren Len Jarvis.[20] Andra spelare fick bäras av planen på grund av hårda tacklingar. East Ham Echo rapporterade: "Från den allra första sparken på bollen sågs det troligtvis vara problem, men stormen brast när Dean och Jarvis kom i kollision (Millwall hade två spelare som skickades av under matchen). Detta väckte stor spänning bland åskådarna. Folkmassor på läktarna fick feber, och flera fria slagsmål uppstod."[21][or 1] 1910 beslöt Millwall att ta bort ordet Athletic från deras klubbnamn, och flytta från East London.[22] Med begränsad expansionsyta på Isle of Dogs, ville klubben förhöja supporten från fans samt publiksiffror. Klubben flyttades ungefär 6 kilometer till The Den i New Cross, South London.[23] Det sista Östlondonderbyt mellan lagen var på Millwalls hemmaplan North Greenwich den 24 september 1910. West Ham vann med 2–0 med mål från Danny Shea och Fred Blackburn.[24] Fyra månader senare reste Millwall till Upton Park, då för första gången som ett lag från South London. Matchen slutade oavgjort, 2–2.[24] Den 9 mars 1912 besöktes The Den av 28 400 supportrar för att se första mötet med West Ham på den nya hemmaplanen. Millwall vann matchen med 5–1, varav den irländska anfallaren Wally Davis gjorde ett hat-trick.[25]

Två världskrig och anslutning till Football League: 1915–45

West Ham attackerar Millwall på Upton Park i FA-cupen, 15 februari 1930.[26]

Ett flertal vänskapsmatcher och träningsmatcher spelades under första och andra världskriget. Totalt spelades 33 matcher mellan lagen i Wartime League.[27] Båda lagen satte ihop svårt utarmade lag av juniorer, reserver och icke-professionella spelade, och spelade 14 matcher i London Combination mellan 1915 och 1919. West Ham vann nio, Millwall tre och två blev oavgjorda.[28] Efter första världskriget var Football League på nytt introducerad i England av The Football Association och West Ham anslöt till Second Division för säsongen 1919–20. Millwall anslöt sig till den nystartade Third Division under säsongen 1920–21, då Football League expanderades från 44 lag till 66.[22] Under Generalstrejken i Storbritannien 1926, var majoriteten av arbetarna West Hamsupportrar. En oberättigad berättelse säger att Millwallsupportrar som var varvsarbetare på Isle of Dogs vägrade att ge sitt stöd och väckte upprörelse.[29] Vid denna tid hade Millwall redan flyttat från Isle of Dogs spelade i New Cross.

Mellan 1919 och 1930 möttes lagen 12 gånger i London Professional fotbollsspelares' Association Charity Fund, London Challenge Cup och FA-cupen.[30] Den 15 februari 1930 vann West Ham en match i FA-cupens femte omgång med 4–1 på Upton Park. Vic Watson gjorde två mål, och Viv Gibbins och Tommy Yews gjorde ett var. Harold Wadsworth gjorde Millwalls enda mål.[31] Lagen möttes för första gången i Football League under säsongen 1932–33, efter att West Ham blivit nerflyttade från First Division.[30] Den 17 september 1932 slog West Ham Millwall med 3–0 på Upton Park i Second Division, två mål gjordes av Vic Watson och ett av Jackie Morton.[32]

Den 27 december 1938 anslöt 42 200 åskådare vid Upton Park för att se lagen mötas i Second Division. Matchen slutade 0–0. Detta är fortfarande den högsta publiksiffran mellan lagen.[33] Mellan 1939 och 1946 spelades det vänskapsmatcher i League South (A) Division, South Regional League, London League, Football League South och Football League War Cup.[34] De spelade 19 matcher mot varandra under andra världskriget: Millwall vann 3, West Ham 12 och 4 slutade oavgjort.[34] Millwalls hemmaplan The Den skadades svårt av en tysk bomb 1943, och under en kort tid bjöds Millwall in av grannlagen Charlton Athletic, Crystal Palace och West Ham för att spela deras matcher på The Valley, Selhurst Park och Upton Park.[27] För att kompensera bristen på professionella spelare under andra världskriget infördes ett gästspelarsystem. Spelare som Sailor Brown, Louis Cardwell och Jimmy Jinks spelade för båda rivalklubbarna under denna period.[35] West Ham förlorade med 2–1 mot Chelsea på White Hart Lane i semifinalen i War Time Cup 1944–45, med två gästspelare från Millwall i laget. Båda spelarna spelade även för Millwall i South Final, där de förlorade mot Chelsea med 2–0.[36]

Olika ligor och huliganism: 1946–87

Efter andra världskriget var Millwalls lagform usel, och laget flyttades ner till Third och Fourth Division i Football League.[37] West Ham har aldrig spelat under Second Division i deras historia, och har ofta spelat en liga eller två över Millwall. De två lagen mötte inte varandra i ligan mellan 13 oktober 1959 och 7 oktober 1978, vilket gjorde 1960-talet till det enda årtionde som lagen inte möttes.[38] Trots bristen på möten ansåg båda lagens supportrar att det andra laget var deras värsta rival.[39] Under dessa år hade Hammers stora framgångar, med vinster i FA-cupen 1964, 1975 och 1980.[40][41] De vann även Cupvinnarcupen 1965.[42] Över fyra decennier var sidorna bara i samma nivå i Football League under tre säsonger, 1946–47, 1947–48 och 1978–79.[43][44][45] De möttes i två matcher i Southern Professional Floodlit Cup 1959 och i Full Members Cup 1987.[46][47]

Fotbollshuliganism nådde sin topp under 1970- och 1980-talet. West Hams Inter City Firm och Millwall Bushwackers stod i fronten för bråken, inte bara mot varandra , utan även mot polisen och firmor kopplade till andra lag.[48][49] 1972 spelade de två klubbarna mot varandra i en vittnesmålskamp för Millwallförsvararen Harry Cripps, som nu börjat spela för West Ham.[19] Spelet förstördes av intensiva strider mellan de två huliganfirmorna, både på och utanför arenan. [50] Fyra år senare dog en Millwallsupporter, Ian Pratt, på New Cross järnvägsstation efter att ha fallit ur ett tåg under en kamp med några West Hamsupportrar.[51] Efter incidenten började West Hamhuliganer sjunga, "West Ham boys, we've got brains, we throw Millwall under trains."[39] Millwallsupportrar väntade ivrigt på revansch under två år, till West Ham blev nedflyttade till Second Division.[52] Innan deras nästa möte mot Hammers den 7 oktober 1978 delades broschyrer ut på Millwalls hemmamatcher med orden: "En West Ham-fan måste dö för att hämnas honom."[29][39][or 2] Polisen svarade med att sätta in extra styrkor vid matchen på Upton Park, som West Ham vann med 3–0.[39] Cirka 500 poliser kontrollerade publiken genom att genomföra omfattande sökningar och strikt segregering.[52] Sex officerare skadades och 70 personer arresterades efter att fansen kolliderade på gatan. Många vapen beslagtogs också.[53]

The Lions 2–1-hemmaseger över Hammers den 14 maj 1979 avslutade en segerlös period på tio matcher mot deras rivaler, vilket sträckte sig över 46 år, från 1933. Pop Robson hade gett West Ham ledningen i halvtid, men i den andra halvleken gjorde mål från Dave Mehmet och Nicky Chatterton så att Millwall vann.[54] Den 4 oktober 1986, över sju år sedan lagen mötte varandra, knivhöggs 19-åriga West Hamsupportern Terry Burns till döds av en grupp av Millwallsupportrar på Villiers Street, bredvid tunnelbanestationen Embankment.[55] En 2–1-seger i Full Members Cup den 10 november 1987 gav Millwall deras första seger på Upton Park på 73 år. Alan Dickens gav Hammers ledningen i andra halvlek, men två mål på tre minuter av Teddy Sheringham och Tony Cascarino säkrade den första bortasegern i derbyt för Millwall sedan 1914.[47] Det är ännu Lions senaste bortaseger mot West Ham.[47]

