Rhinolophus sinicus

Rhinolophus sinicus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Konserverat museiexemplar.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHästskonäsor
Rhinolophidae
SläkteRhinolophus
ArtRhinolophus sinicus
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus sinicus
AuktorK. Andersen, 1905[1]
Utbredning
Utbredningsområde (rött)
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus sinicus är en fladdermusart som ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[2]

Underarter

Catalogue of Life listar två underarter:[2]

  • Rhinolophus sinicus sinicus K. Andersen, 1905
  • Rhinolophus sinicus septentrionalis Sanborn, 1939

Beskrivning

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[3]

Arten är en medelstor fladdermus[4] med en underarmslängd på 4,5 till 5,2 cm, en öronlängd på 1,6 till 2,1 cm och en vikt mellan 10 och 12,5 g. Ekolokalisationslätet har en frekvens mellan 80 och knappt 90 kHz.[5] Pälsfärgen varierar mellan orange över rödbrun till gråbrun. Ögonen är små, medan öronen, som framgår ovan, är stora.[4]

Utbredning

Utbredningsområdet sträcker sig från norra Indien över Nepal till södra och centrala Kina, Myanmar samt Vietnam.[1]

Ekologi

Arten lever i flera olika habitat, ofta geografiskt styrda: I Sydasien förekommer den främst i fuktiga bergsskogar, och söker daglega i grottor, medan den i Nepal lever i kulturskog långt från några grottsystem. I norra Burma förekommer den i tätvuxen, tropisk regnskog med bambuvegetation. I Vietnam har ett fynd gjorts i en grotta i ett område med blandat lantbruk och kulturskog. Arten vistas på höjder mellan 500 och 2 800 m.[1]

Bevarandestatus

IUCN har klassificerat arten som livskraftig ("LC"). Arten förefaller vanlig i södra Kina, men i Sydasien minskar den, främst på grund av habitatförlust till följd av skogsavverkning.[1]

Källor

  1. ^ [a b c d e] Bates, P., Csorba, G., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008 Rhinolophus sinicus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 23 september 2016.
  2. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+sinicus/match/1. Läst 22 september 2016. 
  3. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  4. ^ [a b] ”Rhinolophus sinicus Chinese Horseshoe Bat” (på engelska). Hong Kong Biodiversity Database. The Government of the Hong Kong Special Administrative Region. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://archive.is/20161011204426/http://www.afcd.gov.hk/english/conservation/hkbiodiversity/database/popup_record.asp?id=3603&lang=en. Läst 23 september 2016. 
  5. ^ ”Rhinolophus sinicus Chinese rufous Horseshoe Bat” (på engelska). Bats in China. University of Bristol. http://www.bio.bris.ac.uk/research/bats/China%20bats/rhinolophussinicus.htm. Läst 23 september 2016. 

Externa länkar

Katalogdata
​​​​​ • EoL: 7253631​ • GBIF: 7261959​​​ • Inaturalist: 75023​ • ITIS: 946010​ • IUCN: 41529​ • NCBI: 89399​​​​ • MSW: 13800652​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​

Media som används på denna webbplats