Regeringen Swartz

Regeringen Swartz
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde30 mars 1917
Frånträde19 oktober 1917
Ministrar och partier
StatsministerCarl Swartz
Regeringsparti(er)Allmänna valmansförbundet
Nationella partiet
Status i parlamentetmajoritetsregering (FK) minoritetsregering (AK)
Oppositionsparti(er)Socialdemokraterna
Liberala samlingspartiet
Historik
Val1917
Senaste valet
86 / 230
Mandatperiod(er)1915-1917
FöreträdareHammarskjöld
EfterträdareEdén

Regeringen Swartz var en högerregering i Sverige med Carl Swartz som statsminister. Den tillträdde 30 mars 1917 och efterträdde regeringen Hammarskjöld. Ministären upplöstes 19 oktober 1917 på grund av liberalernas och socialdemokraternas seger i andrakammarvalet 1917 och efterträddes av regeringen Edén.

Mer ingående

När regeringen Hammarskjöld, som haft en ämbetsmannakaraktär, föll på grund av yttre tryck och inre splittring kallade Gustaf V den i riksdagen partipolitiskt förankrade högermannen Carl Swartz som statsminister. Regeringens främsta uppgift var att utöva en lugnande inverkan på borgerskapet eftersom det rådde stor oro inför 1 maj 1917, då rykten cirkulerade om att februarirevolutionen i Ryssland skulle sprida sig till Stockholm.

Carl Swartz betraktades allmänt som en hygglig och resonabel högerman, till typ och stil en gammaldags och omtänksam brukspatron. Han förbjöd borgerliga skyddsgarden i utbyte mot att socialdemokraterna åtog sig att svara för ordningens upprätthållande under förstamaj-demonstrationerna. Utan denna politiska smidighet hade konfrontationerna kunnat eskalera under maj och fört landet in i en riktigt allvarlig inrikespolitisk kris.

Missnöjet bottnade i att vanligt folk levde på gränsen till svält. Det var mer hungerkravaller än politiska krav på rösträtt som låg bakom oroligheterna. När potatisen började skördas på försommaren lugnade stämningarna ner sig. Carl Swartz förde också snabbt förhandlingarna iland med ententen, främst Storbritannien, om importen västerifrån. Det som regeringen Hammarskjöld hade förhindrat.

Socialdemokraterna använde hungerkravallerna till att sätta press på högerregeringen med krav på allmän rösträtt, framförallt kvinnlig rösträtt och borttagande av den 40-gradiga röstskalan i kommunalvalet. Regeringen var dock splittrad. Vänsterfalangens ledare, civilministern Oscar von Sydow och finansminister Conrad Carleson, ville gå socialdemokrater och liberaler till mötes. De hotade att avgå om Carl Swartz gav efter för utrikesminister Arvid Lindmans krav på vakthållning om status quo. Finansministern backades också upp av näringslivet som ville ha slut på diskussionerna. Regeringens lösning blev att invänta höstens val. Därmed blev Carl Swartz historisk; den förste ledande högerman som erkände den parlamentariska principen, att folket – och inte kungen – skulle utse regering.

Statsråd

Regeringen bestod av elva statsråd fördelade på åtta departement. Av statsråden var nio departementschefer och två konsultativa statsråd. * Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickParti
Statsminister Carl Swartz*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Nationella partiet
Justitieminister Steno Stenberg*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Partilös
Utrikesminister Arvid Lindman*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Allmänna valmansförbundet
Krigsminister Joachim Åkerman*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Nationella partiet
Sjöminister Hans Ericson*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Nationella partiet
Finansminister Conrad Carleson*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Partilös
Ecklesiastikminister Alexis Hammarström*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Nationella partiet
Jordbruksminister Knut Dahlberg*30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Partilös
Civilminister Oscar von Sydow*30 mars 1917 (1917-03-30)30 juni 1917 (1917-06-30)Partilös
 Walter Murray*30 juni 1917 (1917-06-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Partilös
Konsultativa statsråd
Konsultativa statsråd Emil Mårten Ericsson30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Partilös
 Herman Falk30 mars 1917 (1917-03-30)19 oktober 1917 (1917-10-19)Partilös

Källor

  • Stig Hadenius, Modern svensk politisk historia, Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2003
Företrädare:
Regeringen Hammarskjöld		Sveriges regering
1917		Efterträdare:
Regeringen Edén
Sveriges ministärer och regeringar
Medeltid till Gustavianska tiden
(från 1200-talet till 1809)
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Under 1809 års regeringsforms första tid
(1809–1876)
Från statsministerämbetets införande
(1876–1905)
Under parlamentarismen som praxis
(1905–1974)
Under 1974 års regeringsform
(sedan 1975)
Politik i Sverige · Sveriges politiska historia · Sveriges statsråd · Kunglig Majestät · Kunglig Majestäts kansli · Regeringskansliet · Sveriges politiska partier

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Swartz, Carl i VJ 47 1916.jpg
en:Carl Swartz (1858-1926), swedish industrialist and politician, minister of finance 1906-1911 and prime minister of Sweden March-October 1917.