Requin-klass

Requin-klass
Souffleur 1926
Souffleur 1926
Allmänt
TypUbåt
Operatörer Frankrikes flotta
 Fria franska sjöstyrkorna
FöreRedoutable
Byggda mellan1923-1928
I tjänst mellan1926-1946
Färdigställda9
Tekniska data
Deplacement1 150 ton
Deplacement i u-läge1 441 ton
Längd78,3 meter
Bredd6,84 meter
Djupgående5,1 meter
Framdrift
Huvudmaskin2 × dieselmotorer, 2 900 hp (2 163 kW)
2 × elmotorer, 1 800 hp (1 342 kW)
Prestanda
Maxfart15 knop (28 km/h)
Fart i u-läge9 knop (17 km/h)
Dykdjup80 meter
Lastförmåga
Besättning51
Beväpning
Sekundärartilleri1 x 10 cm däckskanon
Luftvärnsartilleri2 x 8 mm kulsprutor
Torpeder10 x 55 cm torpedtuber

Requin-klassen var en klass av nio ubåtar som byggdes för den franska flottan i mitten av 1920-talet. De flesta deltog i strid under andra världskriget för Vichyfrankrike eller de fria franska styrkorna. Nio ubåtar byggdes på varven i Brest, Cherbourg och Toulon mellan 1923 och 1928. Fyra av fartygen tillfångatogs av italienska styrkor och sänktes av de allierade. Endast ett fartyg överlevde kriget - Marsouin, som togs ur bruk strax efter krigsslutet.

Design

Requin-klassen beställdes som en del av den franska flottans expansionsprogram under 1922 och 1923.[1] Klassen konstruerades med ytterligare erfarenheter från undersökningar av före detta tyska ubåtar som erhållits som krigsskadestånd.[1] Fartygen var avsedda för spaning och tjänstgöring i kolonier, för att attackera potentiella fienders farleder.[1] Klassen hade stor räckvidd och dykdjup, men led dock av dålig manövrerbarhet och hastighet på ytan.[1][2]

Morse under konstruktion, 1924

Ubåtarna i klassen var 78 meter långa, hade en bredd på 6,8 meter och ett djupgående på 5,1 meter, och de kunde dyka upp till 80 meter. Requin-klassen hade ett deplacement på 1 150 ton vid ytan och ett deplacement på 1 441 ton under ytan. Framdrivningen i ytläge sköttes av två dieselmotorer på 2.900 hk (2.163 kW) och två elmotorer på 1.800 hk (1.342 kW). Ubåtarnas elektriska framdrivning gjorde att de kunde uppnå hastigheter på 9 knop (17 km/h) under vattnet och 15 knop (28 km/h) på ytan. Räckvidden på ytan var 7 700 nautiska mil (14 300 km) vid 9 knop (17 km/h) och 4 000 nautiska mil (7 400 km) vid 12 knop (22 km/h), med en räckvidd under vattenytan på 70 nautiska mil (130 km) vid 5 knop (9,3 km/h).[3][1]

Skepp i klassen

Konstruktionsdata
NamnSjösattLevereradÖde
Caïman3 mars 19277 februari 1928Sänkt av sin egen besättning i Toulon, senare bärgad av italienska styrkor för att därefter sänkas av allierade flygplan.[2]
Dauphin2 april 192522 november 1927Erövrad av italienska, och därefter tyska styrkor som sänkte ubåten.[2]
Espadon28 maj 192616 december 1927Erövrad av italienska styrkor och senare borrad i sank.[2]
Marsouin27 december 19247 september 1927Använd av de fria franska styrkorna från 1942, senare såld som skrot 1946.[2]
Morse11 november 192510 februari 1928Sänkt av en mina den 16 juni 1940.[2]
Narval9 maj 192523 juli 1926Använd av de fria franska styrkorna, sänkt av en mina utanför Tunisien 1940.[2]
Phoque16 mars 19267 maj 1928Erövrad av italienska styrkor, senare sänkt av allierade flygplan utanför Sicilien den 28 februari 1943.[4]
Requin19 juli 192426 maj 1926Erövrad av italienska styrkor och därefter av tyska styrkor som skrotade ubåten 1944.[5]
Souffleur1 oktober 192410 augusti 1926Sänkt av den brittiska ubåten HMS Parthian utanför Beirut.[2]