Första toppmötet och Mothers' Day Massacre: 1988–2008

The kits of Millwall and West Ham
De traditionella hemmafärgerna för Millwall (blått och vitt) och West Ham (vinrött och blått).[56][57]

1988 vann Millwall Second Division och flyttades upp till First Division för första gången i klubbens historia. I First Division spelade även rivalerna West Ham.[47][58] Paul Ince gjorde det enda målet på The Den den 3 december 1988, då West Ham vann matchen med 1–0. West Ham vann även med 3–0 på hemmaplan den 22 april 1989, tack vare mål från Julian Dicks, George Parris och Alan Dickens. Detta är första och enda gången som endera sidan har slutfört en Football Leaguedubbel över den andra.[59] I slutet av säsongen placerade sig West Ham på 19:e plats och blev därmed nedflyttade. Millwall slutade på 10:e plats, den högsta ligaplaceringen i klubbens historia. Säsongen 1988–89 är den enda säsongen som båda lagen tillsammans varit i högsta divisionen i engelsk fotboll.[47][58] Millwall blev nedflyttade från First Division efter säsongen 1989–90, vilket var senaste gången som klubben spelade i högsta ligan.[60] Under bildandet av Premier League 1992, möttes lagen i den nybildade First Division. Den sista matchen mellan de två lagen som spelades på The Den var den 15 november 1992. Det var även lördagsmatchen på The London Match, ett sportprogram på LWT.[61] Millwall vann matchen med 2–1, med mål av Malcolm Allen och Phil Barber. Mark Robson gjorde West Hams mål.[62]

Under säsongen 1993–94 flyttade Millwall in på den första arenan med endast sittplatser, byggd enligt Taylor-rapporten efter Hillsborougholyckan.[63] The Hammers befordrades, och spelade tio säsonger i Premier League, och det skulle bli tolv år till de spelade på Millwalls nya hemmaarena The New Den. På Mothering Sunday den 24 mars 2004, slog Millwall West Ham med 4–1, med två mål av Tim Cahill, ett av Nick Chadwick och ett självmål av Christian Dailly. Marlon Harewood gjorde West Hams enda mål. Detta är den största vinstmarginalen mellan lagen i Football League.[64] I en händelserik match missade Millwall en straffspark och fick en annan räddad av West Hams målvakt Stephen Bywater, som därefter blev utvisad. Läktarvåld utbröt även mellan lagens supportrar.[51][65] Millwallsupportrar och media kallade matchen för "The Mothers' Day Massacre".[66]

Vid en fotbollsmatchvisning på TV, på Canada Square, London Docklands under en match där England mötte Paraguay i Fotbolls-VM 2006, utbröt slagsmål mellan 100 supportrar från West Ham och Millwall, vilket resulterade i 16 skadade personer, varav en behövde sjukhusvård. Polisen beslöt att stänga av TV-skärmarna, fastän det återstod 10 minuter av matchen.[67]

Upplopp vid Upton Park och ny hemmaarena för West Ham: 2009–nutid

World Cup Sculpture nära Upton Park sattes under beskydd innan besök från Millwall den 25 augusti 2009.

Under säsongen 2009–10 lottades Millwall till att möta West Ham på bortaplan i Engelska Ligacupen, vilket skulle bli det första mötet mellan lagen i cupen. Polisen sänkte antalet biljetter som gick till resande Millwallsupportrar från 3 000 till 1 500, vilket väckte ilska bland supportrar; Millwall varnade polisen för en ökad risk för problem.[68][69] West Ham vann matchen med 3–1 den 25 augusti 2009, deras första seger över Millwall på sju spelade matcher över 18 år.[70] Neil Harris hade gett Millwall ledningen, men ett mål från Junior Stanislas med tre återstående minuter tvingade matchen till övertid. Stanislas gjorde ytterligare ett mål och Zavon Hines ett tredje och sista för segern. Våld förstörde matchen före, under och efter avspark, med flera invasioner av planen från Hammers supportrar.[71] Millwallsupportern Alan Baker knivhöggs utanför arenan och fick en punkterad lunga, men återhämtade sig fullt.[72] Han var en av 20 personer som skadades.[72][73][74][75] Polisen drog slutsatsen att våldet på grund av dess stora skala hade organiserats i förväg.[71][76] The Football Association utfärdade böter till båda klubbarna. I domstolen dömdes West Ham till 115 000 pund i böter för "att inte ha försäkrat att deras fans inte gått in i spelområdet och avstod från våldsamt, hotande, obscent och provocerande beteende", och dragit slutsatsen att anklagelserna mot Millwall om "våldsamt, rasistiskt beteende och att kasta raketer eller farliga föremål på planen" hade kunde bevisas.[77]

Under en dålig säsong för West Ham 2010–11, hade tränaren Avram Grant endast lyckats segra sju gånger på 37 matcher. Den 15 maj 2011 flyttades Hammers ner från Premier League efter en 3–2-förlust mot Wigan Athletic. Då Wigan kvitterade till 2–2 flög ett plan ovanför Wigans hemmaarena DW Stadium, med en banderoll som löd "Avram Grant – Millwall Legend".[78][79] Efter matchen fick Grant sparken. Flygplanet hade hyrts av Millwallsupportrar från fansens webbplats House of Fun, för att fira Grants misslyckande med hålla West Ham kvar i Premie League.[80] Nedflyttningen innebar att de skulle möta Millwall under säsongen 2011–12 i Championship League. Den 17 september 2011, i det första ligamötet på sju år, slutade matchen 0–0 på The Den.[81] Returmatchen, och den senast spelade matchen mellan lagen spelades den 4 februari 2012. West Ham slog Millwall med 2–1 på Upton Park, trots att deras lagkapten Kevin Nolan blivit utvisad efter endast nio minuter för våldsamt spel. West Hams målgörare var Carlton Cole och Winston Reid. Millwalls målgörare var Liam Trotter.[82]

Matcher mellan Millwall och West Ham United kategoriseras för närvarande av Metropolitan Police som kategori C – matcher med hög risk för bråk mellan supportrar.[83][84] För säsongen 2011–12 satte Metropolitanpolisen in extrainsatser i London, för att försäkra sig om att matcherna kunde spelas utan problem.[85] 2013 blev en medlem av West Hams huliganfirma Inter City Firm fängslad i 12 månader för att ha organiserat bråk mellan West Ham och Millwallsupportrar under en FA-cupmatch mellan Dagenham & Redbridge och Millwall den 7 januari 2012.

