Region (landsting)

Sveriges statsskick
Sveriges riksvapen
Denna artikel ingår i en artikelserie
Grundlagarna
Regeringsformen
Tryckfrihetsförordningen
Yttrandefrihetsgrundlagen
Successionsordningen
Ceremoniell makt
Statschefen
Verkställande makt
Regeringen
Statsministern
Statsråden
Regeringskansliet
Förvaltningsmyndigheterna
Lagstiftande makt
Riksdagen
Riksdagsordningen
Riksdagens talman
Riksdagens utskott
Riksbanken
Riksrevisionen
Dömande makt
Domstolsväsen
Högsta domstolen
Högsta förvaltningsdomstolen
Administrativ indelning
Staten
Län · Regioner
Kommuner
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Post- och Inrikes Tidningar
Svensk författningssamling
Sverigeportalen

En region i ett svenskt kommunalrättsligt sammanhang är en självstyrande enhet med ett geografiskt ansvarsområde som motsvarar ett län. I ett fall, Region Gotland, utövas regionansvaret av en kommun. Regioner benämndes tidigare landsting. I regeringsformen omnämns de som "kommuner på regional nivå". Sverige har 21 regioner.

Regionernas uppdrag

Regionerna ansvarar för uppgifter som är gemensamma för länet och som ofta kräver stora ekonomiska resurser. Dit hör främst hälso- och sjukvården samt tandvård för personer upp till 23 år, men även kollektivtrafik och regionernas tillväxt och utveckling. Regionen får också, om den så önskar, ta på sig ett ansvar för tandvård för övriga regioninvånare, kultur, utbildning och turism inom regionen. [1] I ansvaret för tillväxt och utveckling ingår att utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling. Dessutom har man ansvar för att samordna insatserna så att den strategin kan genomföras. Regionerna får även besluta om hur vissa statliga medel för regionalt tillväxtarbete ska användas, samt följa upp, låta utvärdera och årligen redovisa resultaten av det regionala tillväxtarbetet. Regionerna får dessutom utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram.

Regionen är också normalt regional kollektivtrafikmyndighet inom sitt område.

Regionen har kommunal beskattningsrätt och verksamheten finansieras till största delen via regionskatten. Därutöver får regionerna inkomster från patientavgifter och försäljning av tjänster. Staten bidrar med generella och riktade statsbidrag. Den största delen av regionernas budget går till hälso- och sjukvård samt tandvård.

Regionerna regleras i kommunallagen (2017:725). I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, regleras regionernas, respektive kommunernas, ansvar inom hälso- och sjukvården. Kommunernas uppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen samt socialtjänstlagen (2001:453) och vårdlagarna gränsar till regionernas uppdrag. Gränsdragningen mellan sjukvård på sjukhus och hemsjukvård samt långtidsvård med rehabilitering kan vara problematisk.

Regionen skall inte förväxlas med länsstyrelsen som är regeringens företrädare i länet.

Styrning

  • Regionfullmäktige är det högsta beslutande organet och väljs i allmänna regionval.
  • Regionstyrelsen är det högsta verkställande organet och dess ledamöter väljs av regionfullmäktige. Fullmäktige väljer också ledamöter i nämnder.
  • Regionråd är en lagreglerad titel[2], som i praktiken används för de ledamöter i regionstyrelsen som är arvoderade på heltid eller deltid.

Ledamöterna i styrelsen och nämnder väljs med proportionella val, vilket innebär att alla större partier blir representerade.

Regioner

Historia

Frågan om en ny regional organisation i Sverige har utretts och diskuterats i olika sammanhang. I slutet av 1990-talet inleddes försök med regionala självstyrelseorgan i Kalmar län och Gotlands län. I Skåne och Västra Götaland skedde sammanslagningar av länen, vilket också påverkade strukturen för de aktuella landstingen, samt deras uppgifter.[3] Region Skåne och Västra Götalandsregionen bildades på försök år 1999. De var formellt landsting med utökade ansvarsområden.[3]

2000-talet

En utredningskommitté, Ansvarskommittén, hade uppdraget att utreda länens framtida ansvar och struktur, samt deras antal och gränser. Kommittén lämnade sin huvudrapport i februari 2007. Kommittén, som leddes av Mats Svegfors, föreslog att antalet län skulle minska till mellan sex och nio. Förslaget innebar också att länen skulle ombildas till regioner som skulle ha ansvar för både vissa statliga uppgifter, som bland annat låg inom länsstyrelserna, och landstingsuppgifter. Bland annat föreslogs att varje region skulle bedriva avancerad sjukvård inom de flesta områden, och att varje region skulle ha ett stort universitet.[4]

Ansvarskommitténs rapport ledde inte fram till någon övergripande och sammanhållen lösning av regionfrågan. Försöken i Skåne och Västra Götaland, som utgick från en sammanslagen landstingsstruktur med ett utökat regionalt ansvar, permanentades år 2011. Då utsågs även Gotlands kommun och landstinget i Halland till formella regioner enligt den särskilda lagen om regionalt utvecklingsansvar.

Flera landsting ombildades därefter till regioner. Från den 1 januari 2015 var även landstingen i Örebro, Gävleborgs och Jönköpings län regioner enligt ett beslut i riksdagen.[5] Även landsting i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län inordnades då i den nya regionstrukturen.[6] Norrbotten, Uppsala, Västernorrland, Västmanland bildade regioner från den 1 januari 2017. Stockholm, Värmland, Kalmar län och Sörmland bildade regioner från januari 2019.[7] Den 1 januari 2020 ändrades beteckningen landsting till region i berörda lagar.[8]

Referenser

  1. ^ ”Regionernas åtaganden”. Sverige kommuner och regioner. https://skr.se/tjanster/kommunerochregioner/faktakommunerochregioner/regionernasataganden.27748.html. Läst 4 maj 2020. 
  2. ^ Riksdagsförvaltningen. ”Kommunallag (2017:725) Svensk författningssamling 2017:2017:725 t.o.m. SFS 2018:1350 - Riksdagen”. www.riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kommunallag-2017725_sfs-2017-725. Läst 9 november 2019. 
  3. ^ [a b] Nilsson, Lars; Forsell Håkan (2013). 150 år av självstyrelse: kommuner och landsting i förändring. Stockholm: Sveriges kommuner och landsting. Libris 14968556. ISBN 9789171649669 
  4. ^ (PDF) Ansvarskommitténs förslag 2007 Arkiverad 24 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ Lagen om regionalt utvecklingsansvar i vissa län (2010:630)
  6. ^ Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län får bilda regioner, pressmeddelande, Socialdepartementet, 27 februari 2014 Arkiverad 24 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”I och med det hade samtliga landsting omvandlats till regioner.”. Arkiverad från originalet den 28 maj 2019. https://web.archive.org/web/20190528093139/https://skl.se/tjanster/press/nyheter/nyhetsarkiv/allalandstingblirregioner.26062.html. Läst 28 maj 2019. 
  8. ^ Regeringskansliet (2019-09-06). ”Region blir ny beteckning för landsting”. Pressmeddelande. Läst 2020-05-04.
Sveriges regioner

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”