Regeringen Hansson IV

Regringen Hansson IV
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde31 juli 1945
Frånträde6 oktober 1946
Ministrar och partier
StatsministerPer Albin Hansson
Regeringsparti(er)Socialdemokraterna
Status i parlamentetmajoritetsregering
Oppositionsparti(er)Högerpartiet
Landsbygdspartiet Bondeförbundet
Folkpartiet
Sveriges kommunistiska parti
Historik
Val1944
Senaste valet
115 / 230
Mandatperiod(er)1945-1948
FöreträdareHansson III
EfterträdareErlander I

Regeringen Hansson IV var Sveriges regering från det den tillträdde den 31 juli 1945 tills den avgick när statsministern Per Albin Hansson plötsligt avled den 6 oktober 1946.

Efter att andra världskriget hade upphört i Europa ansåg många politiska bedömare i Sverige att det inte längre fanns ett behov av någon samlingsregering. Under sommaren avgick därför denna och ersattes av en helt socialdemokratisk regering.

Ett tidigt beslut var det i frågan om Baltutlämningen, den händelse efter andra världskrigets slut 1945, då Sovjetunionen, med stöd av de västallierade [1], begärde att Sverige skulle lämna ut 167 baltiska soldater som stridit på axelmakternas sida mot Sovjetunionen. Regeringen Hansson IV genomdrev beslutet trots att Sovjetunionen aldrig på allvar krävt en utlämning, och trots att den visste att hårda straff väntade i hemländerna.[2]

Statsråd

ÄmbeteMinisterTillträddeAvgickParti
Statsminister Per Albin Hansson31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Justitieminister Herman Zetterberg31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Utrikesminister Östen Undén31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Försvarsminister Allan Vougt31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Socialminister Gustav Möller31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Kommunikationsminister Torsten Nilsson31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Finansminister Ernst Wigforss31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Ecklesiastikminister Tage Erlander31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Jordbruksminister Per Edvin Sköld31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Handelsminister Gunnar Myrdal31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Folkhushållningsminister Axel Gjöres31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Konsultativa statsråd
Juristkonsult Gunnar Danielson31 juli 19456 oktober 1946Partilös
Juristkonsult Nils Quensel31 juli 19456 oktober 1946Partilös
Civilförsvars- och bitr. socialminister Eije Mossberg31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Bitr. jordbruksminister Gunnar Sträng31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna
Bränsleminister John Ericsson i Kinna31 juli 19456 oktober 1946Socialdemokraterna

Referenser

  1. ^ Påståendet "med stöd av de västallierade" skulle bli mer trovärdigt om det fanns en referens till dess stöd här.
  2. ^ Hirsch Jr et al. Vad varje svensk bör veta, Bonnier Alba, 1995. (Uppslagsord "baltutlämningen" i "Svensk historia")

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
Per Albin Hansson, statsminister, porträttbild 1935.jpg
Per Albin Hansson (1885-1946), statsminister åren 1932–1936 och 1936–1946, porträttbild 1935 av fotografen Jan de Meyere (1879-1950). Donation 1973 från Riksförbundet Svensk Fotografi (RSF)/Sveriges Fotoklubbar till Moderna Museets samling.