Regeringen Ekman I

Regeringe Ekman I
Sveriges regering

Regeringen Ekman I. Från vänster: handelsminister Felix Hamrin, kommunikationsmininster Carl Meurling, socialminister Jakob Pettersson (skymd), ecklesiastikminister Johan Almkvist, statsminister Carl Gustaf Ekman, konsultativa statsrådet Sigurd Ribbing, utrikesminister Eliel Löfgren, försvarsminister Gustav Rosén (skymd), justitieminister Johan Thyrén, finansminister Ernst Lyberg, konsultativa statsrådet Natanael Gärde, jordbruksminister Bo von Stockenström.
Regeringen Ekman I. Från vänster: handelsminister Felix Hamrin, kommunikationsmininster Carl Meurling, socialminister Jakob Pettersson (skymd), ecklesiastikminister Johan Almkvist, statsminister Carl Gustaf Ekman, konsultativa statsrådet Sigurd Ribbing, utrikesminister Eliel Löfgren, försvarsminister Gustav Rosén (skymd), justitieminister Johan Thyrén, finansminister Ernst Lyberg, konsultativa statsrådet Natanael Gärde, jordbruksminister Bo von Stockenström.
Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde7 juni 1926
Frånträde2 oktober 1928
Ministrar och partier
StatsministerCarl Gustaf Ekman
Regeringsparti(er)Frisinnade folkpartiet
Sveriges liberala parti
Status i parlamentetminoritetsregering
Oppositionsparti(er)Socialdemokraterna
Allmänna valmansförbundet
Bondeförbundet
Sveriges kommunistiska parti
Sverges kommunistiska parti
Historik
Val1928
Senaste valet
33 / 230
Mandatperiod(er)1925-1928
FöreträdareSandler
EfterträdareLindman II

Regeringen Ekman I var en svensk regering som bildades av Frisinnade folkpartiet och Sveriges liberala parti och tillträdde 7 juni 1926 och avgick 2 oktober 1928.

Efter att regeringen Sandler på grund av Stripakonflikten lämnade in sitt avsked 2 juni 1926, bildade Carl Gustaf Ekman en minoritetsregering. Regeringen avgick i samband med valen 1928, och efterträddes 1 oktober av regeringen Lindman II, en högerregering.

Statsråd

BefattningNamnTillträddeAvgickParti
StatsministerCarl Gustaf Ekman7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
UtrikesministerEliel Löfgren7 juni 19262 oktober 1928Sveriges liberala parti
JustitieministerJohan Thyrén7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
FörsvarsministerGustav Rosén7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
SocialministerJakob Pettersson7 juni 19262 oktober 1928Oberoende liberal
KommunikationsministerCarl Meurling7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
FinansministerCarl Gustaf Ekman7 juni 192630 september 1926Frisinnade folkpartiet
Ernst Lyberg30 september 19262 oktober 1928Sveriges liberala parti
EcklesiastikministerJohn Almkvist7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
JordbruksministerPaul Hellström7 juni 19263 juli 1927Frisinnade folkpartiet
Bo von Stockenström12 juli 19272 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
HandelsministerFelix Hamrin7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
Konsultativt statsrådSigurd Ribbing7 juni 19262 oktober 1928Frisinnade folkpartiet
Natanael Gärde7 juni 19262 oktober 1928Oberoende liberal
Ernst Lyberg7 juni 192630 september 1926Sveriges liberala parti
Företrädare:
Regeringen Sandler
Sveriges regering
1926-1928
Efterträdare:
Regeringen Lindman II

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
First cabinet of Carl Gustaf Ekman.jpg
Regeringen Ekman I (1926-1928). Från vänster: handelsminister Felix Hamrin, kommunikationsmininster Carl Meurling, socialminister Jakob Pettersson (skymd), ecklesiastikminister Johan Almkvist, statsminister Carl Gustaf Ekman, konsultativa statsrådet Sigurd Ribbing, utrikesminister Eliel Löfgren, försvarsminister Gustav Rosén (skymd), justitieminister Johan Thyrén, finansminister Ernst Lyberg, konsultativa statsrådet Natanael Gärde, jordbruksminister Bo von Stockenström.