Regeringen Trygger

Regeringen Trygger
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde19 april 1923
Frånträde18 oktober 1924
Ministrar och partier
StatsministerErnst Trygger
Regeringsparti(er)Allmänna valmansförbundet
Status i parlamentetminoritetsregering
Oppositionsparti(er)Socialdemokraterna
Liberala samlingspartiet
Bondeförbundet
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti
Jordbrukarnas Riksförbund
Historik
Val1924
Senaste valet
62 / 230
Mandatperiod(er)1922-1924
FöreträdareBranting II
EfterträdareBranting III

Regeringen Trygger var Sveriges regering 19 april 192318 oktober 1924.

Regeringens politik

Den 11 november 1923 avgick utrikesminister Hederstierna efter ha hållit ett tal om ett försvarsförbund mellan Sverige och Finland, som inte var regeringens politik, utan att notifiera den. Hans efterträdare blev Erik Marks von Württemberg.

Den 15 mars 1924 erkände Sverige Sovjetunionen och länderna tecknade samtidigt ett handelsavtal. Den 24 maj 1924 förkastade Sveriges riksdag regeringen Tryggers försvarsproposition.[1]

Efter andrakammarvalet i september 1924 påyrkade både riksdagens socialdemokrater och de frisinnade, samt även vissa liberaler ett regeringsskifte. Den 14 oktober 1924 meddelade Trygger att han avgick, det som ett resultat av att riksdagen tidigare röstat ned regeringen Tryggers försvarsproposition till det planerade försvarsbeslutet 1924.[2] Den 18 oktober 1924 presenterade Hjalmar Branting sin tredje socialdemokratiska regering, med nedskärning av svenska försvaret överst på dagordningen och Östen Undén blev utrikesminister. Ernst Trygger avgick samtidigt som svensk statsminister.[3]

Statsråd

* Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickParti
Statsminister Ernst Trygger19 april 192318 oktober 1924Allmänna valmansförbundet
Justitieminister Birger Ekeberg19 april 192318 oktober 1924Partilös
Utrikesminister Carl Hederstierna19 april 192311 november 1923Allmänna valmansförbundet
 Erik Marks von Würtemberg11 november 192318 oktober 1924Allmänna valmansförbundet
Försvarsminister Carl Malmroth19 april 192318 oktober 1924Partilös
Socialminister Gösta Malm19 april 192318 oktober 1924Partilös
Kommunikationsminister Sven Lübeck19 april 192318 oktober 1924Allmänna valmansförbundet
Finansminister Jacob Beskow19 april 192318 oktober 1924Allmänna valmansförbundet
Ecklesiastikminister Sam Clason19 april 192318 oktober 1924Allmänna valmansförbundet
Jordbruksminister David Pettersson19 april 192318 oktober 1924Allmänna valmansförbundet
Handelsminister Nils Wohlin19 april 192318 oktober 1924Partilös
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Bror Hasselrot19 april 192318 oktober 1924Partilös
 Erik Stridsberg19 april 192318 oktober 1924Partilös

Referenser

Noter

Tryckta källor

Företrädare:
Regeringen Branting II
Sveriges regering
1923-1924
Efterträdare:
Regeringen Branting III

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Regeringen Trygger.jpg
Regeringen Trygger 1923-1924. Från vänster: Wohlin, Clason, Stridsberg, Malmroth, Ekeberg, Marks von Würtemberg, Trygger, Malm, Beskow, Hasselrot, Lübeck, Pettersson