Regeringen Lundeberg

Regeringen Lundeberg
Sveriges regering


Statschef
StatschefOscar II
Tidsperiod
Tillträde2 augusti 1905
Frånträde7 november 1905
Ministrar och partier
StatsministerChristian Lundeberg
Regeringsparti(er)Protektionistiska majoritetspartiet
Lantmannapartiet
Liberala samlingspartiet
Status i parlamentetmajoritetsregering
Oppositionsparti(er)Socialdemokraterna
Historik
Val1905
Senaste valet
197 / 230
Mandatperiod(er)1903-1905
FöreträdareRamstedt
EfterträdareStaaff I

Regeringen Lundeberg tillträdde 2 augusti 1905 och avgick 7 november samma år. Den efterträdde regeringen Ramstedt, och efterträddes i samband med andrakammarvalet 1905 av regeringen Staaff I. Under ministären upplöstes svensk-norska unionen.

Regeringen Lundeberg tillträdde efter att ämbetsmannaministären Ramstedt avgått till följd av turerna kring unionsupplösningen. Regeringen Ramstedts avgång var det första totala regeringsskiftet i Sverige (tidigare hade aldrig en hel regering avgått simultant - ministrarna hade istället tillträtt och avgått successivt), och regeringen Lundeberg var den första att bildas utifrån riksdagens sammansättning, istället för de utnämnda statsrådens relation till kungen. Dess tillträde innebar sålunda ett första verkligt genombrott för parlamentarismen i Sverige.[1]

Regeringen kan kallas koalitionsregering eller samlingsregering, eftersom den leddes av en konservativ statsminister, Christian Lundeberg, uppbackad av dels andra statsråd från första kammarens protektionistiska parti och andra kammarens ledande högerparti lantmannapartiet, men också ett par liberaler, liksom några ämbetsmannastatsråd.

Statsråd

ÄmbeteMinisterTillträddeAvgickParti
Statsminister Christian Lundeberg2 augusti 19057 november 1905Protektionistiska partiet
Justitieminister Gustaf Berg2 augusti 19057 november 1905Protektionistiska partiet
Utrikesminister Fredrik Wachtmeister2 augusti 19057 november 1905Protektionistiska partiet
Krigsminister Lars Tingsten2 augusti 19057 november 1905Partilös
Sjöförsvarsminister Arvid Lindman2 augusti 19057 november 1905Protektionistiska partiet
Civilminister Johan Widén2 augusti 19057 november 1905Lantmannapartiet
Finansminister Elof Biesèrt2 augusti 19057 november 1905Liberala samlingspartiet
Ecklesiastikminister Hjalmar Hammarskjöld2 augusti 19057 november 1905Partilös
Jordbruksminister Alfred Petersson2 augusti 19057 november 1905Lantmannapartiet
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Karl Staaff2 augusti 19057 november 1905Liberala samlingspartiet
 Gustaf Albert Petersson2 augusti 19057 november 1905Partilös

Referenser

Källor

  • Stig Hadenius, Modern svensk politisk historia, Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2003
  • Evert Vedung och Margareta Brundin. Unionsupplösningens riksdagar, Stockholm: Sveriges riksdag, 2005
Företrädare:
Regeringen Ramstedt
Sveriges regering
1905
Efterträdare:
Regeringen Staaff I

Media som används på denna webbplats

Swedish civil ensign (1844–1905).svg
Svensk handelsflagg 1844-1905
Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.