Tjänstgöring

Morse, 1939

Mellan 1935 och 1937 genomgick alla fartyg en större översyn.[1][6] Vid andra världskrigets utbrott tjänstgjorde fartygen i Medelhavet och ingick i den 4:e ubåtsflottiljen stationerad i Bizerte.[7] Efter vapenstilleståndet mellan Frankrike och Tyskland gick alla fartyg utom Morse, som sänktes utanför Tunisien den 16 juni 1940, och Narval, som gick över till de fria franska flottstyrkorna, med i Vichyfrankrikes flotta.[7] Den 25 juni 1941, under Operation Exporter, torpederades och sänktes Souffleur utanför Beirut, Libanon, av den brittiska ubåten Parthian.[8][9] Den 27 november 1942, under sänkningen av den franska flottan i Toulon, sänktes Caïman, som senare bärgades av italienarna och den 11 mars 1944 sänktes igen av amerikanska flygplan.[6][2] Marsouin sänktes inte och flydde från Toulon för att ansluta sig till den fria franska flottan[10] och tjänstgjorde fram till 1946.[6][2]

Morse

Den 8 december 1942 kapade tyska styrkor fyra fartyg av Requin-klassen i Bizerte: Phoque, Requin, Espadon och Dauphin, och överlämnade dem sedan till Italien.[1] I Regia Marina fick de beteckningarna FR. 111, FR.113, FR.114 respektive FR.115 och byggdes om till transportubåtar.[11] Torpedutrustningen togs bort från fartygen och kvar blev endast två 13,2 mm kanoner; de kunde då transportera 50 ton last och 145 ton bränsle.[7] Endast ombyggnaden av Phoque (FR.111) slutfördes, men under sin första resa under italiensk flagg den 28 februari 1943 sänktes fartyget nära Syrakusa av amerikanska flygplan.[11] Efter att de allierade hade ingått vapenvila med Italien sänktes de återstående fartygen i september 1943 av italienska - eller tyska styrkor.[11]

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] Gardiner, p. 272
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Fontenoy, p. 182
  3. ^ ”Requin Class French Submarines”. battleships-cruisers.co. https://www.battleships-cruisers.co.uk/requin_class.htm. 
  4. ^ ”FR Phoque of the French Navy - French submarine of the Requin class - Allied Warships of WWII”. uboat.net. https://uboat.net/allies/warships/ship/6079.html. 
  5. ^ ”FR Requin of the French Navy - French submarine of the Requin class - Allied Warships of WWII”. uboat.net. https://uboat.net/allies/warships/ship/6073.html. 
  6. ^ [a b c] Couhat, p. 75
  7. ^ [a b c] ”French, Polish, German, United States Navy Ship Dispositions, September 1939”. naval-history.net. http://www.naval-history.net/xDKWW2-3909-05OtherNavies.htm. 
  8. ^ Lipiński, p. 539
  9. ^ ”FR Souffleur of the French Navy – French submarine of the Requin class – Allied Warships of WWII”. uboat.net. https://uboat.net/allies/warships/ship/6074.html. 
  10. ^ Perepeczko, p. 394
  11. ^ [a b c] Lipiński, p. 653

Källförteckning

  • Jean Labayle Couhat (1971). French warships of World War II. London. ISBN 0711001537 
  • Robert Gardiner (1980). Conway's All the World's Fighting Ships 1922-1946. London. ISBN 978-0-85177-146-5 
  • Fontenoy (2007). Submarines: An Illustrated History of Their Impact. ISBN 9781851095636 
  • John Moore (1990). Jane's Fighting Ships of World War I. London 
  • Perepeczko (2014). Od Napoleona do de Gaulle'a. Flota francuska w latach 1789–1942. Oświęcim. ISBN 978-83-7889-372-1 
  • Lipiński (1999). Druga wojna światowa na morzu. Warsaw. ISBN 83-902554-7-2 
  • Parkes (1934). Jane's Fighting Ships 1934. London 

Media som används på denna webbplats

Civil and Naval Ensign of France.svg
Marine Nationale and French merchant ensign. Used from 1794 to 1814/1815, and from 1848 to present.
Notice that its proportions differ from those of the French civil flag. (ensign : 30:33:37, civil : 1/3,1/3,1/3)
Morse.1939.jpg
Le sous-marin « Morse » en manœuvre, à l'automne 1939, alors que le poète Jean Venturini venait d'y être engagé.
Naval Ensign of Free France.svg

The Free French naval jack and French naval honour jack.

The argent rhomboid field is defaced with a gules Lorraine cross, the emblem of the Free French.
French Submarine Morse Q117.jpg
French Requin class submarine Morse (Q117). The conning tower bear the number S5 (Morse has the numbers S5, MR and 92).
Souffleur (1924).jpg
Francuski okręt podwodny "Souffleur" wpływa do portu w Gdyni.
French submarine Morse under construction.jpg
French sumbarine Morse, of the Requin class