Millwall och West Ham flyttades närmre varandra och ligger nu ca 6 kilometer från varandra, då Hammers flyttade in på Londons Olympiastadion i Stratford under säsongen 2016–17, vilket avslutade 112 år på Upton Park.[86][87] Den 24 augusti 2017, avled en supporter av Nottingham Forest, Paul O'Donnell, till påföljd av en attack från Millwallsupportern Andrew Lewis efter att O'Donnell sagt "West Ham" till Lewis. En dom om dråp släppes sedan mot Lewis.[88]

2018 lade Hammers och Lions supportrar rivaliteten åt sidan för att samla in pengar till en West Hamsupporter som led av cancer. Den treåriga Isla Caton behövde pengar för en dyr behandling av hennes hjärncancer. En Millwallsupporter gjorde en välgörenhetslöpning i en West Ham-tröja från The Den till Londons Olympiastadion för att samla in pengar.[89]

Möten

Trots rivaliteten lämnade Millwallfans minnesmärken på Upton Park för West Ham-spelaren Bobby Moore efter hans död 1993.
Trots rivaliteten lämnade Millwallfans minnesmärken på Upton Park för West Ham-spelaren Bobby Moore efter hans död 1993.
LigaMatcherVunna av MillwallLikaVunna av West HamMål av MillwallMål av West Ham
Football League2451182333
FA Cup210135
Football League Cup100113
Full Members Cup110021
Delsumma28711102942
Southern Floodlight Cup100113
Southern Football League3215894632
Western Football League148332313
London League62221112
London Challenge Cup6303812
Southern Professional Charity Cup210183
London PFA Charity Fund102351523
Totalt99382734141140

Denna tabell innehåller endast konkurrerande förstalagsspel, exklusive alla försäsongsmatcher, vänskap, inställda matcher, vittnesmål och spel som spelats under första och andra världskriget. [90] [91] [nb 2]

DatumResultatSegrareLigaArenaPublikNoter
9 december 18991–2Millwall AthleticFA CupMemorial Grounds15 000
23 december 18990–2Millwall AthleticSouthern Football LeagueMemorial Grounds8 000Avbruten efter 69 minuter på grund av dimma.
28 april 19000–1Thames IronworksSouthern Football LeagueAthletic Grounds9 000Återstående 21 minuter av den tidigare avbrutna matchen.
8 september 19003–1Millwall AthleticSouthern Football LeagueAthletic Grounds11 000
21 mars 19011–0West Ham UnitedSouthern Football LeagueMemorial Grounds9 000
9 september 19014–0West Ham UnitedLondon LeagueMemorial Grounds5 000
26 oktober 19010–2Millwall AthleticSouthern Football LeagueMemorial Grounds
26 december 19011–5West Ham UnitedLondon LeagueNorth Greenwich6 000
8 februari 19021–1OavgjortSouthern Football LeagueNorth Greenwich10 000
5 april 19020–1Millwall AthleticWestern Football LeagueMemorial Grounds5 000
9 april 19022–1West Ham UnitedSouthern Professional Charity CupMemorial Grounds2 000
26 april 19021–0Millwall AthleticWestern Football LeagueNorth Greenwich5 000
8 november 19020–3Millwall AthleticSouthern Football LeagueMemorial Grounds10 000
29 november 19022–2OavgjortLondon LeagueNorth Greenwich3 000
24 november 19022–1Millwall AthleticWestern Football LeagueNorth Greenwich200Lägsta publiksiffran någonsin
5 januari 19032–2OavgjortLondon LeagueMemorial Grounds1 500
9 mars 19031–1OavgjortWestern Football LeagueMemorial Grounds2 000
2 april 19031–7Millwall AthleticSouthern Professional Charity CupMemorial Grounds1 500Semifinal, största segerresultatet.
25 april 19032–1Millwall AthleticSouthern Football LeagueNorth Greenwich8 000
5 september 19034–2Millwall AthleticSouthern Football LeagueNorth Greenwich15 000
5 oktober 19030–3Millwall AthleticLondon LeagueMemorial Grounds6 000
2 januari 19040–1Millwall AthleticSouthern Football LeagueMemorial Grounds9 000
29 februari 19044–0Millwall AthleticLondon LeagueNorth Greenwich6 000Millwall med 12 matcher utan förlust (deras längsta svit). Flest segrar i rad (6).
1 september 19043–0West Ham UnitedSouthern Football LeagueUpton Park12 000Första mötet på Upton Park.[92]
17 september 19041–1OavgjortSouthern Football LeagueNorth Greenwich10 000
20 mars 19054–3West Ham UnitedWestern Football LeagueUpton Park4 000
24 april 19054–0Millwall AthleticWestern Football LeagueNorth Greenwich4 000
9 september 19051–0Millwall AthleticSouthern Football LeagueNorth Greenwich13 000
25 december 19050–0OavgjortWestern Football LeagueNorth Greenwich10 000
6 januari 19061–0West Ham UnitedSouthern Football LeagueUpton Park8 000
16 april 19060–1Millwall AthleticWestern Football LeagueUpton Park9 000Första Millwallsegern på Upton Park.
17 september 19061–0West Ham UnitedWestern Football LeagueUpton Park10 000
13 oktober 19061–1OavgjortSouthern Football LeagueNorth Greenwich15 000
19 november 19060–3West Ham UnitedWestern Football LeagueNorth Greenwich2 000
16 februari 19070–1Millwall AthleticSouthern Football LeagueUpton Park17 000
9 september 19073–0Millwall AthleticWestern Football LeagueNorth Greenwich3 000
16 september 19071–1OavgjortWestern Football LeagueUpton Park3 000
26 oktober 19071–0Millwall AthleticSouthern Football LeagueNorth Greenwich15 000
22 februari 19080–2Millwall AthleticSouthern Football LeagueUpton Park16 000
7 september 19080–2Millwall AthleticWestern Football LeagueUpton Park5 000
14 september 19083–1Millwall AthleticWestern Football LeagueNorth Greenwich3 000
7 november 19081–0West Ham UnitedSouthern Football LeagueUpton Park16 000
13 mars 19091–0Millwall AthleticSouthern Football LeagueNorth Greenwich10 000
26 april 19095–1West Ham UnitedLondon PFA Charity FundUpton Park1 500Alf Twigg gjorde sitt tionde derbymål för Millwall, vilket var rekord.
20 september 19091–0West Ham UnitedLondon Challenge CupUpton Park5 000
13 november 19090–0OavgjortSouthern Football LeagueNorth Greenwich10 000
26 mars 19101–2Millwall AthleticSouthern Football LeagueUpton Park12 000
24 september 19100–2West Ham UnitedSouthern Football LeagueNorth Greenwich10 000
28 januari 19112–2OavgjortSouthern Football LeagueUpton Park12 000Första matchen efter att Millwall flyttat från östra till sydöstra London.
4 november 19112–1West Ham UnitedSouthern Football LeagueUpton Park23 000
9 mars 19125–1MillwallSouthern Football LeagueThe Den28 400Första mötet med West Ham på The Den.[25]
22 september 19126–2West Ham UnitedLondon Challenge CupUpton Park7 000
30 november 19121–1OavgjortSouthern Football LeagueUpton Park15 000
5 april 19131–3West Ham UnitedSouthern Football LeagueThe Den30 000Första West Hamsegern på The Den.[93]
1 september 19131–1OavgjortSouthern Football LeagueThe Den10 000
22 september 19130–1MillwallLondon Challenge CupUpton Park5 000
14 april 19143–2West Ham UnitedSouthern Football LeagueUpton Park15 000
17 oktober 19142–1MillwallSouthern Football LeagueThe Den20 000
9 november 19140–1MillwallLondon Challenge CupUpton Park3 000Semifinal
20 februari 19151–1OavgjortSouthern Football LeagueUpton Park12 000
20 oktober 19193–3OavgjortLondon PFA Charity FundThe Den6 000
14 april 19203–1West Ham UnitedLondon PFA Charity FundUpton Park8 000
15 november 19200–1West Ham UnitedLondon PFA Charity FundThe Den5 000
8 oktober 19232–0MillwallLondon PFA Charity FundThe Den7 600
5 november 19232–1MillwallLondon Challenge CupThe Den5 000
13 oktober 19243–1West Ham UnitedLondon PFA Charity FundUpton Park6 500
25 oktober 19262–2OavgjortLondon PFA Charity FundUpton Park4 000
22 november 19261–1OavgjortLondon PFA Charity FundUpton Park3 500
10 oktober 19275–1MillwallLondon PFA Charity FundThe Den6 500
8 oktober 19285–1West Ham UnitedLondon PFA Charity FundUpton Park5 000
25 november 19292–4West Ham UnitedLondon Challenge CupThe Den6 000Semifinal
15 februari 19304–1West Ham UnitedFA CupUpton Park24 000
17 september 19323–0West Ham UnitedFootball League Second DivisionUpton Park35 000Första matchen i Football League mellan lagen.[32]
31 januari 19331–0MillwallFootball League Second DivisionThe Den8 000
21 oktober 19332–2OavgjortFootball League Second DivisionThe Den35 000Högsta publiksiffra under en derbymatch hos Millwall.
3 mars 19341–1OavgjortFootball League Second DivisionUpton Park28 000
27 december 19380–0OavgjortFootball League Second DivisionUpton Park42 200Högsta publiksiffra under en derbymatch.[33]
27 mars 19390–2West Ham UnitedFootball League Second DivisionThe Den10 000
21 september 19463–1West Ham UnitedFootball League Second DivisionUpton Park30 400
25 januari 19470–0OavgjortFootball League Second DivisionThe Den22 082
25 augusti 19471–1OavgjortFootball League Second DivisionUpton Park25 000
1 september 19471–1OavgjortFootball League Second DivisionThe Den15 814
13 oktober 19593–1West Ham UnitedSouthern Floodlight CupUpton Park8 250
7 oktober 19783–0West Ham UnitedFootball League Second DivisionUpton Park22 210West Ham med 10 matcher utan förlust (deras längst svit)
14 maj 19792–1MillwallFootball League Second DivisionThe Den11 917
10 november 19871–2MillwallFull Members CupUpton Park11 337
3 december 19880–1West Ham UnitedFootball League First DivisionThe Den20 105Första mötet mellan lagen i högsta divisionen av engelsk fotboll.[59]
22 april 19893–0West Ham UnitedFootball League First DivisionUpton Park16 603Med denna seger säkrade West Ham den enda dubbeln i Football League.
10 november 19901–1OavgjortFootball League Second DivisionThe Den20 591
24 februari 19913–1West Ham UnitedFootball League Second DivisionUpton Park20 503
15 november 19922–1MillwallFootball League First DivisionThe Den12 445Sista mötet mellan lagen på The Old Den.
28 mars 19932–2OavgjortFootball League First DivisionUpton Park15 723
28 september 20031–1OavgjortFootball League First DivisionUpton Park31 626
21 mars 20044–1MillwallFootball League First DivisionThe Den14 055Första mötet på The New Den, även största segermarginalen i Football League mellan lagen.
21 november 20041–0MillwallFootball League ChampionshipThe Den15 025
16 april 20051–1OavgjortFootball League ChampionshipUpton Park28 221
25 augusti 20093–1AETWest Ham UnitedFootball League CupUpton Park24 492Noterbar för Upploppet vid Upton Park 2009.[94]
17 september 20110–0OavgjortFootball League ChampionshipThe Den16 078
4 februari 20122–1West Ham UnitedFootball League ChampionshipUpton Park27 774

