Ren fotografi
 | Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
.jpg)
Ren fotografi eller straight photography syftar på fotografi som försöker skildra en scen eller ett motiv i skarpt fokus och detalj, i enlighet med de egenskaper som skiljer fotografi från andra visuella medier, särskilt målarkonsten. Termen myntades 1904 av den amerikanska kritikern Sadakichi Hartmann i tidskriften Camera Work, och främjades senare av tidskriftens redaktör Alfred Stieglitz, som en mer renodlad form av fotografi i kontrast till den vid tiden populära piktorialismen. Straight photography har i sin ambition att skildra verkligheten och vända sig bort från piktoralismens mer poetiska ambitioner, kopplingar till den europeiska nysakliga fotografiska rörelsen Neues Sehen, främst förknippad med Bauhaus. När straight photography väl blev populariserat av Stieglitz och andra fotografer, som Paul Strand, kom denna stil att bli ett kännetecken för flera västerländska fotografer, som Edward Weston, Dorothea Lange, Berenice Abbott, Walker Evans, Ansel Adams och många andra.
Som en reaktion på pictorialismen bildades Group f/64 i början av 1930-talet och var aktiv några år. En av medlemmarna var Ansel Adams, känd för sina valörrika naturfotografier med extrem skärpa. Han var aktiv skribent i artiklar och böcker där han skrev om den rena fotografin. Han skapade en metod, zonsystemet, för att rätt exponera bilderna efter att ha ”pre-visualiserat” bilden.[1]
Även om termen ibland tolkades som avsaknad av manipulation[2] använde fotograferna i själva verket många vanliga mörkrumstekniker för att förändra utseendet på sina bilder. Termen kom snarare att definiera en specifik estetik inom dokumentärtraditionen som kännetecknas av hög kontrast och rik tonalitet, skarpt fokus, motvilja mot beskärning och en modernisminspirerad betoning på underliggande abstrakta geometriska strukturer hos motiven.
Tonvikten på skarpa och detaljerade silverprintar dominerade fotografiet fram till 1970-talet.
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
- ^ Garner, Gretchen (2007). ”Photography and Society in the 20th Century”. i Michael R. Peres (på engelska). The Focal Encyclopedia of Photography. Elsevier. sid. 229. ISBN 9780240807409
- ^ Galer, Mark (2007) (på engelska). Photography Foundations for Art & Design. Elsevier. sid. 217. ISBN 9780240520506 ”Photographic images that have not been manipulated”
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
* Code: III.B.1.
- Men window shop in store selling radios, elevated railroad station, Ninth Avenue line, right center, subway entrance visible.
- Citation/Reference: CNY# 101
Paul Strand took this photograph from the steps of the New York Federal Hall during morning rush hour. The recently completed building of white marble at 23 Wall Street (on the southeast corner of Wall and Broad Streets) was located in one of the most expensive areas of real estate in New York City. A symbol of financial power, it was the new headquarters of J.P. Morgan and Company. The photograph grew out of what the artist described as an attempt to capture a “kind of movement” that was at once “abstract and controlled.” The long horizontal shadows of the figures counterpose the yawning dark verticals of the Morgan Bank’s windows, and the dynamism of their movement plays off of the building’s solidity. While this image evokes the tenor of urban existence in early twentieth century America, it is just as important for its abstract formal patterns and structures, which Strand believed were uncovered by the camera’s objectivity. The photograph can be seen as the quintessential representation of the uneasy relationship between early twentieth-century Americans and their new cities. Here the people are seen not as individuals but as abstract silhouettes trailing long shadows down the chasms of commerce. The intuitive empathy that Strand demonstrates for these workers of New York's financial district would be evident throughout the wide and varied career of this seminal American photographer and filmmaker, who increasingly became involved with the hardships of working people around the world. In this and his other early photographs of New York, Strand helped set a trend toward pure photography of subject and away from the "pictorialist" imitation of painting.