Restaurering av Medeltidsstaden i Oslo
.jpg)
Restaureringen av Medeltidsstaden i Oslo berör det dåvarande Oslo ett antal kilometer öster om centrum i dagens norska huvudstad.
Historia
Bakgrund
Oslo byggdes upp vid havet på en strandslätt vid Bjørvika längst in i Oslofjorden mellan Alnaelva och Hovinbekken. Staden började uppföras omkring år 1000 och utvecklade sig genom medeltiden till ett politiskt maktcentrum i landet. Utvecklingen skedde med många bakslag genom storbränder, fram till 1624, då staden för sista gången brann ned i stadsbranden i Oslo 1624. Efter denna brand återuppfördes inte stadens byggnader på sina gamla murar, utan kung Kristian IV av Danmark-Norge tvingade stadsborna att flytta staden till en ny plats några kilometer västerut på andra sidan Akerselva, omedelbart norr om Akershus fästning. Oslos biskop blev kvar i den oskadade Oslo bispegård, och domkyrkan Hallvardskatedralen utnyttjades också några år innan den lämnades att helt förfalla, men i övrigt transformerades det gamla stadsområdet till jordbruksmark. Sten från de fåtaliga stenbyggnaderna (kyrkorna, Oslo bispeborg, och det två klostren), återanvändes framför allt i Akershus fästning.
Förändringarna av det tidigare Oslo-området var ganska få under de närmast följande dryga två århundradena. Under 1700-talet fanns fortfarande endast spridd bebyggelse i området. Fram till andra hälften av 1800-talet tillkom också bara enstaka nya byggnader, till exempel på platsen för det tidigare Franciskanklostret vid Geitabru, som under medeltiden legat omedelbart utanför stadsbebyggelsen. Där hade på 1700-talet uppfördes församlingskyrkan Gamlebyen kirke på platsen för den tidigare klosterkyrkan och byggnader för det bredvidliggande sjukhuset Oslo Hospital från 1600-talet.
Under industrialismens tid under andra hälften exploaterades området genom en stor utbyggnad av Oslo hamn i Bjørvika och järnvägsspår och anläggningar för järnvägar, samt mot slutet av 1800-talet en omfattande utbyggnad av flerbostadskvarter av stadskaraktär. Denna utveckling underlättades av att Akers kommun inkorporerades i Oslo stad i etapper. En av Oslos första spårvägslinjer drogs till det gamla Oslo och genom dess nygamla huvudaxel i nord-sydlig riktning, Oslo gate. Slutstationen var först Sankt Halvards plass, senare Oslo Hospital. Denna spårvägslinje förlängdes senare söderut genom Ekebergslinjen.
Under denna långa period var Medeltidsstaden Oslo mer eller mindre bortglömt i det allmänna medvetandet. Så gott som inga fysiska rester var synliga, och den tidiga staden låg på jordbruksmark under djupa kulturlager.
Under andra hälften av 1800-talet och långt in på 1900-talet vävdes området för Medeltidsstaden in ett myller av infrastrukturanläggningar för järnvägstransporter och hamnar samt efterhand under 1900-talet av större och större genomfartsstråk för motorfordon. Få hänsyn togs till möjlig förstörelse av kulturarv. Under slutet av 1800-talet drogs Bispegatan tvärs över Hallvardskyrkans tidigare kyrkogård, och senare vidgades gatan till en fyrfilig utfartsväg från stadens centrum österut genom att ett stort betonglock lades över delar av den utgrävda ruinen efter Hallvardskirken och dess kyrkogård. Så sent som på 1960-talet drogs en annan utfartsled med fyra körfiler för Europaväg E18 genom det tidigare södra stadsområdet med tillfarten på Loenga bru på pelare över Clemenskirkens ruinområde.
Anläggandet av Smålensbanan över Sørenga föranledde de första arkeologiska utgrävningarna i Medeltidsstaden 1877–1878, vilka leddes av järnvägsarkitekten Peter Blix, och som berörde platsen för Nikolaikirken. Åren 1922–1923 genomfördes de första större systematiska utgrävningarna av Hallvardskatedralen under ledning av Gerhard Fischer.
