Riebeckit

Riebeckit
Riebeckit (svarta kristaller) i en omgivande alkalin pegmatit, från Korsika i Frankrike
Kategori	Silikatmineral
Grupp	Amfibol
Strunz klassificering	9.DE.25
Kemisk formel	Na2(Fe,Mg)3Fe2Si8O22(OH)2
Färg	Gråblå, mörkblå; mörkblå till gulgrön i tunna sektioner
Förekomstsätt	Som prismatiska kristaller, vanligen fibrös, asbestiform; jordnära, massiv
Kristallstruktur	Monoklin
Tvillingbildning	Enkel eller multipel tvilling parallellt med {100}
Spaltning	Perfekt på {110}, skärande vid 56 och 124; delade på {100} och {110}
Brott	Konchoidalt till ojämnt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	6
Glans	Glasaktig till silkeslen
Refraktion	Biaxial (-)
Ljusbrytning	nα = 1,680 – 1,698 nβ = 1,683 – 1,700 nγ = 1,685 – 1,706
Dubbelbrytning	δ = 0,005 - 0,008
Dispersion	Stark
Pleokroism	X = blå, indigo, Y = gulaktigt grön, gulbrun, Z = mörkblå
Transparens	Halvtransparent
Streckfärg	Blågrå
Specifik vikt	3,28 - 3,44
Löslighet	Lösligt i vatten, med utfällning av gips och kanske syngenit
Referenser	[1][2][3][4][5][6]

Riebeckit är en bergartsbildande mineral.^[1] Den är en natriumrik medlem av amfibolgruppen av silikatmineraler, med den kemiska formeln Na₂(Fe²⁺₃Fe³⁺₂)Si₈O₂₂(OH)₂. och bildar en solid lösningsserie med magnesioriebeckit. Den kristalliserar i det monokliniska systemet, vanligtvis som långa prismatiska kristaller som visar ett diamantformat tvärsnitt, men också i fibrösa, bladformade, nålformade, kolumnära och utstrålande former. Dess Mohs-hårdhet är 5,0–6,0, och dess specifika vikt är 3,0–3,4. Spaltning är perfekt, två riktningar i form av en diamant; brottet är ojämnt, sprickigt. Den är ofta genomskinlig till nästan ogenomskinlig. Färgen kan vara gråblå, mörkblå eller blåsvart.

Riebeckit beskrevs första gången 1888 genom ett fynd på ön Socotra, Aden (guvernement), Jemen, och uppkallad efter den tyske upptäcktsresanden Emil Riebeck (1853–1885).^[4]

Mineralet är också känt som krokidolit.^[7]:50

Man kan hitta den som fibrösa aggregat eller prismatiska kristaller med monoklina kristallsystem. Man kan finna den i alkalina graniter och syeniter, pegmatiter samt i vissa skiffrar. En variant av riebeckit, som är en sorts asbest kallac krokidolit (blå asbest), kan bli till genom att järnrika sediment genomgår metamorfos.^[1] Den förekommer tillsammans med aegirin, nefelin, albit, arfvedsonit i magmatiska bergarter; med tremolit, ferroaktinolit i metamorfa bergarter; och med grunerit, magnetit, hematit, stilpnomelan, ankerit, siderit, kalcit, kalcedonkvarts i järnformationer.^[3]

Riebeckitgraniten känd som ailsit, som finns på ön Ailsa Craig i västra Skottland, är uppskattad för sin användning vid tillverkning av curlingstenar.

© Raimond Spekking / CC BY-SA 4.0 (via Wikimedia Commons)

De fibrösa formerna av riebeckit är kända som krokidolit och är en av de sex erkända typerna av asbest. Ofta kallad blå asbest anses den vara den farligaste. Sambandet mellan blå asbest och mesoteliom etablerades av J. C. Wagner, C. A. Sleggs och P. Marchand 1960.^[8]

Krokidolitasbest bröts i Sydafrika, Bolivia och Wittenoom, västra Australien. Boliviansk krocidolit användes i cirka 13 miljarder Kent Micronite cigarettfilter, tillverkade från mars 1952 till åtminstone maj 1956 av Lorillard Tobacco Company (nu en del av R. J. Reynolds Tobacco Company). Blå asbest användes också med liknande effekt, och risk, i tidiga gasmasker.

• Lista över mineraler

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Riebeckite, 9 juli 2024.

• Wikimedia Commons har media som rör Krokydolit.
• Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Crocidolite" . Encyclopædia Britannica. Vol. 7 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 477.