Rhodesian ridgeback

Rhodesian ridgeback
Rasgrupp (FCI)	Grupp 6, sektion 3 Besläktade raser
Rasgrupp (SKK)	Grupp 6 Drivande hundar, samt sök- och spårhundar
Ursprungsland	Sydafrika  Zimbabwe
Specialklubb	Specialklubben Rhodesian Ridgeback Sverige
Andra namn	Afrikansk lejonhund
Rasstandard	FCI 146  PDF
Vikt
Hund	36.5 kg (ideal)
Tik	32 kg (ideal)
Mankhöjd
Hund	63–69 cm
Tik	61–66 cm

Rhodesian Ridgeback är en hundras från södra Afrika. Rasen anses vara besläktad med braquehundarna och har ursprungligen använts till storviltsjakt på lejon. Rasen främsta karaktärsdrag är den så kallade ridgen, en hårkam längs manken där pälsen växer mothårs. Rhodesian ridgeback hör till populäraste hundraserna i flera länder.

Aveln började i Kapkolonin i Sydafrika, och den ursprungliga rasstandarden skrevs 1922 av F. R. Barnes i Bulawayo, Sydrhodesia (nuvarande Zimbabwe) och baserades på dalmatinerstandarden. Rasen erkändes av den sydafrikanska kennelklubben Kennel Union of Southern Africa 1926.

Framavlad ur de gamla ridgeback-raserna Steek (prickig) och Vuilbaard (smutsigt skägg) så har den nuvarande afrikanska ridgebacken mycket kvar av de gamlas sätt. Men kanske intressantast av allt, ridgebacken bär fortfarande den unika hårsträngen på ryggen, ett arv från khoikhoiernas schenzihundar som man avlade med bl.a. grand danois, pointer och blodhundar för att få fram Steek och Vuilbaarden.

Rasen räknas som jakthund och i ursprungslandet sägs den ha använts förr vid lejonjakt genom att flera hundar ställde lejonet till dess att jägaren fick skott på det.

Den huvudsakliga användningen av rasen i Sverige idag är som sällskapshund och vakthund. Många används också inom jakt och de är duktiga spårhundar. Vissa hundar tränas i löpgrenar som exempelvis lure coursing då de är mycket smidiga och uthålliga. Denna hundras är oftast bra till större familjer, eftersom den vill vakta mycket. Den har bra uthållighet och fastnar för en människa i familjen som den lyder mest.

Rhodesian ridgebacken är den enda hund som är framavlad speciellt för bushmarkerna i Afrika.

Den är ovanligt muskulös och substansfull men ändå ett atletiskt och smidigt djur med en ljus till mörk vetefärgad päls som smälter in i vegetationen utan att synas, med en framtoning likt ett lejon. Detta kamouflage gör att man lätt tappar ridgebacken ur sikte just i det höga gräset på savannen.

Rasstandarden tillåter två typer av pigment hos rhodesian ridgebacken. Den svartnosade och den levernosade. Den svarta färgen är dominerande gentemot leverpigmentet så ifall endera av föräldrarna bär på gener för svartnos och den andra föräldern bär gener för levernos är det vanligaste att valparna föds som svartnosar men de bär ändå på levernosgener.

• Thai ridgeback dog
• Phu Quoc ridgeback

• Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
• Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
• Anne-Grethe Matthiesen & Tine Luther: Fra løvejæger til familiehund, Hunden nr 1/2 2004, medlemsblad för Dansk Kennel Klub (DKK)  PDF
• Extended breed standard of the Rhodesian Ridgeback, Australian National Kennel Council (ANKC)  PDF
• Rhodesian Ridgeback, Meet the Breeds, American Kennel Club (AKC) (läst 2012-06-03)
• Racens historie, Rhodesian Ridgeback Klubben i Danmark (läst 2012-06-03)
• Rasepresentasjon, Norsk Rhodesian Ridgeback Klubb (läst 2012-06-03)
• Breed History, The South African Rhodesian Ridgeback Club (läst 2012-06-03)
• The Rhodesian Ridgeback, Rhodesian Ridgeback Club of the United States (läst 2012-06-03)

Wikimedia Commons har media relaterad till Rhodesian ridgeback.

• Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Specialklubben Rhodesian Ridgeback Sverige  PDF
• The South African Rhodesian Ridgeback Club