Regeringen Kivimäki
Regeringen Kivimäki var den 20:e regeringen i det självständiga Finland. I den borgerliga minoritetsregeringen ingick ursprungligen Framstegspartiet, Agrarförbundet och Svenska folkpartiet. I slutet av februari 1936 lämnade Svenska folkpartiet regeringen. Även opolitiska fackministrar ingick i T.M. Kivimäkis ministär. De flesta av dessa var medlemmar i Samlingspartiet och deltog i regeringsarbetet utan partiets mandat. Regeringen åtnjöt däremot starkt stöd från president Pehr Evind Svinhufvud som hade valts till sitt ämbete som Samlingspartiets kandidat. Detta hjälpte regeringen att sitta kvar i nästan fyra år som minoritetsregering, även om ingen av de tidigare regeringarna i det självständiga Finland hade suttit längre än två år.[1] Ministären regerade från 14 december 1932 till 7 oktober 1936.
Kivimäkis regering fick ekonomin på fötterna efter den stora depressionen och bekämpade politiska ytterlighetstendenser till både höger och vänster. Inom utrikespolitiken anslöt sig regeringen till den nordiska neutralitetspolitiken.[2] Regeringen fick ofta stöd från Socialdemokraterna speciellt i kampen mot högerextremismen. Kivimäki ville ta dödsstraffet åter i bruk under fredstid och regeringen avgick då detta förslag föll i riksdagen. En del av riksdagsledamöterna från Kivimäkis eget parti, Framstegspartiet, lät bli att delta i omröstningen som avgjorde regeringens öde.[3]
| Minister | Ämbetsperiod | Parti |
|---|---|---|
| Statsminister T.M. Kivimäki | 14 december 1932–7 oktober 1936 | Framstegspartiet |
| Utrikesminister Antti Hackzell | 14 december 1932–7 oktober 1936 | opolitisk (Samlingspartiet) |
| Biträdande utrikesminister Rolf Witting | 30 december 1932–28 februari 1936 | Svenska folkpartiet |
| Justitieminister Hugo Malmberg Eric J. Serlachius Emil Jatkola | 14 december 1932–27 februari 1933 27 februari 1933–28 februari 1936 6 mars 1936–7 oktober 1936 | Svenska folkpartiet Svenska folkpartiet Framstegspartiet |
| Inrikesminister Yrjö Puhakka | 14 december 1932–7 oktober 1936 | opolitisk (Samlingspartiet) |
| Försvarsminister Arvi Oksala | 14 december 1932–7 oktober 1936 | opolitisk (Samlingspartiet) |
| Finansminister Hugo Relander | 14 december 1932–7 oktober 1936 | opolitisk |
| Biträdande finansminister Ragnar Furuhjelm Rolf Witting Tyko Reinikka | 14 december 1932–21 april 1933 21 april 1933–28 februari 1936 6 mars 1936–7 oktober 1936 | Svenska folkpartiet Svenska folkpartiet Agrarförbundet |
| Undervisningsminister Oskari Mantere | 14 december 1932–7 oktober 1936 | Framstegspartiet |
| Jordbruksminister Kalle Jutila Eemil Linna | 14 december 1932–25 september 1936 25 september 1936–7 oktober 1936 | Agrarförbundet Framstegspartiet |
| Biträdande jordbruksminister Eemil Linna | 19 januari 1934–25 september 1936 | Agrarförbundet |
| Minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena Eemil Linna Erik Koskenmaa | 14 december 1932–25 september 1936 25 september 1936–7 oktober 1936 | Framstegspartiet opolitisk |
| Biträdande minister för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena Erik Koskenmaa | 17 december 1932–25 september 1936 | opolitisk |
| Handels- och industriminister Ilmari Killinen Atte Arola | 14 december 1932–6 mars 1936 6 mars 1936–7 oktober 1936 | Framstegspartiet Agrarförbundet |
| Socialminister Eemil Hynninen Bruno Sarlin | 14 december 1932–31 december 1935 31 december 1935–7 oktober 1936 | Agrarförbundet Framstegspartiet |
| Företrädare: Sunila II | Finlands regering 1932–1936 | Efterträdare: Kallio IV |
Fotnoter
- ^ Svinhufvud, Pehr Evind. Finlands nationalbiografi (finska)
- ^ Kivimäki, Toivo Mikael. Uppslagsverket Finland. Schildts. Läst 25 juli 2011.
- ^ Istuuko Kataisen hallitus vaalikauden? Aamulehti 21 juni 2011.
- ^ 20. Kivimäki Arkiverad 2 april 2012 hämtat från the Wayback Machine. Statsrådet. (finska)