Riksdagen 1678


Riksdagen 1678
Ståndsriksdag
Halmstad
Riksdagens varaktighet
3 februari 1678–1 mars 1678
(26 dagar)
◄ 16751680 ►
Redigera Wikidata
Halmstads slott.

Riksdagen 1678 hölls i Halmstad. Det var enda gången en riksdag hållits i staden.

Länge hade riksdagen 1678 planerats att hållas i Göteborg, och det var först några månader innan riksdagen skulle hålas som man valde Halmstad i stället. Dit kunde Karl XI snabbt ta sig från krigsskådeplatsen i Skåne. De första riksdagsmännen började dyka upp i slutet av januari, kungen som bara hade 16 mil att resa anlände till staden 2 februari.[1]

Riksdagen utlystes att sammanträda i Halmstad den 20 januari 1678. Kung Karl XI red från sitt läger i Ljungby och öppnade riksdagen på Halmstads slott den 3 februari. Då hade endast 50 adelsmän, 26 präster, 67 borgare och något fler bönder infunnit sig. Till ridderskapet och adelns talman (lantmarskalk) utsågs Henrik Falkenberg. Prästeståndets talman var den nyblivne ärkebiskopen Johannes Baazius d.y. Borgarståndets talman var justitieborgmästaren i Stockholm Olof Thegner och bondeståndets talman var hemmansägaren Olof Tyreson.

På eftermiddagen 3 februari höll ridderskapet och adeln sitt första sammanträde, och namnen på de närvarande vid riksdagen antecknades. Adelns första sammanträde hölls i en sal i övre våningen i borgmästare Jacob Broddessons hus. Prästerskapet utsåg 4 februari ett kapell i Sankt Nikolai kyrka till sammanträdeslokal. På morgonen 4 februari samlades adelsmännen i Jacob Broddessons hus vid åttatiden, runt klockan nio begav de sig till kungliga salen på Halmstads slott och uppvaktade kungen. Därifrån tågade de ned till Sankt Nikolai, där redan de lägre stånden samlats. Kungen följde efter och därefter predikade superintendenten över armén i Skåne Haquin Spegel. Medan de tre lägre stånden därefter begav sig till slottskyrkan som inretts till rikssal, uppehöll sig kungen och adeln åter i kungens sal. Därefter tågade de i rangordning till slottskyrkan, först lågadeln, sedan högadeln, sedan riksrådet och sist kungen. Riks- och kanslirådet Johan Gyllenstierna den yngre höll tal å kungens vägnar, därefter uppläste kanslirådet Henrik Hoghusen den kungliga propositionen, de fyra talmännen höll tal och fick sedan kyssa kungens hand. Därefter nedsteg kungen från sin tron och följdes åter av adelsmännen till salen på slottet. Under hela akten yttrade inte kungen ett ord.

Den 5 februari utsåg stånden sina sekreterare och valde ledamöter till sekreta utskottet och bankoutskottet. Då kungen behövdes vid fronten i Skåne var han mån om att få en snabb avslutning på riksdagen. För att påskynda ståndens svar på kungens propositioner, som främst gällde att få in ökade skatteinkomster, beslutade man 21 februari att samla deputationer från de tre övriga stånden i adelsståndets lokal hos borgmästaren för gemensamma överläggningar under lantmarskalkens ledning. Man diskuterade bevillningen och andra utvägar för att öka statens inkomster, men kom också in på besvärspunkter som hade alla stånden bakom sig. Bland annat angrep man värvarnas oförskämda framfart, missbruk i rättsskipningen, hutlösa kontrakt, för kronan ofördelaktiga arrenden, monopol som missbrukades bland annat tjärkompaniet och tobakskompaniernas, bristen på skiljemynt och att det fanns många onödiga tjänstemän i kollegierna. En medlem av varje stånd utsågs att samla alla besvärspunkterna i en supplik. Den skulle överlämnas till kungen med begäran att han skulle stanna kvar och ge svar på dessa så kallade "generalpunkter". Karl XI ställde sig positiv till deras önskan, och överlämnade ett svar en vecka senare.

Den 28 februari var hovrådet Henrik Hoghusen färdig med konceptet till riksdagsbeslutet. Det upplästes för de olika stånden för att ge tillfälle till anmärkningar och rättelser innan det renskrevs. Det skickades sedan för tryckning i 3 000 exemplar, eftersom det inte fanns något tryckeri i Halmstad fick det skickas till Göteborg för tryckning.

2 mars hölls riksdagens högtidliga avslutning. Efter gudstjänsten begav sig riksdagsmännen, riksrådet och kungen till slottskyrkan som fungerade som riksdagslokal. Lantmarskalken höll ett tal, riksdagbeslutet lästes upp, varpå Johan Gyllenstierna höll avskedstalet. 4 mars höll det högtidliga avskedstagandet, där deputationer från de olika stånden betygade kungen sin vördnad och tog avsked av medstånden.[2]

Se även

Referenser

  1. ^ Riksdagen i Halmstad 1678, artikel av Lars Trulson i Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1978
  2. ^ Riksdagen i Halmstad 1678, artikel av Lars Trulson i Föreningen Gamla Halmstads årsbok 1978
  • Starbäck, Carl Georg; Bäckström, Per Olof (1886). Berättelser ur svenska historien. Bd 6, Carl X Gustaf. Carl XI. Stockholm: Beijer. sid. 715–716 .

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Halmstads slott-3.JPG
Författare/Upphovsman: Jonas Ericsson, Licens: CC BY 3.0
Halmstad slott, fasad mot Nissan.