Reimers malmgård

Reimers malmgård (även Reimersholm) är en före detta malmgård och säteri på Reimersholmes östra sida i Stockholm. Byggnaden är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".^[1]

Historik

Ön Reimersholme och malmgården har sina namn efter hattstofferaren (hattmakare) Anders Reimers. Reimers fick 1782 arrendera östra delen av ön och 1784 lät han uppföra den första byggnaden. Den västra delen, det blivande Charlottenburgsområdet, arrenderades på 1770-talet av bergsrådet Gustaf von Engeström som här hade en anläggning för tillverkning av så kallad skedvatten (salpetersyra). Holmen ägdes vid den tiden av Kronan, men 1786 friköpte Lithander och Reimer var sin del av ön.^[2]

Anders Reimers var en duktig affärsman och snart blev han både rådman, riksdagsman och ledamot i diverse offentliga inrättningar. Han omtalades även som grosshandlare. År 1794 byggdes det ursprungligen timrade huset på med en våning och fick då ett brutet och valmat sadeltak täckt med taktegel samt troligen den kolonnburna entrén. Fasaderna reveterades. Från huvudbyggnaden gick en kort allé ner till Pålsundet. På norra sidan om huvudbyggnaden uppfördes stall, ladugård, ank- och hönshus. Söder om manbyggnaden fanns trädgård och växthus. Väster om huvudbyggnaden anordnades genom en omfattande arbetsinsats en engelsk park, som krävde sprängningar och stora utfyllnader samt många pråmlast med matjord. På ön finns idag cirka 270 olika växter och det är förmodligen ett arv från Reimers tid.

Anders Reimers bodde på sin malmgård till sin död 1816 då hade han gjort stället till fideikommiss. Familjen stannade fram till år 1859. Då upphävdes även fideikommisset och textilfabrikören Karl Johan Stenström köpte sex sjundedelar av den och anlade en yllefabrik, sedermera Stockholms Yllefabrik.^[3]

Minnesstenen

Reimers var omtyckt och verksam på många områden. Hans vänner reste en minnessten över honom i samband med en fest den 24 juni 1798. Stenen finns fortfarande kvar och inskriptionen lyder:

”

Wandringsmann!
Skåda Här
Den Fordna
Räkenholmens Klippor
Till blomstrande
Fält och Trädgårdar
Förvandlade
Genom den Förtjente
Rådmannens
i Stockholm
Herr Anders Rejmers
Flit och Kostnad
Från år 1784 till 1798
Har Han Här Användt
Lediga Stunder
At af Sjö och Berg
Tilldana Frugtbart Land
In Uti Ålderdomen
Gagnande
Lärer Han Dig
At
Nyttig Flit är Hvila.
Wänner Reste Honom Stenen
Till Hedrande Åminnelse
och Stället Blef Kallat
Reimersholm
Den 24 Junii År 1798

„

Gårdens vidare öden

Under 1800-talet gick gården genom många olika händer och egendomen styckades upp. Det kom industri till ön, trots att Reimers i sitt testamente uttryckligen sagd att “Reimersholm aldrig får utarrenderas till wärdshus eller näringsställe”. Här fanns bland annat fotogentillverkning och Stockholms Yllefabriks AB. Mest känd blev dock brännvinstillverkningen av Lars Olsson Smith. På somrarna bodde Smith på en annan malmgård i närheten, på Karlshälls gård på Långholmen, där han gjorde en stor insats.

Efter Smith tid vandrade gården igen genom flera ägare och när yllefabriken gick i konkurs 1934 köpte HSB området inklusive malmgården som då var rätt nedgången. På 1940-talet började HSB bygga bostäder på ön och malmgården reparerades och rustades upp och Reimers hus blev barndaghem. Alva Myrdal hjälpte HSB på 1930-talet att utveckla barnomsorg i form av barnstugor. Ett exempel är förskolan Malmgården som disponerar Reimers malmgård där Myrdal skapade ett mönsterbarndaghem som fortfarande finns kvar.^[4]

Nutida bilder

Noter

^ Stadsmuseets interaktiva karta för kulturmärkning av byggnader i Stockholm.
^ Reimersholme, Södermalm i tid och rum.
^ Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 162. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1
^ Anita Lundin (redaktör) (2014). Brännkyrka 1913-2013, Socknen som blev 51 stadsdelar. Brännkyrka hembygdsförening. sid. 216. ISBN 978-91-8685329-7

Källor

Birgit Lindberg (1985). Malmgårdarna i Stockholm. Stockholm: Liber Förlag. ISBN 91 38 90418 7
Förskolan Malmgården.
Gösta Selling (1977). Säterier och gamla gårdar i Stockholmstrakten. Bonniers förlag. sid. 159. ISBN 91-0-039434-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Reimers malmgård.
Bilder & media
Mer om Reimers malmgård och Reimersholme

[1] Stadsmuseets interaktiva karta för kulturmärkning av byggnader i Stockholm.

[Reimersholme-2] Reimersholme, Södermalm i tid och rum.

[3] Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 162. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1

[4] Anita Lundin (redaktör) (2014). Brännkyrka 1913-2013, Socknen som blev 51 stadsdelar. Brännkyrka hembygdsförening. sid. 216. ISBN 978-91-8685329-7

[1]

[2]

[3]

[4]

Navigation

Navigering

Temaportaler