Rhinolophus arcuatus

	Rhinolophus arcuatus; Status i världen: Livskraftig (lc)
	(c) Tabdulla på engelska Wikipedia, CC BY-SA 3.0
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Högre däggdjur; Eutheria
Ordning	Fladdermöss; Chiroptera
Familj	Rhinolophidae
Släkte	Hästskonäsor; Rhinolophus
Art	Rhinolophus arcuatus
Vetenskapligt namn
	§ Rhinolophus arcuatus
Auktor	Peters, 1871
Utbredning
	(c) IUCN Red List of Threatened Species, species assessors and the authors of the spatial data., CC BY-SA 3.0 Utbredningsområde
Synonymer
	Rhinolophus anderseni
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Rhinolophus arcuatus^[2]^[3] är en fladdermusart som beskrevs av Peters 1871. Den ingår i släktet hästskonäsor, och familjen Rhinolophidae.^[4]^[5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1]

Underarter

Catalogue of Life skiljer mellan 5 underarter:^[4]

Rhinolophus arcuatus arcuatus Peters, 1871
Rhinolophus arcuatus angustifolius Sanborn, 1939
Rhinolophus arcuatus beccarii K. Andersen, 1907
Rhinolophus arcuatus exiguus K. Andersen, 1905
Rhinolophus arcuatus toxopei Hinton, 1925

Utseende

Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.^[6] Utseendemässigt förekommer arten i åtminstone två former, en med smalare samling hudflikar, och en med bredare. Andra skillnader har upptäckts, speciellt i näsflikarna, och misstanken har framförts att det kan vara frågan om två eller flera arter.^[7] Underarmslängden är 4,6 till 4,8 cm.^[8]

Utbredning

Arten förekommer på många öar i Sydostasien från Sumatra och Borneo österut fram till Nya Guinea och Filippinerna, inkluderande flera mindre öar i regionen.^[1]

Ekologi

Fladdermusen vistas i låglandet och i bergstrakter vanligen upp till 1 600 meter över havet^[1]; tillfälligtvis kan den nå så högt som 1 950 meter i bergsskogar^[7]. Habitatet varierar mellan urskog, planterad skog, bergsskogar (inklusive molnskogar) och jordbruksmark. Individerna söker dagslega i kalkstensgrottor där de bildar mindre kolonier. De lever av insekter, både genom aktiv jakt och genom att hänga i försåt och anfalla förbiflygande insekter.^[1]

Källor

^ [a b c d e f] Rosell-Ambal, G., Tabaranza, B. & Wright, D. 2008 Rhinolophus arcuatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 september 2016.
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus arcuatus
^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+arcuatus/match/1. Läst 17 september 2016.
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
^ [a b] Phillip A. Alviola, Joseph Paolo A. Macasaet, Leticia E. Afuang, Edison A.Cosico och Eduardo G. Eres (2015). ”Cave-Dwelling Bats of Marinduque Island, Philippines” (på engelska) (PDF, 498 kB). UPLB Museum Publications in Natural History (University of the Philippines Museum of Natural History) 4: sid. 10–11. Arkiverad från originalet den 18 september 2016. https://web.archive.org/web/20160918233934/https://journals.uplb.edu.ph/index.php/MPNH/article/download/1347/1240. Läst 18 september 2016.
^ Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 104. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA104&lpg=PA104&dq=%22Rhinolophus+arcuatus%22&source=bl&ots=tJMAk6t7ke&sig=a0Ehtq-HZkBjnIDU3rFMI8vnh8k&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj-sMrnrpLPAhVDVSwKHSCsDZw4ChDoAQgpMAI#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20arcuatus%22&f=false

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus arcuatus.
Bilder & media
Wikispecies har information om Rhinolophus arcuatus.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c d e f] Rosell-Ambal, G., Tabaranza, B. & Wright, D. 2008 Rhinolophus arcuatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 16 september 2016.

[col728-2] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus arcuatus

[col738-3] Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World

[COL-4] [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+arcuatus/match/1. Läst 17 september 2016.

[source-5] ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26

[CLDGK-6] Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3

[CDB-7] [a b] Phillip A. Alviola, Joseph Paolo A. Macasaet, Leticia E. Afuang, Edison A.Cosico och Eduardo G. Eres (2015). ”Cave-Dwelling Bats of Marinduque Island, Philippines” (på engelska) (PDF, 498 kB). UPLB Museum Publications in Natural History (University of the Philippines Museum of Natural History) 4: sid. 10–11. Arkiverad från originalet den 18 september 2016. https://web.archive.org/web/20160918233934/https://journals.uplb.edu.ph/index.php/MPNH/article/download/1347/1240. Läst 18 september 2016.

[MOB-8] Quentin Phillipps och Karen Phillipps (2016) (på engelska). Phillipps' Field Guide to the Mammals of Borneo and Their Ecology: Sabah, Sarawak, Brunei, and Kalimantan. Princeton University Press. sid. 104. ISBN 978 0 691 16941 5. https://books.google.se/books?id=0SxzCwAAQBAJ&pg=PA104&lpg=PA104&dq=%22Rhinolophus+arcuatus%22&source=bl&ots=tJMAk6t7ke&sig=a0Ehtq-HZkBjnIDU3rFMI8vnh8k&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj-sMrnrpLPAhVDVSwKHSCsDZw4ChDoAQgpMAI#v=onepage&q=%22Rhinolophus%20arcuatus%22&f=false

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler