Regeringen Ramstedt

Regeringen Ramstedt
Sveriges regering


Statschef
StatschefOscar II
Tidsperiod
Tillträde14 april 1905
Frånträde2 augusti 1905
Ministrar och partier
StatsministerJohan Ramstedt
Regeringsparti(er)Protektionistiska majoritetspartiet
Lantmannapartiet
Historik
Val1902
Mandatperiod(er)1903-1905
FöreträdareBoström II
EfterträdareLundeberg

Regeringen Ramstedt efterträdde Boströms andra ministär under statsminister Johan Ramstedt 14 april 1905, och regeringen upplöstes 2 augusti samma år, då regeringen Lundeberg tillträdde.

Efter Boströms avgång i samband med unionskrisen 1905 utsågs Ramstedt till statsminister. I samråd med kronprins Gustaf (V) gjorde han upp en plan som gick ut på att erbjuda norrmännen utträde ur unionen förutsatt att stortinget inte upplöste unionen. Planen kom aldrig till utförande i och med att stortinget upplöste unionen den 7 juni.

Regeringen utlyste en urtima riksdag där man skulle delge svenska riksdagen ett förslag som innebar att riksdagen skulle ge svenska regeringen förhandlingsmöjlighet med norrmännen i syfte att upplösa unionen.

Det hemliga utskottet, lett av förstakammar-protektionisternas ledare Christian Lundeberg, avslog regeringens förslag och Ramstedt blev tvungen att lämna in sin avskedsansökan tillsammans med resten av regeringen, någonting som inte hade hänt sedan 1809.

Statsråd

ÄmbeteMinisterTillträddeAvgickParti
Statsminister Johan Ramstedt14 april 19052 augusti 1905Partilös
Justitieminister Ossian Berger14 april 19052 augusti 1905Lantmannapartiet
Utrikesminister August Gyldenstolpe14 april 19052 augusti 1905Partilös
Krigsminister Otto Virgin14 april 19052 augusti 1905Partilös
Sjöförsvarsminister Louis Palander14 april 19052 augusti 1905Partilös
Civilminister Hjalmar Westring14 april 19052 augusti 1905Partilös
Finansminister Ernst Meyer14 april 19052 augusti 1905Partilös
Ecklesiastikminister Carl von Friesen14 april 190510 juni 1905Partilös
 Karl Husberg19 juni 19052 augusti 1905Partilös
Jordbruksminister Theodor Odelberg14 april 19052 augusti 1905Protektionistiska partiet
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Karl Husberg14 april 190519 juni 1905Partilös
 Edvard Petrén12 maj 19052 augusti 1905Partilös

Källor

  • Stig Hadenius, Modern svensk politisk historia, Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2003
Företrädare:
Regeringen Boström II
Sveriges regering
1905
Efterträdare:
Regeringen Lundeberg

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
JohanRamstedt.JPG
Fotografi av sedermera statsminister Johan Ramstedt 1852-1935
Swedish civil ensign (1844–1905).svg
Svensk handelsflagg 1844-1905