Regeringen Thyselius

Regeringen Thyselius
Sveriges regering


Statschef
StatschefOscar II
Tidsperiod
Tillträde13 juni 1883
Frånträde16 maj 1884
Ministrar och partier
StatsministerCarl Johan Thyselius
Historik
Mandatperiod(er)1882-1884
FöreträdarePosse
EfterträdareThemptander

Regeringen Thyselius var Sveriges regering mellan 13 juni 1883 och 16 maj 1884. Regeringschef (statsminister) var Carl Johan Thyselius.

Statsråd

ÄmbeteMinisterTillträddeAvgickPartiRef
Statsminister Carl Johan Thyselius*13 juni 1883 (1883-06-13)16 maj 1884 (1884-05-16)Oberoende konservativ
Justitieminister Nils von Steyern*19 april 1880 (1880-04-19)[n 1]6 februari 1888 (1888-02-06)[n 2]Partilös[1]
Utrikesminister Carl Fredrik Hochschild*27 april 1880 (1880-04-27)[n 1]25 september 1885 (1885-09-25)[n 2]Partilös[2]
Krigsminister Axel Ryding*16 juni 1882 (1882-06-16)[n 1]4 oktober 1887 (1887-10-04)[n 2]Partilös[3]
Sjöförsvarsminister Carl Gustaf von Otter*19 april 1880 (1880-04-19)[n 1]16 december 1892 (1892-12-16)[n 2]Partilös[3]
Finansminister Robert Themptander*8 mars 1881 (1881-03-08)[n 1]28 maj 1886 (1886-05-28)[n 2]Oberoende liberal[4]
Ecklesiastikminister Carl Hammarskjöld*27 augusti 1880 (1880-08-27)[n 1]6 februari 1888 (1888-02-06)[n 2]Partilös[5]
Civilminister Fredrik Hederstierna*19 april 1880 (1880-04-19)5 oktober 1883 (1883-10-05)Partilös
 Carl Johan Thyselius*5 oktober 1883 (1883-10-05)30 november 1883 (1883-11-30)Oberoende konservativ
 Edvard von Krusenstjerna*30 november 1883 (1883-11-30)12 oktober 1889 (1889-10-12)Partilös
Konsultativa statsråd
Konsultativa statsråd Johan Christer Emil Richert1880 (1880)1889 (1889)Partilös
 Henrik Lovén1874 (1874)1889 (1889)Partilös
 Edvard von Krusenstjerna5 oktober 1883 (1883-10-05)30 november 1883 (1883-11-30)Partilös

Noter

  1. ^ [a b c d e f] Fortsatte på posten från föregående ministär.
  2. ^ [a b c d e f] Fortsatte på posten i efterföljande ministär.

Referenser

  1. ^ ”Justitiedepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  2. ^ ”Utrikesdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  3. ^ [a b] ”Försvarsdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  4. ^ ”Finansdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  5. ^ ”Ecklesiastikdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 

Källor

  • Birgersson, Bengt Owe (red.); Hadenius, Stig; Molin, Björn; Wieslander, Hans (1981). Sverige efter 1900: en modern politisk historia. Aldusserien, 0346-5454 (9., bearb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. Libris 7246785. ISBN 91-34-48820-0 
Företrädare:
Regeringen Posse
Sveriges regering
1883–1884
Efterträdare:
Regeringen Themptander

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Swedish civil ensign (1844–1905).svg
Svensk handelsflagg 1844-1905