Regeringen De Geer den yngre

Regeringen De Geer
Sveriges regering


Statschef
StatschefGustaf V
Tidsperiod
Tillträde27 oktober 1920
Frånträde23 februari 1921
Ministrar och partier
StatsministerLouis De Geer den yngre
Regeringsparti(er)Allmänna valmansförbundet
Status i parlamentetminoritetsregering
Oppositionsparti(er)Socialdemokraterna
Liberala samlingspartiet
Bondeförbundet
Sveriges socialdemokratiska vänsterparti
Jordbrukarnas Riksförbund
Historik
Val1920
Senaste valet
71 / 230
Mandatperiod(er)1921
FöreträdareBranting I
Efterträdarevon Sydow

Regeringen De Geer den yngre var en svensk expeditionsministär som bildades 27 oktober 1920Louis De Geer den yngre efterträdde Hjalmar Branting som statsminister.

Efter det att ministrarna samfällt skrivit sina avskedsansökningar och bett kung Gustaf V att välja mellan dem och statsministern, avgick De Geer och ministären övertogs i sin helhet 23 februari 1921 av Oscar von Sydow, som bildade regeringen von Sydow.[1]

Statsråd

* Statsminister eller departementschef

TitelNamnTillträddeAvgickParti
Statsminister Louis De Geer27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Justitieminister Birger Ekeberg27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Utrikesminister Herman Wrangel27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Försvarsminister Carl-Gustaf Hammarskjöld27 oktober 192023 februari 1921Allmänna valmansförbundet
Socialminister Henning Elmquist27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Kommunikationsminister Walter Murray27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Finansminister Henric Tamm27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Ecklesiastikminister Bengt Bergqvist27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Jordbruksminister Nils Hansson27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Handelsminister Gösta Malm27 oktober 192023 februari 1921Partilös
Konsultativa statsråd
Konsultativt statsråd Knut Dahlberg27 oktober 192023 februari 1921Partilös
 Emil Mårten Ericsson27 oktober 192023 februari 1921Partilös

Referenser

Noter

  1. ^ Sveriges statsministrar under 100 år, Louis De Geer, Johannes Åman, Albert Bonniers Förlag 2010.

Övriga källor

  • Stig Hadenius, Modern svensk politisk historia, Stockholm: Hjalmarsson & Högberg, 2003
Företrädare:
Regeringen Branting I
Sveriges regering
1920-1921
Efterträdare:
Regeringen von Sydow

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.