Riksdagen 1595


Riksdagen 1595
Ståndsriksdag
Söderköping
Riksdagens varaktighet
4 oktober 1595–22 oktober 1595
(18 dagar)
◄ 15941596 ►
Redigera Wikidata

Riksdagen 1595 hölls i Söderköping den 30 september 1595 och var det sista av de många riksmöten som hållits i Söderköping (Nordisk familjebok uppger 18 möten). Närvarande vid riksmötet var – förutom hertig Karl och hans hov och knektar – mellan fyra- och femhundra representanter från ständerna.

Bakgrund

Sigismund, som också var kung av Polen, hade krönts till svensk kung 1594. Under sin vistelse i Sverige hade han väckt stor förargelse genom sitt fortsatta stöd för katolicismen.[1]

Innan Sigismund lämnade Sverige hade han överlåtit landets styrelse till hertig Karl och riksrådet. Samtidigt hade han emellertid tillsatt egna ståthållare över olika delar av landet. Hans avsikt var att ge dessa ståthållare direkta order från Polen och därigenom styra Sverige genom dem, utan att behöva ta hänsyn till vare sig hertigen eller rådet.[2] I strid mot sina tidigare löften utnämnde han exempelvis Erik Brahe till ståthållare på Stockholms slott, vilket innefattade hela Norrland, trots att Brahe var katolik. Följden blev oreda och ständiga slitningar mellan hertigen och kungens ståthållare.[2]

I dessa konflikter försökte de övriga rådsherrarna i det längsta inta en medlande hållning. Trohetsplikten gentemot kungen visade sig vara starkast, och de kände även fruktan för vad som skulle hända om den mäktige hertigen – som förknippades med allmogen – fick makten i riket.[3] När rådet började distansera sig från hertigen sökte han stöd hos ständerna, särskilt bland borgare och bönder.[3]

Ett av de två huvudsyftena med ständernas sammankallande i Söderköping var att stärka hertigens ställning på bekostnad av Sigismund, som vistades i Polen. Det andra var att göra rent hus med de återstående katolikerna i landet.

Mötet

Det rådde ett spänt förhållande mellan riksrådet och Karl, som redan tidigare krävt att vara riksföreståndare när Sigismund inte befann sig i landet. Innan Sigismund avrest till Polen blev det bestämt att styrelsen av landet gemensamt skulle skötas av hertigen och rådet. Rådsmännen hade räknat med att öka sin makt när kungen befann sig i Polen, men hertigen hade under både Eriks och Johans regeringstid stärkt sin militära ställning. De mäktiga rådsherrarna blev snabbt varse var makten skulle ligga, och såg sig tvungna att erkänna hertigen som riksföreståndare. Därmed erkände de Karls rätt att själv bestämma om rikets angelägenheter på samma sätt som tidigare Engelbrekt, Sturarna och hans egen far Gustav Vasa.[3]

Alla katolska präster fick sex veckor på sig att lämna landet. Hertig Karl ville även landsförvisa alla som inte erkände den evangeliska tron, men ständerna, framför allt adeln, lyckades få igenom en kompromiss. Den gick ut på att de med ”främmande bekännelse” inte skulle få tillträde till högre ämbeten, men i övrigt "njuta Sveriges lag". Följden blev bland annat att Vadstena kloster stängdes efter mer än tvåhundra års verksamhet, och de kvarvarande elva nunnorna begav sig till Sankt Britas kloster i Danzig.

Det så kallade Onsdagsbröllopet fick sin rättsliga följd på riksdagen 1595. Johan Gyllenstierna den äldre ålades att be om nåd och betala 2000 daler till den lurade Erik Bielke och 800 daler till Uppsala universitet.

Följder

Följande år kom bud från Sigismund att kungen ogillade riksdagen och så gott som skilde hertigen från regeringen. Då blev rådsherrarna – som endast nödda och tvungna hade godkänt riksdagsbeslutet – betänksamma och deras följande politik gick ut på att undvika allt som kunde framkalla en brytning eller leda till "vidlyftighet", såsom det hette på deras språk. Splittringen mellan rådet och hertigen övergick efterhand till fiendskap.[4]

Källor

Noter

  1. ^ Carl Grimberg. ”428 (Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/2/0430.html. Läst 26 november 2023. 
  2. ^ [a b] Carl Grimberg. ”429 (Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/2/0431.html. Läst 26 november 2023. 
  3. ^ [a b c] Carl Grimberg. ”430 (Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/2/0432.html. Läst 26 november 2023. 
  4. ^ Carl Grimberg. ”441 (Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/2/0443.html. Läst 26 november 2023. 
Svenska riksdagar
Medeltiden
(herredagsmöten (urval)		Sveriges lilla riksvapen
Reformationstiden
(de första ståndsriksdagarna)
Stormaktstiden
(fr.o.m. 1617 års riksdagsordning)
Frihetstiden
(fr.o.m. 1723 års riksdagsordning)
Gustavianska tiden
(fr.o.m. 1772 års regeringsform)
De sista ståndsriksdagarna
(fr.o.m. 1809 års regeringsform)
Tvåkammarriksdagen
(fastställt i
1866 års riksdagsordning)
1867 • 1868 • 1869 • 1870 • 1871 (lagtima) • 1871 (urtima) • 1872 • 1873 • 1874 • 1875 • 1876 • 1877 • 1878 • 1879 • 1880 • 1881 • 1882 • 1883 • 1884 • 1885 • 1886 • 1887 (A) • 1887 (B) • 1888 • 1889 • 1890 • 1891 • 1892 (lagtima) • 1892 (urtima) • 1893 • 1894 • 1895 • 1896 • 1897 • 1898 • 1899 • 1900 • 1901 • 1902 • 1903 • 1904 • 1905 (lagtima) • 1905 (första urtima) • 1905 (andra urtima) • 1906 • 1907 • 1908 • 1909 • 1910 • 1911 • 1912 • 1913 • 1914 (A) • 1914 (B) • 1915 • 1916 • 1917 • 1918 (lagtima) • 1918 (urtima) • 1919 (lagtima) • 1919 (urtima) • 1920 • 1921 • 1922 • 1923 • 1924 • 1925 • 1926 • 1927 • 1928 • 1929 • 1930 • 1931 • 1932 • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 • 1937 • 1938 • 1939 (lagtima) • 1939 (urtima) • 1940 (lagtima) • 1940 (urtima) • 1941 • 1942 • 1943 • 1944 • 1945 • 1946 • 1947 • 1948 • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 (A) • 1958 (B) • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970
Enkammarriksdagen
(fastställt i
1974 års regeringsform
och riksdagsordning)

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”