Statistik

Första

Teddy Sheringham spelade för båda klubbarna
Teddy Sheringham gjorde 111 mål för Lions och 30 för Hammers. Han var även coach för West Ham.[95]
  • Första mötet någonsin: Millwall Athletic 2–0 Thames Ironworks (vänskapsmatch), 23 september 1897[8]
  • Första mötet: Thames Ironworks 1–2 Millwall Athletic (FA Cup), 9 december 1899[11]
  • Första ligamötet: Thames Ironworks 0–2 Millwall Athletic (Southern League), 23 december 1899[11]
  • Första mötet i Football League: West Ham United 3–0 Millwall (Second Division), 17 september 1932[32]
  • Första bortasegern för Millwall: Thames Ironworks 1–2 Millwall Athletic (FA Cup), 9 december 1899[11]
  • Första bortasegern för West Ham United: Millwall Athletic 0–1 Thames Ironworks (Southern League), 28 april 1900[11]

Resultat

  • Högsta antal mål i en match: 8 mål (två gånger)
    • West Ham United 1–7 Millwall Athletic, 2 april 1903[16]
    • West Ham United 6–2 Millwall, 22 september 1912[93]
  • Största vinstmarginal (Millwall): 6 mål
    • West Ham United 1–7 Millwall Athletic, 2 april 1903[16]
  • Största vinstmarginal (West Ham United): 4 mål (fyra gånger)
    • West Ham United 4–0 Millwall Athletic, 9 september 1901[15]
    • Millwall Athletic 1–5 West Ham United, 26 december 1901[15]
    • West Ham United 6–2 Millwall, 22 september 1912[93]
    • West Ham United 5–1 Millwall, 8 oktober 1928[96]
  • Dubbelsegrar: 1 (Säsongen 1988–89. West Ham slog Millwall både hemma och borta).[59]

Trender

  • Flest segrar i rad (Millwall): 6, 2 april 1903 – 29 februari 1904[97]
  • Flest segrar i rad (West Ham United): 4, 8 oktober 1928 – 17 september 1932[98]
  • Flest antal matcher utan förlust (Millwall): 12 (nio segrar, tre oavgjorda), 26 april 1902 – 1 september 1904[17]
  • Flest antal matcher utan förlust (West Ham United): 10 (fyra segrar, sex oavgjorda), 21 oktober 1933 – 14 maj 1979[54]
  • Flest antal matcher utan förlust i Football League (Millwall): 7 (tre segrar, fyra oavgjorda), 15 november 1992 – 17 september 2011[82][99]
  • Flest antal matcher utan förlust i Football League (West Ham United): 9 (tre segrar, sex oavgjorda), 21 oktober 1933 – 7 oktober 1978[54]
  • Hemmaform i Football League: På 12 försök har Millwall inte segrat på Upton Park i Football League. De har ett facit på sex oavgjorda matcher, och sex förluster, över en period på 80 år, från 1932 till 2012.[100] West Ham har segrat två gånger på The Den, 1939 och 1988. De har aldrig segrat på the new Den, på tre försök.[100]
  • Flest oavgjorda matcher i rad: 3 (två gånger), 21 oktober 1933 – 27 december 1938; 25 januari 1947 – 1 september 1947[101][102]
  • Flest matcher i rad utan oavgjort: 8 (två gånger), 9 december 1899 – 26 december 1901; 26 oktober 1907 – 20 september 1909[103][104]
  • Flest matcher spelade mot varandra under en säsong: 7 (två gånger), 9 september 1901 – 26 april 1902; 8 november 1902 – 25 april 1903[15][16]
  • Längsta period utan möte: 18 år, 11 månader, 24 dagar. 13 oktober 1959 – 7 oktober 1978 (1960-talet är det enda årtionde som lagen inte mötts sedan de bildades).[38]
  • Högsta publiksiffra: 42 200. 27 december 1947, Upton Park. West Ham United 0 Millwall 0[33]
  • Lägsta publiksiffra: 200. 24 november 1902, North Greenwich. Millwall Athletic 2 West Ham United 1[16]
  • Flest antal mål av en spelare: Alf Twigg (10), Millwall. Gjorde sitt första mål den 16 april 1906 och sitt tionde den 26 april 1909.[105]

För båda lagen

Managers och tränare

Billy Bonds, den enda tränare som arbetat för båda klubbarna.
Billy Bonds, den enda tränare som arbetat för båda klubbarna.[106]

