Riksdagen 1734


Riksdagen 1734
Ståndsriksdag
Stockholm
Riksdagens varaktighet
14 maj 1734–17 december 1734
(217 dagar)
◄ 17311738–1739 ►
Redigera Wikidata

Riksdagen 1734 ägde rum i Stockholm. Ständerna sammanträdde den 14 maj 1734. Lantmarskalk var Charles Emil Lewenhaupt den äldre. Prästeståndets talman var ärkebiskop Johannes Steuchius. Borgarståndets talman var Peter Aulævill och bondestådets talman Lars Andersson. Riksdagen avslutades den 17 december 1734.

Överläggningar och beslut

1734 års allmänna lag

På riksdagen antogs 1734 års lag, som ligger till grund för den nu gällande lagstiftningen i Sverige.

Den grundläggande frågan om varför samhället straffar fick stort utrymme vid ständernas överläggningar om lagen. Den allmänt gängse åsikten överensstämde med den mosaiska lagens bud: "Öga för öga, tand för tand." Straffet skulle vara en vedergällning och drabba förbrytaren med samma lidande som han tillfogat en annan. Ständerna hade så stark respekt för den mosaiska lagen man därifrån insatte det stränga budet om dödsstraff för den som "bannar sin fader eller sin moder". Dock insattes vid sidan av dödsstraffet det lindrigare straffet av en månads fängelse vid vatten och bröd eller spöslitning. Det blev i själva verket detta straff som tillämpades för brottet.[1]

En annan mening om straffets uppgift som yttrades bland ständerna var att straffet inte bara är för den brottsliges skull utan också en varning för andra. Ur den synpunkten yrkades på bibehållande av gatlopp, därför att så många måste närvara vid denna sorts bestraffning. Men detta straff blev nu avskaffat på yrkande av bönderna, som ansåg att det utgjorde ett stort besvär, i synnerhet under sånings- och skördetider. Straffet framhölls också som föga hedersamt för dem som fick verkställa det.[1] I fråga om straff för stöld segrade den strängaste åsikten. Detta brott skulle fjärde gången det begicks ge dödsstraff, hur litet det stulnas värde än var. Likaledes stadgades dödsstraff för den som uppsåtligen smädade Gud, hans ord eller sakramenten. Den som avföll till någon villolära dömdes till landsflykt.[2]

En tredje och humanare uppfattning om straffets ändamål gick ut på att straff bör vara till förbättring och inte till fördärv. De som hyste denna åsikt yrkade på mildare straff under framhållande av att grymma åtgärder kunde göra mer skada än gagn. De höga bötesbeloppen sänktes betydligt, trots borgerskapets protest mot "det billiga priset på örfilar".[2]

Källor

Referenser

  1. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”604 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/5/0624.html. Läst 22 maj 2021. 
  2. ^ [a b] Grimberg, Carl. ”605 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/5/0625.html. Läst 22 maj 2021. 

Externa länkar

Svenska riksdagar
Medeltiden
(herredagsmöten (urval)		Sveriges lilla riksvapen
Reformationstiden
(de första ståndsriksdagarna)
Stormaktstiden
(fr.o.m. 1617 års riksdagsordning)
Frihetstiden
(fr.o.m. 1723 års riksdagsordning)
Gustavianska tiden
(fr.o.m. 1772 års regeringsform)
De sista ståndsriksdagarna
(fr.o.m. 1809 års regeringsform)
Tvåkammarriksdagen
(fastställt i
1866 års riksdagsordning)
1867 • 1868 • 1869 • 1870 • 1871 (lagtima) • 1871 (urtima) • 1872 • 1873 • 1874 • 1875 • 1876 • 1877 • 1878 • 1879 • 1880 • 1881 • 1882 • 1883 • 1884 • 1885 • 1886 • 1887 (A) • 1887 (B) • 1888 • 1889 • 1890 • 1891 • 1892 (lagtima) • 1892 (urtima) • 1893 • 1894 • 1895 • 1896 • 1897 • 1898 • 1899 • 1900 • 1901 • 1902 • 1903 • 1904 • 1905 (lagtima) • 1905 (första urtima) • 1905 (andra urtima) • 1906 • 1907 • 1908 • 1909 • 1910 • 1911 • 1912 • 1913 • 1914 (A) • 1914 (B) • 1915 • 1916 • 1917 • 1918 (lagtima) • 1918 (urtima) • 1919 (lagtima) • 1919 (urtima) • 1920 • 1921 • 1922 • 1923 • 1924 • 1925 • 1926 • 1927 • 1928 • 1929 • 1930 • 1931 • 1932 • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 • 1937 • 1938 • 1939 (lagtima) • 1939 (urtima) • 1940 (lagtima) • 1940 (urtima) • 1941 • 1942 • 1943 • 1944 • 1945 • 1946 • 1947 • 1948 • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 (A) • 1958 (B) • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970
Enkammarriksdagen
(fastställt i
1974 års regeringsform
och riksdagsordning)

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”