Regeringen Staaff I

Regeringen Staaff I
Sveriges regering


Statschef
StatschefOscar II
Tidsperiod
Tillträde7 november 1905
Frånträde29 maj 1906
Ministrar och partier
StatsministerKarl Staaff
Regeringsparti(er)Liberala samlingspartiet
Status i parlamentetminoritetsregering
Oppositionsparti(er)Lantmannapartiet
Socialdemokraterna
Historik
Val1905
Senaste valet
106 / 230
Mandatperiod(er)1906-1908
FöreträdareLundeberg
EfterträdareLindman I

Regeringen Staaff I var Karl Staaffs första regeringsbildning som Sveriges statsminister. Regeringen efterträdde Regeringen Lundeberg 7 november 1905 i samband med andrakammarvalet 1905, och efterträddes av Regeringen Lindman I 29 maj 1906.

Regeringen tillträdde i samband med att Frisinnade landsföreningen fick majoritet i valet 1905, och statsråden var samtliga partimedlemmar. Därmed bildade Karl Staaff Sveriges första liberala ministär. Under ministären försökte Staaff driva igenom en rösträttsreform, men fick inte Första kammaren med sig där högern förespråkade proportionella val framför majoritetsval, varför han upplöste regeringen efter drygt ett halvt år.

Statsråd

ÄmbeteMinisterTillträddeAvgickParti
Statsminister Karl Staaff7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Justitieminister Karl Staaff7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Utrikesminister Eric Trolle7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Krigsminister Lars Tingsten7 november 190529 maj 1906Partilös
Sjöförsvarsminister Ludvig Sidner7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Civilminister Axel Schotte7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Finansminister Elof Biesèrt7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Ecklesiastikminister Fridtjuv Berg7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Jordbruksminister Gösta Tamm7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Erik Marks von Würtemberg7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet
 Johannes Hellner7 november 190529 maj 1906Partilös
 David Bergström7 november 190529 maj 1906Liberala samlingspartiet

Källor

  • Stig Hadenius, Modern svensk politisk historia, Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2003
Företrädare:
Regeringen Lundeberg
Sveriges regering
1905-1906
Efterträdare:
Regeringen Lindman I

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.