Billy Bonds är den enda tränare som har arbetat för båda klubbarna. Han ledde West Ham från februari 1990 till augusti 1994, och tränade klubben under 227 matcher då klubben hoppade upp och ner mellan First och Second Division.[106] Han ledde West Ham till två uppflyttningar och en nedflyttning. Han slutade som tränare för West Ham i augusti 1994. Han utsågs som tränare till Millwall i maj 1997 av ordföranden Theo Paphitis, vilket var ett impopulärt beslut bland många Millwallsupportrar på grund av hans lojalitet till West Ham.[107] Bonds, uppväxt i södra London hade flera familjemedlemmar som var Millwallsupportrar, ett faktum som fick vissa supportrar att ge honom en chans.[108] Efter en bra start i Millwall, undvek laget nedflyttning, då de slutade på 18:e plats i Second Division. Bonds fick sparken i maj 1998, då han endast varit tränare under 53 matcher.[106][108][109]

Ted Fenton var manager för West Ham från 1950–61 och var ansvarig för inrättandet av klubbens ungdomsakademi, the Academy of Football.[110] Tillsammans med West Ham vann han Second Division 1957–58, och ledde klubben till högsta ligan första gången sedan 1932.[111] Hans Bror Benny Fenton började sin karriär som spelare för West Ham 1937, före han flyttade till Millwall 1939.[112] Efter hans pensionering från fotbollen började han som manager, och ledde Millwall från 1966–74.[112] Den 17 januari 1967 ledde han Millwall som då satte ligarekord med 59 hemmamatcher utan förlust.[113] Rekordet slogs av Liverpool 1981, som då hade 85 hemmamatcher på Anfield utan förlust.[114]

Pat Holland som vann FA-cupen 1975 med West Ham, var assistant manager till Willie Donachie i Millwall 2006. Efter att Donachie fick sparken 2007, fortsatte han som chefsscout till 2009.[115] I juni 2011 pekades den förre Millwallspelaren Sam Allardyce ut som manager för West Ham.[116] I juni 2013 anställde Millwall den förre kaptenen i West Ham, Steve Lomas som deras nya manager.[117] Lomas anslöt till West Hams förre backen Tim Breacker, som var Millwalls förstalagstränare.[118] Som gammal spelare för West Ham, blev Lomas tid i klubben impopulär bland många Millwallsupportrar.[119] Lomas fick sparken den 26 december 2013, efter att endast vunnit fem av hans 22 matcher som manager.[120] I maj 2014 blev förra spelaren i Millwall och West Ham, Teddy Sheringham anställd som attacking coach för West Ham för säsongen 2014–15.[121] Sheringham lämnade klubben i maj 2015 för att bli manager åt Stevenage.[122]

Spelare

Nedan följer en lista över spelare som spelat för båda lagen. Sailor Brown, Peter Buchanan, Johnny Burke, Louis Cardwell, Jimmy Jinks och Harold Pearson spelade även för båda sidor som gästspelare under andra världskriget.[123][124]

Galleri

  • West Ham och Millwall skakar hand före avspark på The Den den 17 september 2011.[151]

    West Ham och Millwall skakar hand före avspark på The Den den 17 september 2011.[151]

  • Programblad från en match i femte omgången av FA-cupen mellan lagen den 15 februari 1930.

    Programblad från en match i femte omgången av FA-cupen mellan lagen den 15 februari 1930.

  • Millwallsupportrar firar ett kvitteringsmål i den sista matchen mellan lagen på Upton Park 2012.

Referenser

Fotnoter

  1. ^ Millwall Rovers bytte 1889 namn till Millwall Athletic.
  2. ^ Fem övriga matcher (1900, 1902, 1919, 1926 och 1929) spelades, men var tvungna att avbrytas på grund av dimma och dålig sikt. 1930 ändrades reglerna i London FA Challenge Cup, där regeln "Clubs must play their strongest elevens" togs bort. Efter regeländringen ansågs tävlingen vara för reserver, och de sex matcher mellan lagen klassas därför inte som förstalagsmatcher.
  3. ^ Reader played at youth level for West Ham United and did not make a first team appearance.

Originalcitat

  1. ^ "From the very first kick of the ball it was seen likely to be some trouble, but the storm burst when Dean and Jarvis came into collision (Millwall had two players sent off during the match). This aroused considerable excitement among the spectators. The crowds on the bank having caught the fever, free fights were plentiful."
  2. ^ "A West Ham fan must die to avenge him."

