Riksdagen 1719


Riksdagen 1719
Ståndsriksdag
Stockholm
Riksdagens varaktighet
20 januari 1719–1 juni 1719
(132 dagar)
◄ 1713–17141720 ►
Redigera Wikidata

Riksdagen 1719 hölls i Stockholm.

Den 15 december 1718 utgick kallelse till ständerna att den 20 januari 1719 infinna sig till riksdag i Stockholm. I riksdagskallelsen meddelade drottning Ulrika Eleonora att hon i kraft av arvsrätten bestigit Sveriges tron efter Karl XII:s död, men att hon önskade "alldeles afskaffa den så kallade suveräneteten och sätta riksens styrelse uti dess gamla skick och väsende igen". Vid ett förberedande möte innan riksdagen beslöt ständerna att inte erkänna Ulrika Eleonora som regerande drottning, utan enbart som svensk prinsessa och hessisk arvprinsessa, till dess riksdagen korat henne till drottning. Till dess skulle alla hennes åtgärder anses ogiltiga, såvida inte ständerna bekräftat dem. Detta berodde på att ständerna ville få bort det kungliga enväldet. Därför ansågs inte heller riksdagskallelsen från 1718 giltig, utan 1719 års riksdag betraktades som en fortsättning på den senaste riksdagen, som inte formellt avslutats 1714. Därmed utgick de vanliga högtidligheterna med hälsningstal och riksdagspredikan. Till ridderskapet och adelns talman (lantmarskalk) hade Ulrika Eleonora utsett Per Ribbing, men eftersom riksdagen ännu inte erkände henne som drottning, anmälde Ribbing detta till adeln och frågade om de ville erkänna honom som lantmarskalk, vilket bifölls. På lantmarskalkens framställning beslöts den 22 januari att betrakta riksdagen som en fortsättning från 1714. Talmän utöver lantmarskalken var ärkebiskopen Mattias Steuchius för prästeståndet, justitieborgmästaren i Stockholm Anders von Hyltéen för borgarståndet samt Hans Staffansson från Bro härad i Uppland för bondeståndet. Ribbing avled hastigt den 14 april, och i hans ställe valdes Anders Leijonstedt till lantmarskalk redan den 15 april.

Riksdagen beslöt den 23 januari 1719 att välja Ulrika Eleonora till Sveriges drottning. Den 21 februari antogs också en ny regeringsform, varigenom det kungliga enväldet slutligen avskaffades. Drottningen kröntes sedan i Uppsala den 17 mars och hyllades i Stockholm den 11 april.

Sedan ständerna genom den nya regeringsformen angett riktlinjerna för Sveriges styrelse övergick de till att återställa samhällsskicket så som det varit före det stora nordiska kriget. Den ena efter den andra av de senaste årens "skadliga nyheter" avskaffades, främst upphandlingsdeputationen och kontributionsränteriet. Den svåraste uppgiften att lösa var dock den ekonomiska. Landet dignade under en skuldbörda av 60–70 miljoner daler silvermynt. Nära hälften bestod av nödmynt. En sådan summa kunde det utarmade landet omöjligt betala. Därför blev nödmyntet nu nedsatt till hälften av sitt namnvärde – trots starka protester från bondeståndet, som varnade för att detta skulle ruinera allmogen.[1]

Riksdagen avslutades den 30 maj 1719.

Se även

Referenser

  • Starbäck, Carl Georg; Bäckström, Per Olof (1886). Berättelser ur svenska historien. Bd 8, Frihetstiden. Stockholm: Beijer. sid. 8– .

Fotnoter

  1. ^ Grimberg, Carl. ”391 (Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/5/0403.html. Läst 30 april 2021. 
Svenska riksdagar
Medeltiden
(herredagsmöten (urval)		Sveriges lilla riksvapen
Reformationstiden
(de första ståndsriksdagarna)
Stormaktstiden
(fr.o.m. 1617 års riksdagsordning)
Frihetstiden
(fr.o.m. 1723 års riksdagsordning)
Gustavianska tiden
(fr.o.m. 1772 års regeringsform)
De sista ståndsriksdagarna
(fr.o.m. 1809 års regeringsform)
Tvåkammarriksdagen
(fastställt i
1866 års riksdagsordning)
1867 • 1868 • 1869 • 1870 • 1871 (lagtima) • 1871 (urtima) • 1872 • 1873 • 1874 • 1875 • 1876 • 1877 • 1878 • 1879 • 1880 • 1881 • 1882 • 1883 • 1884 • 1885 • 1886 • 1887 (A) • 1887 (B) • 1888 • 1889 • 1890 • 1891 • 1892 (lagtima) • 1892 (urtima) • 1893 • 1894 • 1895 • 1896 • 1897 • 1898 • 1899 • 1900 • 1901 • 1902 • 1903 • 1904 • 1905 (lagtima) • 1905 (första urtima) • 1905 (andra urtima) • 1906 • 1907 • 1908 • 1909 • 1910 • 1911 • 1912 • 1913 • 1914 (A) • 1914 (B) • 1915 • 1916 • 1917 • 1918 (lagtima) • 1918 (urtima) • 1919 (lagtima) • 1919 (urtima) • 1920 • 1921 • 1922 • 1923 • 1924 • 1925 • 1926 • 1927 • 1928 • 1929 • 1930 • 1931 • 1932 • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 • 1937 • 1938 • 1939 (lagtima) • 1939 (urtima) • 1940 (lagtima) • 1940 (urtima) • 1941 • 1942 • 1943 • 1944 • 1945 • 1946 • 1947 • 1948 • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 (A) • 1958 (B) • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970
Enkammarriksdagen
(fastställt i
1974 års regeringsform
och riksdagsordning)

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”