Riksdagen 1544

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg

Riksdagen 1544
Ståndsriksdag
Västerås
Riksdagens varaktighet
9 januari 1544–13 januari 1544
(4 dagar)
◄ 15291547 ►
Redigera Wikidata

Riksdagen 1544 var den fjärde ståndsriksdagen sedan Gustav Vasa besteg tronen och den sista av de fyra som hållits i Västerås. Av dessa fyra är de som hölls 1527 och 1544 mest kända.

Mötet öppnades 9 januari 1544 och hölls under bar himmel i Stallhagen, väster om slottet. 145 adelsmän och riddare, biskoparna med ledamöter för varje domkapitel, köpstadsmän, bergmän samt fullmäktige av allmogen från varje lagsaga i riket.[1]

1544 års riksdag föranleddes av att rikets militära resurser visat sig vara otillräckliga för att snabbt och effektivt kväsa uppror, som Dackefejden 1542–1543. Riksdagen inleddes med ett flera timmar långt tal där den gamla onda tiden ställdes mot den nya goda tiden.

Sedan framlades förslaget att göra Sverige till ett arvkungadöme med agnatisk lineal primogenitur i enlighet med Örebro arvförening 1538, alltså med arvsrätt endast för sönerna och deras manliga ättlingar. Om inga fler manliga arvingar fanns, skulle det väljas en ny kung. Förslaget antogs, något som också bekräftades på riksdagen i Strängnäs 1547. Därpå hyllades Erik som Sveriges arvkonung. Under hyllningen skall en praktfull regnbåge ha visat sig, "men der rätt utöfwer stod och föll ett sydemoln", vilket krönikan återger som ett järtecken för framtiden.[1]

Det togs också ett beslut om att omorganisera det militära systemet för att snabbt kunna stävja uppror med lokala trupper och för att minska kostnaderna för legoknektar.[2][3] Som en följd av detta minskade andelen utländska legoknektar i den svenska armén, exempelvis sjönk andelen tyska legoknektar i Stockholms stadsvakt från 60 procent 1545 till 10 procent 1553.[3] Riksdagen 1544 är den första från vilken urkunder finns bevarade. Det var på 1540-talet som begreppet "riksdag" började användas.[4]

Det tidigare beslutet om att Svenska kyrkan skulle vara evangelisk bekräftades. I samband med detta förbjöds helgondyrkan med några få undantag och endast församlingsmässor tilläts.[2] Det beslöts också om ytterligare förbud och påbud.

Se även

Källor

  1. ^ [a b] Berättelser ur Swenska historien, Carl Georg Starbäck, första upplagan, del 8, s. 421
  2. ^ [a b] Larsson, Lars-Olof (2002). Gustav Vasa - Landsfader eller tyrann?. ISBN 9789151844343 
  3. ^ [a b] Franklin D. Scott. ”Sweden, Enlarged Edition: The Nation's History” (på engelska). sid. 138. http://books.google.se/books?id=Qv8zxie3A18C&pg=PA138&lpg=PA138&dq=riksdagen+v%C3%A4ster%C3%A5s+1544&source=bl&ots=dQ-mRnXGLn&sig=JeJMWUwqqv5omhahCvlvCvs656E&hl=en&sa=X&ei=yYx5UN3OIseh4gS9oIGQBw&ved=0CFcQ6AEwBzgK#v=onepage&q=riksdagen%20v%C3%A4ster%C3%A5s%201544&f=false. Läst 13 oktober 2012. 
  4. ^ ”The history of the Riksdag”. Sveriges riksdag. http://www.riksdagen.se/en/How-the-Riksdag-works/Democracy/The-history-of-the-Riksdag/. Läst 13 oktober 2012. 
Svenska riksdagar
Medeltiden
(herredagsmöten (urval)		Sveriges lilla riksvapen
Reformationstiden
(de första ståndsriksdagarna)
Stormaktstiden
(fr.o.m. 1617 års riksdagsordning)
Frihetstiden
(fr.o.m. 1723 års riksdagsordning)
Gustavianska tiden
(fr.o.m. 1772 års regeringsform)
De sista ståndsriksdagarna
(fr.o.m. 1809 års regeringsform)
Tvåkammarriksdagen
(fastställt i
1866 års riksdagsordning)
1867 • 1868 • 1869 • 1870 • 1871 (lagtima) • 1871 (urtima) • 1872 • 1873 • 1874 • 1875 • 1876 • 1877 • 1878 • 1879 • 1880 • 1881 • 1882 • 1883 • 1884 • 1885 • 1886 • 1887 (A) • 1887 (B) • 1888 • 1889 • 1890 • 1891 • 1892 (lagtima) • 1892 (urtima) • 1893 • 1894 • 1895 • 1896 • 1897 • 1898 • 1899 • 1900 • 1901 • 1902 • 1903 • 1904 • 1905 (lagtima) • 1905 (första urtima) • 1905 (andra urtima) • 1906 • 1907 • 1908 • 1909 • 1910 • 1911 • 1912 • 1913 • 1914 (A) • 1914 (B) • 1915 • 1916 • 1917 • 1918 (lagtima) • 1918 (urtima) • 1919 (lagtima) • 1919 (urtima) • 1920 • 1921 • 1922 • 1923 • 1924 • 1925 • 1926 • 1927 • 1928 • 1929 • 1930 • 1931 • 1932 • 1933 • 1934 • 1935 • 1936 • 1937 • 1938 • 1939 (lagtima) • 1939 (urtima) • 1940 (lagtima) • 1940 (urtima) • 1941 • 1942 • 1943 • 1944 • 1945 • 1946 • 1947 • 1948 • 1949 • 1950 • 1951 • 1952 • 1953 • 1954 • 1955 • 1956 • 1957 • 1958 (A) • 1958 (B) • 1959 • 1960 • 1961 • 1962 • 1963 • 1964 • 1965 • 1966 • 1967 • 1968 • 1969 • 1970
Enkammarriksdagen
(fastställt i
1974 års regeringsform
och riksdagsordning)

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of the Swedish Parliament.svg
Författare/Upphovsman: Sertion, Licens: CC BY 3.0
Coat of arms of the Swedish Parliament (Riksdagen)
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”