Noter

  1. ^ Lindsay, p.8
  2. ^ Brown, Oliver (28 augusti 2009). ”West Ham v Millwall: a history of how the rivalry started” (på brittisk engelska). ISSN 0307-1235. https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/west-ham/6105500/West-Ham-v-Millwall-a-history-of-how-the-rivalry-started.html. Läst 25 januari 2020. 
  3. ^ ”Memorial Grounds | News | Latest News | News | West Ham United”. web.archive.org. 5 mars 2014. Arkiverad från originalet den 5 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140305153253/http://www.whufc.com/articles/20130610/memorial-grounds_2236884_3185247. Läst 25 januari 2020. 
  4. ^ . https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/west-ham/6105500/West-Ham-v-Millwall-a-history-of-how-the-rivalry-started.html. 
  5. ^ . http://www.dailymail.co.uk/news/article-1209028/Man-stabbed-West-Ham-Millwall-fans-brawl-outside-stadium.html. 
  6. ^ . https://www.telegraph.co.uk/sport/football/picturegalleries/11197636/The-20-fiercest-rivalries-in-English-football-by-Jonathan-Liew.html?frame=3090045. 
  7. ^ Lindsay, p. 9
  8. ^ [a b] Powles, p. 53
  9. ^ Lindsay, p. 372
  10. ^ Lindsay, p. 13
  11. ^ [a b c d e] Lindsay and Tarrant, p. 262
  12. ^ Powles, p. 79
  13. ^ ”A Special Day”. A Special Day. West Ham United Football Club. 1 September 2010. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222014855/http://www.whufc.com/articles/20100901/a-special-day_2236884_2141823. Läst 16 februari 2014. 
  14. ^ ”West Ham United”. West Ham United. The Premier League. http://www.premierleague.com/en-gb/clubs/profile.tickets.html/west-ham. Läst 16 februari 2014.  Arkiverad 11 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 11 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160611035416/http://www.premierleague.com/en-gb/clubs/profile.tickets.html/west-ham. Läst 9 februari 2020. 
  15. ^ [a b c d] Lindsay and Tarrant, p. 266
  16. ^ [a b c d e f] Lindsay and Tarrant, p. 268
  17. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 266–272
  18. ^ Lindsay and Tarrant, p. 166
  19. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y] ”Millwall match preview”. West Ham United Football Club. 3 februari 2012. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202225003/http://www.whufc.com/articles/20120203/millwall-match-preview_2236884_2597456. Läst 9 februari 2020. 
  20. ^ Glinert, Ed (2009). The London Football Companion A Site-by-site Celebration of the Capital's Favourite Sport. Bloomsbury. ISBN 978-0-7475-9516-8. https://books.google.com/books?id=LXsSngEACAAJ&pg=PA56. Läst 10 september 2013. 
  21. ^ Dunning, p. 68
  22. ^ [a b] Lindsay, p. 17
  23. ^ Lindsay, pp. 16–17
  24. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 284
  25. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 286
  26. ^ Lindsay, p. 19
  27. ^ [a b] Lindsay, pp. 316–317
  28. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 294–300
  29. ^ [a b] Green, Chris (27 August 2009). ”A rivalry that dates back to the heyday of British shipbuilding”. The Independent (London). https://www.independent.co.uk/sport/football/news-and-comment/a-rivalry-that-dates-back-to-the-heyday-of-british-shipbuilding-1777732.html. Läst 31 juli 2010. 
  30. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 300–322
  31. ^ Lindsay and Tarrant, p. 322
  32. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 328
  33. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 340
  34. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 342–354
  35. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United who's who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 223. ISBN 1-899429-01-8. 
  36. ^ Lindsay and Tarrant, p. 235
  37. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 378–379
  38. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 382–420
  39. ^ [a b c d] Spaaij, p. 136
  40. ^ ”Hammers nail Fulham”. The FA. http://www.thefa.com/Competitions/FACompetitions/TheFACup/History/historyofthefacup/1975westhamfulham. Läst 4 oktober 2013. 
  41. ^ Bevan, Chris (1 January 2010). ”When the Hammers shocked Arsenal”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport2/hi/football/fa_cup/8435400.stm. Läst 26 januari 2014. 
  42. ^ ”England managers: How Roy Hodgson's predecessors fared”. The Independent (London). 1 May 2012. https://www.independent.co.uk/sport/football/international/england-managers-how-roy-hodgsons-predecessors-fared-7703923.html?action=gallery&ino=4. Läst 4 oktober 2013. 
  43. ^ Lindsay and Tarrant, p. 256
  44. ^ Lindsay and Tarrant, p. 258
  45. ^ Lindsay and Tarrant, p. 420
  46. ^ Lindsay and Tarrant, p. 382
  47. ^ [a b c d e] Lindsay and Tarrant, p.438
  48. ^ Dunning, Eric; Patrick J Murphy; John Williams (1 November 2002). Football on Trial Spectator Violence and Development in the Football World. Rouledge. Sid. 91. ISBN 978-1-134-94294-7. https://books.google.com/books?id=u-aIAgAAQBAJ&pg=PA91. 
  49. ^ Hart, Nick (1 October 2010). ”The First 125 Years”. South London Press: s. 46. 
  50. ^ Spaaij, pp. 135–136
  51. ^ [a b] Irvine, Chris (25 August 2009). ”Violence erupts at West Ham v Millwall match”. The Daily Telegraph (London). https://www.telegraph.co.uk/sport/football/teams/west-ham/6089619/Violence-erupts-at-West-Ham-v-Millwall-match.html. Läst 20 oktober 2010. 
  52. ^ [a b] Dunning, p. 178
  53. ^ ”1978: Weapons Seized Before West Ham Against Millwall At Upton Park”. 1978: Weapons Seized Before West Ham Against Millwall At Upton Park. Flashbak. 17 April 2014. https://flashbak.com/1978-weapons-seized-before-west-ham-against-millwall-at-upton-park-2188/. Läst 20 september 2019. 
  54. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, pp. 330–420
  55. ^ Buford, Bill (1992). Among The Thugs. Arrow Publishing. Sid. 222-224. ISBN 978-0099416340. 
  56. ^ ”Millwall – Historical Football Kits”. Historical Football Kits. http://www.historicalkits.co.uk/Millwall/Millwall.htm. Läst 19 oktober 2014. 
  57. ^ ”West Ham United – Historical Football Kits”. Historical Football Kits. http://www.historicalkits.co.uk/West_Ham_United/West_Ham_United.htm. Läst 19 oktober 2014. 
  58. ^ [a b] Lindsay, p. 29
  59. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 440
  60. ^ Lindsay, p. 310
  61. ^ ”BFI Film & TV Database – The London Match”. BFI Film & TV Database – The London Match. British Film Institute. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222090133/http://ftvdb.bfi.org.uk/sift/series/21377. Läst 18 februari 2014.  Arkiverad 22 februari 2014 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222090133/http://ftvdb.bfi.org.uk/sift/series/21377. Läst 9 februari 2020. 
  62. ^ Lindsay and Tarrant, p. 448
  63. ^ ”Millwall FC History”. Millwall Football Club. 1 september 2012. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121001154410/http://www.millwallfc.co.uk/club/history/. Läst 9 februari 2020. 
  64. ^ Lindsay and Tarrant, p. 470
  65. ^ Scott, Matt (22 March 2004). ”West Ham suffer day of shame”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/football/2004/mar/22/match.millwall. Läst 30 juli 2010. 
  66. ^ Sullivan, David (2013). Millwall 50 Greatest Matches. DB Publishing. ISBN 978-1-78091-297-4. https://books.google.com/books?id=cFP7mgEACAAJ. Läst 18 februari 2014. 
  67. ^ ”Frying Start”. The Sunday People (London). 11 June 2006. https://www.mirror.co.uk/news/world-news/frying-start-1621168. Läst 30 november 2013. 
  68. ^ Gibson, Owen (5 January 2010). ”West Ham and Millwall mount defence over Carling Cup violence”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/football/2010/jan/05/west-ham-millwall-fa-hearing. Läst 19 juli 2010. 
  69. ^ ”Millwall angered by Carling Cup ticket decision”. The Wharf (London). 20 August 2009. Arkiverad från originalet den 3 October 2011. https://web.archive.org/web/20111003145800/http://www.wharf.co.uk/2009/08/millwall-angered-by-carling-cu.html. Läst 30 juli 2010. 
  70. ^ Lindsay and Tarrant, p. 482
  71. ^ [a b] ”FA to probe Upton Park violence”. BBC Sport. 25 August 2009. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/w/west_ham_utd/8221590.stm. Läst 26 augusti 2009. 
  72. ^ [a b] Calvin, p. 1
  73. ^ Calvin, p. 10
  74. ^ ”Appeal re stabbing at football match”. Metropolitan Police. 28 October 2009. Arkiverad från originalet den 14 januari 2013. https://archive.is/20130114064046/http://cms.met.police.uk/news/appeals/appeal_re_stabbing_at_football_match. Läst 23 oktober 2010. 
  75. ^ ”Violence erupts at London derby”. BBC News. 25 August 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/london/8221451.stm. Läst 25 augusti 2009. 
  76. ^ ”Mass violence mars London derby”. BBC News. 25 August 2009. http://news.bbc.co.uk/1/hi/england/london/8221451.stm. Läst 25 augusti 2009. 
  77. ^ ”West Ham fined £115,000 over violence against Millwall”. BBC Sport. 15 January 2010. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/league_cup/8443013.stm. Läst 2 februari 2010. 
  78. ^ McNulty, Phil (15 May 2011). ”Wigan 3–2 West Ham”. BBC Sport. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/eng_prem/9484432.stm. Läst 15 maj 2011. 
  79. ^ ”Legend picture”. Daily Mail (London). 15 May 2011. http://i.dailymail.co.uk/i/pix/2011/05/15/article-1387348-0C149C2400000578-29_634x286_popup.jpg. Läst 16 maj 2011. 
  80. ^ ”We did it! Millwall fans group admits sorting plane banner stunt mocking Avram Grant”. Daily Mail (London). 16 May 2011. http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-1387527/Millwall-fans-admit-sorting-plane-banner-stunt-mocking-Avram-Grant--Millwall-Legend.html?ito=feeds-newsxml. Läst 16 maj 2011. 
  81. ^ ”Millwall 0 West Ham 0”. BBC Sport. 17 september 2011. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/14863911.stm. Läst 9 februari 2020. 
  82. ^ [a b] ”West Ham 2–1 Millwall”. West Ham 2–1 Millwall. BBC Sport. 4 February 2012. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/16778942. Läst 21 november 2013. 
  83. ^ Smith, Pete. ”Southwark Specials Police West Ham Vs Millwall”. Met Police. http://content.met.police.uk/News/Southwark-Specials-Police-West-Ham-Vs-Millwall/1400006476981/1257246741786. Läst 25 november 2013. 
  84. ^ ”Policing football”. Policing football. College of Policing. http://www.app.college.police.uk/app-content/public-order/policing-football/. Läst 25 november 2013. 
  85. ^ ”London-wide policing for Millwall v West Ham clash”. The Wharf (London). 15 September 2011. Arkiverad från originalet den 21 november 2013. https://archive.is/20131121041046/http://www.wharf.co.uk/2011/09/london-wide-policing-for-millw.html. Läst 21 november 2013. 
