Rhinolophus cohenae

Rhinolophus cohenae
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljHästskonäsor
Rhinolophidae
SläkteRhinolophus
ArtRhinolophus cohenae
Vetenskapligt namn
§ Rhinolophus cohenae
AuktorTaylor, Stoffberg, Monadjem, Schoeman, Bayliss & Cotterill, 2012[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Rhinolophus cohenae är en fladdermusart som ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor. Catalogue of Life anger inga underarter.[1]

Taxonomi

Holotypen, en vuxen hane, insamlades redan 2004 av Lientjie Cohen, och fick sitt vetenskapliga namn efter henne.[2] Den troddes emellertid då vara identisk med Rhinolophus hildebrandtii, som den mycket liknar.[2] Det var först 2012 som den och tre andra fladdermöss beskrevs som sanna arter på grund av deras skillnader i ekolokalisationsfrekvensen[3] samt resultaten från DNA-analyser[4].

Beskrivning

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[5] Hos denna art är de samlade hudflikarna mycket breda, mellan 13,5 och drygt 16 mm.[2]

Pälsfärgen är densamma som hos Rhinolophus hildebrandtii[2], det vill säga gråbrun över hela kroppen, men ljusare på buksidan.[6] Arten är dock större, med en underarmslängd på nästan 7 cm och en längd på det robusta huvudet på 3 cm. Ekolokalisationslätet har en medelfrekvens av 32,6 till 33,0 kHz.[2]

Utbredning

Arten är för närvarande (2014) endast känd från tre lokaler i Mpumalanga-provinsen i östra Sydafrika.[4]

Ekologi

Då arten är så nyligen beskriven, är inte mycket känt om dess biologi. Den har påträffats på savanner och gräsmarker på höjder mellan 690 och 1 100 m.[2]

Källor

  1. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+cohenae/match/1. Läst 5 september 2016. 
  2. ^ [a b c d e f] Peter J. Taylor et al. (2012). ”Four New Bat Species (Rhinolophus hildebrandtii Complex) Reflect Plio-Pleistocene Divergence of Dwarfs and Giants across an Afromontane Archipelago”. PLOS ONE 7 (9): sid. e41744. doi:10.1371/journal.pone.0041744. http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0041744#pone.0041744.s001. 
  3. ^ Megan Gannon (13 september 2012). ”4 new bat species discovered - check out their freaky noses!”. NBC News. http://www.nbcnews.com/id/49021776/ns/technology_and_science-science/t/new-bat-species-discovered-check-out-their-freaky-noses/. Läst 5 september 2016. 
  4. ^ [a b] Victor Van Cakenberghe och Ernest C.J. Seamark (red.) (2 december 1994). ”Arkiverade kopian” (PDF, 27,4 MB). African Chiroptera Report 2014 (Pretoria, Sydafrika: AfricanBats, African Chiroptera Project): sid. 200–201. ISSN 1990-6471. Arkiverad från originalet den 14 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160714051025/http://www.africanbats.org/Documents/ACR/2014/ACR_2014_main.pdf. Läst 1 september 2016. 
  5. ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3 
  6. ^ David L. Pearl (2 december 1994). ”Rhinolophus hildebrandti”. Mammalian Species No 486. The American Society of Mammalogists. http://www.science.smith.edu/msi/pdf/i0076-3519-486-01-0001.pdf. Läst 7 augusti 2016.