Regeringen Edén

Regeringen Edén
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde19 oktober 1917
Frånträde10 mars 1920
Ministrar och partier
StatsministerNils Edén
Regeringsparti(er)Socialdemokraterna
Liberala samlingspartiet
Status i parlamentetminoritetsregering (FK) majoritetsregering (AK)
Oppositionsparti(er)Allmänna valmansförbundet
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti
Bondeförbundet
Jordbrukarnas Riksförbund
Historik
Val1917
1920
Senaste valet
148 / 230
Mandatperiod(er)1918-1920
FöreträdareSwartz
EfterträdareBranting I

Regeringen Edén var Sveriges regering mellan 19 oktober 1917 och 10 mars 1920.[1] Regeringen var en koalitionsregering bestående av statsråd från Liberala samlingspartiet och Socialdemokraterna, med Liberala samlingspartiets Nils Edén som statsminister. Det var första gången som Socialdemokraterna deltog i en regering.

Regeringen Edén efterträdde den konservativa Regeringen Swartz och efterträddes av den socialdemokratiska Regeringen Branting I.

Historik

Liksom de två senaste regeringarna måste även denna främst inrikta sitt arbete på att se till att det svenska folket fick tillräckligt med mat för sina dagliga behov under det pågående världskriget. Men nu var faran större än någonsin tidigare, då det gällde att rädda sig ur en verklig hungersblockad. Detta problem löstes genom nya förhandlingar i Storbritannien utan att Sverige behövde offra sin neutralitet och självständighet.[2]

Samtidigt hade utbrottet av det finska inbördeskriget skapat ytterligare svårigheter.[2] Regeringen befann sig nu i en knepig situation där de ställdes inför valet mellan att å ena sidan ingripa i det svenska intresset och att å andra sidan upprätthålla en sträng neutralitet, både inom landet och gentemot omvärlden. Regeringens hållning utsattes för stark kritik. Situationen blev ännu mer komplicerad när Ålandsfrågan också blev akut, och Sverige behövde bistå den nödställda befolkningen på öarna utan att stöta bort Finland.[3]

Den svåraste prövningen kom dock med sammanbrottet av Österrike och Tyska riket och den revolutionära brand som spreds bland ruinerna. I detta farliga ögonblick lyckades den svenska regeringen lugna stormen inom landet genom den stora författningsreformen år 1918. Reformen gjorde den kommunala rösträtten lika för alla och gav politisk rösträtt till nästan alla svenska män och kvinnor från och med att de fyllde 24 år.[4]

Efter att regeringen lyckats bemästra den värsta krisen började dock interna motsättningar uppstå, vilket ledde till att koalitionsministären splittrades på våren 1920, främst på grund av oenigheter kring kommunalskattefrågan. Dagen före avgången hade ministären undertecknat den betydelsefulla akten om Sveriges inträde i Nationernas förbund.[4]

Statsråd

Regeringen bestod av elva statsråd fördelade på åtta departement. Av statsråden var nio departementschefer och två konsultativa statsråd. Sex av statsråden tillhörde Liberala samlingspartiet, fyra Socialdemokraterna och en var opolitisk.

* Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickPartiRef
Statsminister Nils Edén*19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Liberala samlingspartiet[1]
Justitieminister Eliel Löfgren*19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Liberala samlingspartiet[5]
Utrikesminister Johannes Hellner*19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Partilös[6]
Krigsminister Erik Nilson*19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Liberala samlingspartiet[7]
Sjöminister Erik Palmstierna*19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Socialdemokraterna[7]
Finansminister Hjalmar Branting*19 oktober 1917 (1917-10-19)5 januari 1918 (1918-01-05)Socialdemokraterna[8]
 Fredrik Vilhelm Thorsson*5 januari 1918 (1918-01-05)30 juni 1920 (1920-06-30)[n 1]Socialdemokraterna[8]
Ecklesiastikminister Värner Rydén*19 oktober 1917 (1917-10-19)28 november 1919 (1919-11-28)Socialdemokraterna[9]
 Olof Olsson*28 november 1919 (1919-11-28)27 oktober 1920 (1920-10-27)[n 1]Socialdemokraterna[9]
Jordbruksminister Alfred Petersson*19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Liberala samlingspartiet
Civilminister Axel Schotte*19 oktober 1917 (1917-10-19)28 november 1919 (1919-11-28)Liberala samlingspartiet
 Fredrik Holmquist*28 november 1919 (1919-11-28)10 mars 1920 (1920-03-10)Liberala samlingspartiet
Konsultativa statsråd
Konsultativa statsråd Bror Petrén19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Liberala samlingspartiet
 Östen Undén19 oktober 1917 (1917-10-19)10 mars 1920 (1920-03-10)Socialdemokraterna

Noter

  1. ^ [a b] Fortsatte på posten i efterföljande ministär.

Referenser

  1. ^ [a b] ”Sveriges regeringar under 100 år”. Regeringskansliet. Arkiverad från originalet den 7 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150107175608/http://www.regeringen.se/sb/d/4393. Läst 20 oktober 2010. 
  2. ^ [a b] Carl Grimberg. ”702 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0704.html. Läst 23 juli 2023. 
  3. ^ Carl Grimberg. ”703 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0705.html. Läst 23 juli 2023. 
  4. ^ [a b] Carl Grimberg. ”704 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0706.html. Läst 23 juli 2023. 
  5. ^ ”Justitiedepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  6. ^ ”Utrikesdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  7. ^ [a b] ”Försvarsdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  8. ^ [a b] ”Finansdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 
  9. ^ [a b] ”Ecklesiastikdepartementet”. Nationalencyklopedin Multimedia 2000. Höganäs: Bra Böcker. 2000. ISBN 91-7133-747-4. 

Källor

  • Stig Hadenius, Modern svensk politisk historia, Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2003
Företrädare:
Regeringen Swartz		Sveriges regering
1917-1920		Efterträdare:
Regeringen Branting I
Sveriges ministärer och regeringar
Medeltid till Gustavianska tiden
(från 1200-talet till 1809)
Sveriges lilla riksvapen
Sveriges lilla riksvapen
Under 1809 års regeringsforms första tid
(1809–1876)
Från statsministerämbetets införande
(1876–1905)
Under parlamentarismen som praxis
(1905–1974)
Under 1974 års regeringsform
(sedan 1975)
Politik i Sverige · Sveriges politiska historia · Sveriges statsråd · Kunglig Majestät · Kunglig Majestäts kansli · Regeringskansliet · Sveriges politiska partier

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
Regeringen Edén.jpg
Regeringen Edén (1917-1920). Från vänster: konsultativa statsrådet Bror Petrén, krigsminister Erik Agabus Nilson, konsultativa statsrådet Östen Undén, sjöminister Erik Palmstierna, utrikesminister Johannes Hellner, jordbruksminister Alfred Petersson, civilminister Axel Schotte, statsminister Nils Edén, finansminister Fredrik Thorsson, ecklesiastikminister Värner Rydén, justitieminister Eliel Löfgren.