  86. ^ ”UK Postcodes”. UK Postcodes. Arkiverad från originalet den 5 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160605122856/http://ukpostcodes.tenfourzero.net/?from=se163ln&to=e202st. Läst 9 februari 2020. 
  87. ^ Bond, David (22 March 2013). ”West Ham get Olympic Stadium after government ups funding”. BBC Sport. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/21889864. 
  88. ^ ”https://www.independent.co.uk/news/uk/crime/millwall-nottingham-forest-football-violence-hooliganism-manslaughter-court-case-andrew-lewis-paul-a8588586.html”. Independent. 17 October 2018. https://www.independent.co.uk/news/uk/crime/millwall-nottingham-forest-football-violence-hooliganism-manslaughter-court-case-andrew-lewis-paul-a8588586.html. Läst 20 september 2019. 
  89. ^ https://www.southwarknews.co.uk/news/millwall-fan-hits-fundraising-target-running-big-half-west-ham-shirt/
  90. ^ Lindsay, p. 359
  91. ^ Lindsay, p. 354
  92. ^ . http://www.dailymail.co.uk/sport/football/article-2297533/West-Ham-say-goodbye-Upton-Park-Olympic-Stadium.html. 
  93. ^ [a b c] Lindsay and Tarrant, p. 288
  94. ^ . http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/teams/w/west_ham_utd/8221590.stm. 
  95. ^ ”Teddy Sheringham”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=7239. Läst 30 juli 2013. 
  96. ^ Lindsay and Tarrant, p. 320
  97. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 268–270
  98. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 320–328
  99. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 448–482
  100. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, pp. 328–482
  101. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 330–340
  102. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 356–358
  103. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 262–266
  104. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 278–282
  105. ^ Lindsay and Tarrant, pp. 274–280
  106. ^ [a b c] ”Billy Bonds – Managerial statistics”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/managers/manager.sd?manager_id=172. Läst 22 november 2013. 
  107. ^ Mendes, Charles (17 June 2011). ”Football's most unpopular managerial appointments: McLeish, Graham, Grant, Hodgson, Roeder and more”. Football's most unpopular managerial appointments: McLeish, Graham, Grant, Hodgson, Roeder and more. Talksport. http://talksport.com/footballs-most-unpopular-managerial-appointments-mcleish-graham-grant-hodgson-roeder-and-more. Läst 18 december 2013. 
  108. ^ [a b c] Paphitis, Theo (2010). Enter The Dragon. Orion. ISBN 978-1-4091-2413-9. https://books.google.com/books?id=0lQ4AgAAQBAJ&pg=PA151. Läst 10 juni 2010. 
  109. ^ Football League Second Division 1997–98. http://www.soccerbase.com/tournaments/tournament.sd?tourn_id=221. Läst 23 november 2013. 
  110. ^ Hellier and Leatherdale, p. 98
  111. ^ ”Promotion party paves the way”. Promotion party paves the way. West Ham United Football Club. 18 October 2007. Arkiverad från originalet den 28 december 2013. https://web.archive.org/web/20131228044650/http://www.whufc.com/articles/20071018/promotion-party-paves-the-way_2236895_1146613. Läst 8 februari 2014. 
  112. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 217
  113. ^ ”Millwall FC History”. Millwall Football Club. 1 September 2012. Arkiverad från originalet den 1 October 2012. https://web.archive.org/web/20121001154410/http://www.millwallfc.co.uk/club/history/. Läst 18 februari 2014. 
  114. ^ ”Matches — Liverpool FC”. Matches — Liverpool FC. Liverpool Football Club. Arkiverad från originalet den 12 September 2015. https://web.archive.org/web/20150912062702/http://www.liverpoolfc.com/history/records/matches. Läst 8 februari 2014. 
  115. ^ ”Who's Who at The Den”. Who's Who at The Den. Millwall F.C. Arkiverad från originalet den 1 October 2012. https://web.archive.org/web/20121001154404/http://www.millwallfc.co.uk/club/Whos_Who/. Läst 16 augusti 2010. 
  116. ^ ”Sam's the man”. West Ham United Football Club. 1 June 2011. Arkiverad från originalet den 4 June 2011. https://web.archive.org/web/20110604154848/http://www.whufc.com/articles/20110601/sams-the-man_2236884_2369787. Läst 1 juni 2011. 
  117. ^ ”Lions confirm new boss”. Millwall Football Club. 6 June 2013. http://www.millwallfc.co.uk/news/article/lomas-appointed-857480.aspx. Läst 6 juni 2013. 
  118. ^ Green, Paul (28 November 2012). ”Millwall coach looking forward to derby reunion with former club Charlton”. News Shopper (London). http://www.newsshopper.co.uk/sport/10073068.Millwall_coach_looking_forward_to_derby_reunion_with_former_club_Charlton/. Läst 6 juni 2013. 
  119. ^ Scott, Matthew (26 December 2013). ”Lomas sacked by Millwall”. Goal. http://www.goal.com/en-sg/news/3992/championship/2013/12/27/4504921/lomas-sacked-by-millwall. Läst 27 december 2013. 
  120. ^ ”Millwall: Steve Lomas sacked after Watford defeat on Boxing Day”. BBC Sport. 26 December 2013. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/25522384. Läst 27 december 2013. 
  121. ^ ”Teddy Sheringham returns to West Ham as attacking coach”. Teddy Sheringham returns to West Ham as attacking coach. BBC Sport. 30 May 2014. https://www.bbc.com/sport/0/football/27632489. Läst 31 maj 2014. 
  122. ^ ”Teddy Sheringham: Stevenage name ex-England striker as boss”. Teddy Sheringham: Stevenage name ex-England striker as boss. BBC Sport. 21 May 2015. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/32832999. Läst 21 maj 2015. 
  123. ^ Hogg, Tony. ([1995]). West Ham United who's who : a player by player guide to West Ham United F.C. (Centenary ed. 1895-1995). Independent UK Sports Publications. sid. 223. ISBN 1-899429-01-8. OCLC 32924054. https://www.worldcat.org/oclc/32924054. Läst 9 februari 2020 
  124. ^ ”Peter Buchanan”. Scottish FA. http://www.scottishfa.co.uk/football_player_profile.cfm?page=2492&playerid=113238. Läst 27 november 2013. 
  125. ^ ”First and last with Millwall striker Gary Alexander”. Daily Mirror. 23 May 2009. http://www.mirrorfootball.co.uk/news/First-and-last-with-Millwall-striker-Gary-Alexander-article26388.html. Läst 25 november 2013. 
  126. ^ ”Ebbsfleet bag former Millwall and West Ham striker”. News Shopper (London). 19 January 2010. http://www.newsshopper.co.uk/sport/4859152.print/. Läst 25 november 2013. 
  127. ^ Lindsay and Tarrant, p. 518
  128. ^ ”Confirmation of released players”. Confirmation of released players. West Ham United Football Club. 23 May 2006. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222033015/http://www.whufc.com/articles/20060523/confirmation-of-released-players_2236884_1141507. Läst 18 februari 2014. 
  129. ^ ”Millwall sign Stephen Bywater and Neil Harris returns”. Millwall sign Stephen Bywater and Neil Harris returns. BBC Sport. 24 June 2013. https://www.bbc.co.uk/sport/0/football/23028133. Läst 25 november 2013. 
  130. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United Who's Who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 50. ISBN 1-899429-01-8. 
  131. ^ ”On this day – 18 September”. On this day – 18 September. West Ham United Football Club. 18 September 2013. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202233950/http://www.whufc.com/articles/20130918/on-this-day-18-september_2236884_3461595. Läst 25 november 2013. 
  132. ^ Glanville, Brian (16 August 2000). ”Benny Fenton – Obituary”. The Guardian (London). https://www.theguardian.com/news/2000/aug/16/guardianobituaries.football. Läst 25 november 2013. 
  133. ^ [1]
  134. ^ ”Millwall match preview”. Millwall match preview. West Ham United Football Club. 14 September 2011. Arkiverad från originalet den 22 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140222034404/http://www.whufc.com/articles/20110914/millwall-match-preview_2236884_2450954. Läst 19 februari 2014. 
  135. ^ ”Dale Gordon at Soccerbase”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=2963. Läst 18 februari 2014. 
  136. ^ ”Andy Impey at Soccerbase”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=3787. Läst 25 november 2013. 
  137. ^ ”Matt Jarvis”. Matt Jarvis. West Ham United Football Club. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2013. https://web.archive.org/web/20131009211216/http://www.whufc.com/articles/matthew-jarvis-west-ham_2228487_28151. Läst 27 januari 2014. 
  138. ^ ”Glen Johnson”. Soccerbase. http://www.soccerbase.com/players/player.sd?player_id=32697. Läst 17 februari 2014. 
  139. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United Who's Who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 106. ISBN 1-899429-01-8. 
  140. ^ Lindsay and Tarrant, p. 529
  141. ^ ”On this day – 17 March”. On this day – 17 March. West Ham United Football Club. 17 March 2013. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202231652/http://www.whufc.com/articles/20130317/on-this-day-17-march_2236884_3108815. Läst 25 november 2013. 
  142. ^ ”West Ham transfer news: David Martin signs from London rivals Millwall”. West Ham transfer news: David Martin signs from London rivals Millwall. Talksport. 3 June 2019. https://talksport.com/football/552441/west-ham-transfer-news-david-martin-signs-from-london-rivals-millwall/. Läst 4 juni 2019. 
  143. ^ Powles, John (2005). Iron In The Blood. Soccerdata. Sid. 69. ISBN 1 899468 22 6. 
  144. ^ [a b] Lindsay and Tarrant, p. 534
  145. ^ Hogg, Tony; McDonald, Tony (1995). West Ham United Who's Who. London: Independent UK Sports Publications. Sid. 191. ISBN 1-899429-01-8. 
  146. ^ ”Powell power downs Chelsea”. Powell power downs Chelsea. West Ham United Football Club. 7 January 2012. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903103611/http://www.whufc.com/articles/20120107/powell-power-downs-chelsea_2236884_2569442. Läst 31 augusti 2014. 
  147. ^ ”Millwall FC Player Profiles”. Millwall FC Player Profiles. Millwall Football Club. 6 August 2014. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903071857/http://www.millwallfc.co.uk/team/player-profile/jack-powell/23. Läst 31 augusti 2014. 
  148. ^ Ruddock, Neil; Smith, Dave (1999). Hell Razor. HarperCollins Publishers Limited. ISBN 978-0-00-218909-5. https://books.google.com/books?id=CiTlngEACAAJ. 
  149. ^ Lindsay and Tarrant, p. 537
  150. ^ Powles, p. 91
  151. ^ ”Millwall 0 West Ham 0”. BBC Sport. 17 September 2011. http://news.bbc.co.uk/sport1/hi/football/14863911.stm. Läst 26 november 2013. 