Restaureringsprojekt
Med början i slutet av 1920-talet har kulturarvssynen ändrats och ett långvarigt, och ännu pågående, arbete påbörjats för att kunna ta tillvara och förevisa spåren efter Medeltidsstaden. År 1932 invigdes Minneparken i ett stort område mellan Bispegate, Oslo gate, Arups gate och Egedes gate.
Stora infrastukturprojekt med väg- och järnvägstunnlar under slutet av 1900-talet och början av har frigjort stora markytor. I och med Ekebergstunnelns färdigställande kunde Alnabru rivas och med det senare Folloprosjektet har Östfoldbanen täckts över.
Vid Oslos 1000-årsjubileum år 2000 kunde Middelalderparken invigas i södra delen av Medeltidsstadens område. För denna har också en vattenspegel skapats, med markering av Bjørvikastrandlinjen från medeltiden.
Framgrävda ruiner i urval
Källor
- Framtidsbilde for Oslo midddelalderby 2024 - 2030 - et idékonsept for en målrettet gjenerobring , presentationsbroschyr utgiven av Middelalder-Oslo, mars 2017
- Har vi glemt at Oslo har et Nordens Pompeii? i Aftenposten den 18 april 2014
| |||||||||||||
Media som används på denna webbplats
| No. XLIX. CITY OF CHRISTIANIA. |
|---|
|
This view was taken from a position recommended by the late honourable Bernard Anker, on the side of a mountain called Egeberg, from whence the city of Christiania, and its noble background of mountains, are seen to the greatest advantage, on which account the spot is the pride of the inhabitants, and the admiration of foreigners. At the bottom of the hill on the right, are some remains of the old city of Opsloe, which was burnt in the year 1624. The buildings on the left, are Opsloe Kirke, and a lunatic hospital. A new road winds on to the right, between some good houses and the ancient palace belonging to the bishops of this see, a high gothic building, with red tiles, seen on the right margin of the picture. This edifice was the residence of the kings and princes of Denmark, in their visits to the city. Across the bay, on the gentle declivity of the hills, is situated the new city, denominated Christiania. Its principal object on the left is the ancient garrison, called Aggerhus, with its fortifications and walls, projected on a rocky peninsula, at the extremity of the city ; to the right are observed the red warehouses, wharfs, and ships in the harbour, up to the custom house ; in succession are seen the hospitable quadrangular mansion, and garden of the Ankers ; the cathedral church, the museum, hospitais, schools, prison, &c. &c Situated on a middle hill, is seen the ancient church called Aggers, and at a greater elevation near the margin, is Ulivold, the seat of John Collett, Esq. Numerous villas are interspersed among the high grounds, as far as Bogstad, which is situated at the feet of the distant hills, nearly over the great church. In the vale below Aggers, is the botanic garden, and not far distant from it, is the site of the new Royal University, now erecting, with residences for nineteen professors, and two lecturers. Parallel with the town, is a long slip of land, from the bridge to below the custom house, having the river on one side, and the bay on the other; on it are the extensive timber and deal-yards, covered rope-yards, places for careening ships, great cranes for putting in their masts, &c. &c. The ships proceed to and from sea, under the walls of the garrison, in the deep water. The other part of this spacious bay, between Christiania and Opsloe, is navigable for boats only, being choaked up with the saw-dust perpetually descending into it from the numerous saw-mills up the river, although a machine is continually at work to remove it. The new road from the city on the foreground, winds up over Egeberg, and leads on to Mos, Frederickstad, Swinesund, and Sweden. The approach to Christiania on this side, is over the summit of the mountain, where on emerging from a forest, the traveller obtains his first view of the city, spread out before him in its whole extent, and producing with its beautiful and magnificent scenery, a grand and most picturesque effect. The prospect is pronounced by tourists, to be unequalled in Europe. The supreme governor of Norway, resides in this town, and the high court of justice is held here. Christiania is also the seat of the primate bishop, who with three others, exercises the ecclesiastical jurisdiction of all Norway. The garrison, under the superintendance of a commandant, has its hospital and school. There is another hospital for the town. The trade is often very considerable, and there is an abundant supply of all sorts of game, provisions, and foreign delicacies. The inhabitants are hospitable and friendly ; scarcely a traveller enters it, without receiving invitations from the opulent, to their public tables.
|
Författare/Upphovsman: Helge Høifødt, Licens: CC BY-SA 3.0
Middelalderparken, seen fram Ekeberg