Tryckta källor

  • Calvin, Michael; Calvin, Mike (2010). Family Life, Death and Football. Integr8 Books. ISBN 0-9566981-0-7. 
  • Dunning, Eric; Murphy, Patrick; Williams, John (1988). The Roots of Football Hooliganism An Historical and Sociological Study. Routledge. ISBN 0-415-03677-1. 
  • Helliar, John (2000). West Ham United The Elite Era 1958–2009 – A Complete Record. Desert Island. ISBN 1-874287-31-7. 
  • Lindsay, Richard (1991). Millwall A Complete Record, 1885–1991. Breedon Books Publishing Co Ltd. ISBN 1-85983-833-2. 
  • Lindsay, Richard (2010). Millwall The Complete Record. DB Publishing. ISBN 1-85983-833-2. 
  • Powles, John (2005). Iron in the Blood. Soccerdata. ISBN 1-899468-22-6. 
  • Spaaij, Ramón (2006). Understanding Football Hooliganism A Comparison of Six Western European Football Clubs. Vossiuspers UvA. ISBN 978-90-5629-445-8. 

Vidare läsning

  • Blows, Kirk; Hogg, Tony (2000). The Essential History of West Ham United. Headline. ISBN 0-7472-7036-8. 
  • Murray, James (1988). Lions of the South. Leatherbound Island. ISBN 1-871220-00-9. 
West Ham United FC
Allmänt
Historia · Old Castle Swifts FC · Thames Ironworks FC
Arenor
Hermit Road · Browning Road · Memorial Grounds · Boleyn Ground · Londons Olympiastadion
Kultur
Supportrar · I'm Forever Blowing Bubbles · Inter City Firm · Green Street · World Cup Sculpture · The Boys of 86
Rivaliteter
Kategori Kategori:West Ham United FC  · Commons Commons:West Ham United FC


Media som används på denna webbplats

BMStand.JPG
The Bobby Moore stand at the Boleyn Ground
Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Champions statue.jpg
no original description
West Ham Champions statue, Upton Park - left to right, Martin Peters, Geoff Hurst, Bobby Moore (aloft), Ray Wilson.
Millwall West Ham Kits.svg
Författare/Upphovsman: EclecticArkie, Licens: CC BY-SA 4.0
Representative kits of Millwall F.C. and West Ham United F.C.
Millwall April 07.jpg
The new den stadium post match in April 07. Own work
Millwall v West Ham 2011.jpg
Författare/Upphovsman: BillyBatty, Licens: CC BY-SA 3.0
Millwall and West Ham United shake hands at The Den, 17 September 2011.
Millwallwestham1930.gif
An image depicting an FA Cup game between West Ham United and Millwall at Upton Park in 1930.
Teddy Sheringham.jpg
Författare/Upphovsman: wonker from London, United Kingdom, Licens: CC BY-SA 2.0
Teddy Sheringham
BillyBonds.JPG
Digitised copy of my own 35mm Slr original photo of Billy Bonds
WestHamChampionsStatueMillWall.JPG
The West Ham Champions statue and Boleyn pub near Boleyn Ground boarded up for protection before visit of Millwall
Millwall fans celebrate scoring at Upton Park.ogv
Författare/Upphovsman: TheLostBoy, Licens: CC BY-SA 4.0
Millwall supporters celebrate Liam Trotter's equalising goal at Upton Park
West Ham United and Millwall programme 1930.jpg
West Ham United and Millwall 1930 FA Cup football programme
ThamesIronworksMillwallAthletic.jpg
An FA Cup football programme from 1899, for a tie between Thames Ironworks and Millwall Athletic.
BobbyMooreMillwall.jpg
Författare/Upphovsman: Egghead06, Licens: CC BY 3.0
Fans' tokens of rememberance, left at The Boleyn Ground for Bobby Moore before the first home game after his death - including those from West Ham rivals, Millwall.